Han finns där och väntar

”Lika nära som han var då. Lika nära kan han vara nu.”

Tänk under den här tiden – advent och jul. Det går knappt att gå i en butik utan att nås av tonerna av Stilla natt, eller Nu tändas tusen juleljus. Så fantastiskt. Och så märkligt. När – lite förenklat sagt – vårt samhälle annars kanske försöker hålla sig lite neutralt till sin kristna tradition och arv, hänger man sig åt det under några veckor. Vid sidan av den kommersiella delen av julen, tar sig många människor tid. Tid att uppleva den kulturella traditionen och den andliga dimensionen av julen i form av konserter och gudstjänster.

Jag tycker om mycket i adventstiden. För visst är det roligt att planera och få julklappar, inom något slags rimlighetens gräns. Hemma plockar jag fram adventsljusstake och stjärnor. Det lyser upp i mörkret.

Vid första advent påminner textläsningar i kyrkan, psalmer och sånger om när Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Det dallrar av förväntan i luften. Äntligen! Ropen ljuder! Hosianna Davids son! Ropet som riktar sig till en kung, en kung som har makt att hjälpa.

Lika oskyddad som Jesus kom in i världen, för då var hans liv hotat, av kung Herodes. Lika oskyddad är han också nu när han rider in i Jerusalem för att fira påsk. Döden är inte ens en vecka bort. Han låter folket komma nära.

Lika nära som han var då. Lika nära kan han vara