Världsarv
med stödjande faddrar bussade museet flyktingar till Vitlyckes traditionella eldfest, som bygger på insikten om eldriternas betydelser i vitt skilda kulturer och som Aleka vidareutvecklat, stödd på sina tidigare arbeten där eldkonst ingått.
– Efter det startade vi berättargrupper med lokalbefolkningen och flyktingar, som berättade för varandra.
BERÄTTANDET TOGS VIDARE till samarbetet med Hedeskolan, som har många nyanlända elever, Resande blev ett naturligt tema, som också anknöt till bronsåldern.
– Vi vet att människor förflyttade sig. Man har funnit bärnsten från norra Europa i Egypten och vi har funnit glaspärlor från Mesopotamien här.
– Vi berättade om nya forskningsrön med hjälp av dna som visar hur människor rest över jorden i alla tider och elevernas slutsats var att ”då är vi ju alla bröder och systrar”.
Nu är vi i en av hjärtefrågorna. Aleka delar Unescos yttersta målsättning att värna freden. Tråden kan nystas långt tillbaka, för Aleka Karayeorgopoulos grekiske pappa kom till Sverige från de tyska koncentrationslägren.
– Han arbetade för motståndsrörelsen under ockupationen av Grekland, men blev tagen av tyskarna och skickad till olika koncentrationsläger.
Mot slutet av kriget packades han tillsammans med andra lägerfångar in på en båt. Nazisterna hade tänkt sänka den, men engelsmännen släppte av misstag en bomb över båten. Alekas pappa, som smugit upp på däck för att försöka rymma, kastades ut i vattnet och blev en av dem som klarade sig.
Han kom så småningom till Sverige och träffade Alekas mamma.
– Det fanns ingen främlingsfientlighet när jag var barn. Jag var bara glad att ha två kulturer.
I den grekiska känner hon en livsglädje, säger hon, en förmåga att klara påfrestningar och ändå bevara glädjen.
I SOMRAS VAR hon på Peloponnesos och träffade en kusin och hans familj, kom hem med olivolja och honung i bagaget. – Det är så, man delar med sig. En inställning som också hjälpt dagens greker att klara den ekonomiska krisen.
Men hon fick inte grekiska som andra språk. Forskningen då visste inte att flerspråkighet skapar kreativa barn och när lilla Aleka började blanda svenska och grekiska blev föräldrarna oroliga och övergick till svenska.
– Mamma lärde sig grekiska och de talade grekiska när de hade hemligheter. Så jag försökte snappa upp det. Jag märker att jag har språket latent.
Kanske blir det i framtiden en tid i Grekland för research och skrivande. För en berättande person är det närmast ett måste att skriva ned en så dramatisk faders-berättelse som Alekas.