Tågresan går vidare till Taubes Ligurien
En liten by, med en hamn skyddad från hårda vindar.
Vi startade tidigt med att gå till stationen. Att vandra genom en italiensk stad kvart över sex på morgonen är en härlig upplevelse.
Det doftar underbart lockande av espressokaffe, croissanter och andra läckra bakverk. Tidningsbutikerna annonserar viktiga händelser och lockar till köp. Trottoarerna och gatorna putsas och sopas för en trevlig och välkomnande stadsmiljö.
Via Verona och Milano bar det av till nordvästra delen av Italien, Ligurien. Detta är trakten som Evert Taube skrivit så många vackra och fängslande visor om.
Staden Santa Margherita ligger vackert vid Medelhavets blåa rand. Fortsätter man en halv mil till så kommer man till Porto Fino. En liten by, med en hamn skyddad från hårda vindar. Här glassar sig de rika med varandra och turisterna flockas runt lyxbåtarna.
FÖLJANDE MORGON TOG vi oss den korta promenaden genom staden ner till badstranden. Avgång från hotell klockan 06:45 och första dopp senast 07:00. Härligt lyste dagens första solstrålar på stadens vackra fasader. Vattnet var rent och salt och kändes stärkande för både kropp och själ.
Efter en stadig frukost tog vi itu med den överenskomna målsättningen för dagen, en vandring från hotellet upp i bergen mot Porto Fino. Promenaden gick genom olivlundar och lummiga trädgårdar. Uppe på höjden hade vi en bedårande vy över Santa Margherita och Medelhavet. På de grönklädda kullarna runt staden låg villor i alla storlekar utplacerade som legoklossar. Allt såg inbjudande ut.
Vandringen gick vidare och hela tiden kunde vi se allt från små badbåtar till stora femmastade segelfartyg. Allt tog sin tid. Det blev en del uppför och benen behövde lite vila. Vi kom fram till en gammal kvarn omgjord till museum och restaurang. Där blev ett perfekt stopp och energitankning. Vidare mot Porto Fino som man kunde se från höjderna, Inklämd i en liten vik. Femstjärniga hotell smög längs den gröna ryggen med utsikt över hamnen och båtlivet. Mindre båtar transporterade turister för shopping och naturupplevelser, från deras kryssningsfartyg, som låg ute på redden och var för stora för hamnen,
DEN ANDRA DAGEN tog vi det lite lugnt. Tog bussen de tre kilometrarna till Rappallo, en stad lite större än Santa Margherita med ett rikt shoppingutbud. Men det var linbaneresan från staden upp till toppen av Montallegro och ett besök för lunch på restaurangen