Några av de bilar som aldrig borde ha byggts
Bilhistorien är full av dem. Meningslösa modeller som egentligen inte borde ha byggts. De har krånglat, rostat sönder, varit orkeslösa eller livsfarliga att köra. Här är några av dem.
Det är ingen lek att bygga en bil. Detta har bilhistorien visat genom mängder av fiaskon, bakslag och felsatsningar. Fordonen har krånglat och nästan fallit ihop, haft dåliga elsystem eller orkeslösa motorer. Vissa kärror har till och med varit livsfarliga att köra.
Andra bilar har fungerat fint, men varit fullständigt meningslösa. En sådan var Hummer, en bränslegirig bjässe på nästan tre ton som knappt fick plats i stadstrafiken. Kort sagt en provocerande miljöbov.
RAKA MOTSATSEN VAR Volvo 66. Denna slöa minibil var egentligen en Daf som hade fått emblemet utbytt mot Volvos. Den väsnades, kunde leverera runt 50 hästkrafter och gjorde noll till 100 kilometer i timmen på 14 sekunder. Och levde inte länge.
Ett annat impopulärt ekipage var Opel Manta. Den skulle ha varit en europeisk motsvarighet till Chevrolet Camaro, men i stället för ungdomlig och kvick var den kraftlös – och måltavla för mängder av elaka skämt. Manta-ägarna påstods vara outbildade och ointelligenta tölpar. I baren: – Vill du höra mitt bästa Opel Manta-skämt?
– Passa dig! Jag har faktiskt en Manta.
– Ingen fara. Jag kan dra det två gånger!
Ända sedan bilens barndom har det byggts många undermåliga modeller. Samtidigt är smaken väldigt olika. En ägare kan uppleva en kärra som usel medan en annan tycker att den bara är charmig. Med andra ord är detta ingen vetenskap.
HÄR ÄR NÅGRA hopplösa bilbyggen:
AMC Gremlin, 1970–1978.
Det var bråttom att få fram en ny bilmodell. Därför tog designteamet en AMC Hornet och kapade helt enkelt av bakdelen. Den nya kärran blev ful som stryk och hade dålig fjädring.
HUMMER H1, 1992–2006.
Den jättelika skrytbilen var baserad på militärfordonet Humvee. I stadstrafik drog den 2,4 liter bensin per mil, vägde 2,9 ton och var så stor att den knappt gick att parkera.
Volvo 66, 1975–1980.
Den kallades för Remjohan. Minibilen hade en steglös transmission med remdrift, var trött och väsnades. Eftersom kärran egentligen var en Daf hade den inte mycket med Volvo att göra.
TRABANT, 1957–1991.
Opålitlig, miljöovänlig och ful. Östtyska Trabant gav 18 hästar och byggdes av en plastsmet samt trä- och textilrester. Väghållningen var usel och säkerheten noll.