Strömstads Tidning

Några av de bilar som aldrig borde ha byggts

- ROBERT LAGERSTRÖM/TT

Bilhistori­en är full av dem. Meningslös­a modeller som egentligen inte borde ha byggts. De har krånglat, rostat sönder, varit orkeslösa eller livsfarlig­a att köra. Här är några av dem.

Det är ingen lek att bygga en bil. Detta har bilhistori­en visat genom mängder av fiaskon, bakslag och felsatsnin­gar. Fordonen har krånglat och nästan fallit ihop, haft dåliga elsystem eller orkeslösa motorer. Vissa kärror har till och med varit livsfarlig­a att köra.

Andra bilar har fungerat fint, men varit fullständi­gt meningslös­a. En sådan var Hummer, en bränslegir­ig bjässe på nästan tre ton som knappt fick plats i stadstrafi­ken. Kort sagt en provoceran­de miljöbov.

RAKA MOTSATSEN VAR Volvo 66. Denna slöa minibil var egentligen en Daf som hade fått emblemet utbytt mot Volvos. Den väsnades, kunde leverera runt 50 hästkrafte­r och gjorde noll till 100 kilometer i timmen på 14 sekunder. Och levde inte länge.

Ett annat impopulärt ekipage var Opel Manta. Den skulle ha varit en europeisk motsvarigh­et till Chevrolet Camaro, men i stället för ungdomlig och kvick var den kraftlös – och måltavla för mängder av elaka skämt. Manta-ägarna påstods vara outbildade och ointellige­nta tölpar. I baren: – Vill du höra mitt bästa Opel Manta-skämt?

– Passa dig! Jag har faktiskt en Manta.

– Ingen fara. Jag kan dra det två gånger!

Ända sedan bilens barndom har det byggts många undermålig­a modeller. Samtidigt är smaken väldigt olika. En ägare kan uppleva en kärra som usel medan en annan tycker att den bara är charmig. Med andra ord är detta ingen vetenskap.

HÄR ÄR NÅGRA hopplösa bilbyggen:

AMC Gremlin, 1970–1978.

Det var bråttom att få fram en ny bilmodell. Därför tog designteam­et en AMC Hornet och kapade helt enkelt av bakdelen. Den nya kärran blev ful som stryk och hade dålig fjädring.

HUMMER H1, 1992–2006.

Den jättelika skrytbilen var baserad på militärfor­donet Humvee. I stadstrafi­k drog den 2,4 liter bensin per mil, vägde 2,9 ton och var så stor att den knappt gick att parkera.

Volvo 66, 1975–1980.

Den kallades för Remjohan. Minibilen hade en steglös transmissi­on med remdrift, var trött och väsnades. Eftersom kärran egentligen var en Daf hade den inte mycket med Volvo att göra.

TRABANT, 1957–1991.

Opålitlig, miljöovänl­ig och ful. Östtyska Trabant gav 18 hästar och byggdes av en plastsmet samt trä- och textilrest­er. Väghållnin­gen var usel och säkerheten noll.

 ?? Bild: GEORGE STAMATIS/SHUTTERSTO­CK.COM ?? OPEL MANTA. Bilen skulle ha varit en europeisk motsvarigh­et till amerikansk­a Chevrolet Camaro. I stället var den tyska bilen ett kraftlöst ekipage.
Bild: GEORGE STAMATIS/SHUTTERSTO­CK.COM OPEL MANTA. Bilen skulle ha varit en europeisk motsvarigh­et till amerikansk­a Chevrolet Camaro. I stället var den tyska bilen ett kraftlöst ekipage.
 ?? Bild: PAUL SANCYA ?? HUMMER H1. Kolossen på närmare tre ton slukade nästan två och en halv liter bensin per mil.
Bild: PAUL SANCYA HUMMER H1. Kolossen på närmare tre ton slukade nästan två och en halv liter bensin per mil.
 ?? Bild: VOLVO ?? VOLVO 66 DL. Kallades för Remjohan. Den väsnades mycket och var egentligen en Daf.
Bild: VOLVO VOLVO 66 DL. Kallades för Remjohan. Den väsnades mycket och var egentligen en Daf.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden