Utvecklingen som stannade upp
En intervju med en inte så entusiastisk regionutvecklare, Marianne Laiberg, i tidningen den 1 november, skapar inga överdrivna förväntningar om en snabb utveckling av samarbetet med Norge när det gäller sjukvården. Bristande entusiasm är inte något nytt. Inte heller hennes uppfattning om att Norge skulle vara problemet.
12 februari 2017 deltog jag i ett möte med regionen där även regionutvecklaren deltog och där temat var ett utvidgat samarbete med Norge. Dels genom en utvidgning av ”blåljusavtalen”, dels genom ett utökat samarbete om dialysen, vilket Norge hade efterlyst, dels genom ”Gränssjukvårdsförordningen” som bland annat blev praktiserad i Värmland med stor lycka samt, inte minst, ett samarbete med utgångspunkt i EU:S patientdirektiv.
DET VAR INTE märkbart större entusiasm den gången. Och det kanske mest märkvärdiga var att regionutvecklaren sa att det inte var regionens ansvar att informera om vad som är tillgängligt av gränsöverskridande vård!
Nu var det dessvärre inte bara på denna punkt regionen var på fel spår.
Vad vi också pekade på den gången, var de möjligheterna som fanns också för ett ömsesidigt samarbete.
Detta eftersom det hittills verkar ha gått bara ena vägen – genom att svenskar i gränskommunerna söker vård i Norge, något som kanske säger oss något om hur svenska politiker hittills har prioriterat vården i de svenska gränskommunerna. Och då kan man kanske förstå den bristande entusiasmen hos en regionutvecklare.
Ett ömsesidigt samarbete skulle lägga det väl till rätta för Strömstad – om man vill.
OCH OM REGIONEN och regionutvecklaren är så bekymrade för vad norska politiker skulle tycka om et samarbete, kan det kanske vara nyttigt för båda att göra sig bekanta med det medlemsförslag som las fram den 30 oktober 2017 av den socialdemokratiske gruppen i Nordiska Rådet (politiker från Norge, Sverige, Finland och Danmark) om ”att se över möjligheten att öka samarbetet mellan de offentliga sjukvårdssystemen i Norden”.
Här anges bland annat att man ska ”öka patientutbytet mellan våra länder för att ge patienten den bästa vården”. Detta är en lösning som uppenbart också fullt ut delas av norska politiker.
Nödvändigheten av ett samarbete blev för övrigt också grundligt behandlat så tidigt som vid ett möte med Nordiska Ministerrådet 26 november 2008.
OM MAN GÅR tillbaka till en artikel i Strömstads Tidning 19 september 2016 var det flera av dagens lokalpolitiker som uttalade sig om samarbete över gränsen och Nordiska Rådet. Lars Tysklind (L), som den enda av dem som uttalade sig i tidningen, lyfte frågan tillsammans med norska politiker den 12 februari 2017 till Nordisk Ministerråd, om det bristande samarbetet berodde på ”nationell lagstiftning, administrativa regler eller mentala barriärer”.
JAG FINNER INGEN efterföljande dokumentation som visar om detta besvarades eller följdes upp av frågeställare.
Tiden er nu inne för att vise vilja och förmåga till vidareutveckla samarbetet så att man kan se resultat och inte bara höra om detta i politiska fest- och valtal.