Vill stå på de svagas sida
Porträttet: Pappas Vasaloppsträning och Kent Hansson i Strömstad formade Mikael Ekvalls träning. Nu tillhör han eliten i långdistans. Vid sidan av tävlingarna är det att ge hjälp åt de svaga som betyder något för löparen.
Han är en av Sveriges främsta långdistanslöpare. 29-årige Mikael Ekvall är inte ovan att sätta nya rekord. Men vid sidan av de stora galorna – inför tiotusentals människor – finns solidariteten och stoltheten över att hjälpa andra. – Det betyder mycket att hjälpa – framför allt svaga människor, säger han.
Högar av grus, sand och stenar ligger mitt i bostadsområdet. Byggstaket vilar i provisoriska fundament och avgränsar de smala och snirklande vägarna mellan uppgångarna.
Lunchtimman är snart slagen. Hantverkare iklädda knallgula arbetskläder promenerar bort mot barackerna. Ett par stenkast längre bort hägrar Frölunda torg, där kommersen fram till julafton tilltar i styrka.
I en lägenhet i ett av höghusen bor landslagslöparen Mikael Ekvall. Han öppnar ytterdörren, välkomnar och sätter sig vid köksbordet. Född i juni 1989. 29-åringen tittar ut genom ett av fönstren. Karriären, åren och tiden – liksom hans ben – löper fort.
På livets och tävlingarnas sträcka, som började utanför Dingle, har han hunnit passera otaliga milstolpar. Fast det är lite som Mikael svarar på frågan om hur han mår: ”Inga konstigheter”.
– Det rullar på, säger han med ett leende.
Det är också så landslagslöparen och flerfaldige Sm-vinnaren försöker se på tillvaron som elitidrottare. Startskottet för karriären gick dock vid Skogsvallen i Dingle. Mikael, som är mellanbarnet av tre syskon, fick mycket tack vare pappa Pierre Ekvall upp intresset för konditionsidrott.
– Min pappa tävlade i gång och var med i landslaget. Han har också åkt mycket skidor. Det började egentligen när pappa och en av grannarna tränade för Vasaloppet. Då följde jag med och joggade runt sjön, en runda på omkring tre kilometer, säger han.
Med blodad tand för löpning gick han med i Dingles friidrottsklubb. Där upptäckte Mikael att hans främsta styrka som friidrottare fanns i uthållighetsgrenarna. Men fotbollen fanns också med i bilden. Och med kanske bästa kondition i laget var han att räkna med på planen.
– Jag var bra på att kämpa och slita, säger han.
Gråsilat decemberväder, blöt asfalt och nollgradigt i Västra Frölunda. Drygt 18 mil norrut ligger Strömstad. Som 14-åring valde han att lämna Dingle för Strömstad Löparklubb.
Där träffade Mikael en person som än i dag spelar en stor roll: Kent Hansson, tränare i föreningen, som arrangerar tävlingarna Strömstadsmilen och Novemberflåset.
Mötet skulle komma att lägga grunden för Mikael Ekvalls karriär som långdistanslöpare. Uppe i Strömstad väntade nya utma- ningar. Han berättar om den tuffa träningsmentalitet som rådde inom klubben. Med bland andra Kent Hansson och Christer Forsström sattes prägeln.
– Jag började springa en del långlopp. När jag var yngre var Henrik Hansson, Kents son, väldigt duktig. Men allteftersom började jag närma mig Henrik. Kent har betytt oerhört mycket för mig. Han är också en av anledningarna till att jag valde att fortsätta med löpningen, säger Mikael Ekvall.
Med Strömstads Löparklubb kände han hur utvecklingskurvan pekade uppåt. Efter att ha sprungit terräng-sm, och slutat som 17:e man, växte inte bara inspirationen – insikt, disciplin och målsättningar var de enda redskapen som gällde för att ta sig till toppen.
Antalet träningspass stegrades.
” Målet var Sm-guld. Känslan efteråt var skön, men jag hann inte reflektera så mycket. MIKAEL EKVALL
Mikael lyckades bra på lokala tävlingar i Bohuslän. När han sedan också lyckades bra på tävlingar i Göteborg blev framgångarna kvitton på att han hade vad som krävdes.
Hur kom Mikael Ekvall då att hitta sina tävlingsdistanser som 10 000 m, 21 km och 42 km? Även där hade Kent Hansson en roll.
– De längre distanserna passade mig helt enkelt. Sedan hade också Kent filosofin att träna ofta och mycket, vilket är gynnande på de längre distanstävlingarna – men också på kortare distanser, säger han.
Mikael Ekvall blev också känd i Strömstads Löparklubb för sin höga ambition. Inte sällan valde han – utöver de ordinarie passen – att träna extra och på egen hand.
– Kent skapade ett synsätt på att träna hårt – och det var bara till vår fördel och inget negativt. Det i sin tur ledde till att jag tog J-SM guld i terräng-sm.
– Jag har i karriären aldrig haft problem med skador, det tror jag har att göra med att jag tränade mycket som ung. När jag tränade med Kent var det upp emot 16–20 mil i veckan. Då sprang jag mellan 10 och 13 pass – både morgon och kväll, säger Ekvall.
Han blickar tillbaka. Mikael minns hur han och löparkompisar sprang tempopass längs med Uddevallavägen bort emot Lagunen.
– De passen minns jag. Det var jäklig tufft. Jag minns att Henrik fick starta två minuter före mig. Sedan skulle jag springa i fatt honom. Det var hårda bud. Vi hade många fina tider. Även om jag i dag inte tänker på det så mycket, så är känslorna alltid varma, säger Ekvall.
Som 20-åring tog Mikael sitt första Sm-guld. Platsen var Tantolunden på Södermalm i Stockholm. Med flera starka resultat bakom sig kom inte förstaplatsen som en överraskning.
– Målet var Sm-guld. Känslan efteråt var skön, men jag hann inte reflektera så mycket. Det var hela tiden nästa mål och tävling som gällde, säger han.
Landslagsdebuten blev dock avklarad drygt två år tidigare. Då hade han bland annat tävlat i Nordiska mästerskapen i terränglöpning. Dessutom hade han som 19-åring betat av sitt första J-VM.
– Första gången jag tävlade i J-VM var oerhört stort ... men sedan har landslaget blivit lite vardagsmat. I dag försöker jag, till skillnad från tidigare år då man ville komma med i Finnkampen, sätta upp nya och högre mål med landslaget.
– Jag minns ändå när jag åkte till Finland för första gången. Jag tror jag var 22–23 år. Det var fruktansvärt stort. Jag kom tvåa på 10 000 meter. Första gången är alltid speciell, säger han.
Mikael sätter sig till rätta på stolen. Inne i köket är det rent och prydligt. Rutiner, såsom kost, vila och träning, kräver planering. När Mikael Ekvall inte deltar i Vmtävlingar och besöker träningsläger runt om i världen, finns det en annan tillvaro.
– Jag arbetar på 50 procent i hemtjänsten. För mig känns det skönt att få träffa vanliga människor. Ibland kan löpningen bli lite väl instängd. Nu städar jag mest hos äldre och hjälper till med inköp.
Mikael Ekvall känner stor tillfredsställelse i att kunna hjälpa andra människor.
– Det är en fruktansvärd skön känsla att utföra arbete som går ut på att hjälpa andra till en bättre tillvaro. Tidigare arbetade jag som målare. Den branschen var stressig. Ibland beställdes också vissa jobb av människor som kanske egentligen inte var i behov av renoveringar.
– De hade bara pengar för att göra det. Medan i hemtjänsten kan det vara människor som mår dåligt. Då känns det bra att kunna hjälpa till och prata med dem Det känns som att du får ut en sorts livsglädje av att hjälpa till?
– Verkligen, så är det. Det betyder mycket att hjälpa – framför allt svaga människor. Jag gör nytta.
I somras deltog Mikael Ekvall i Em-friidrott som arrangerades i Berlin. Formkurvan inför starten på maratondistansen pekade uppåt. Men magproblem gjorde att han efter 35 kilometer tvingades bryta.
– Jag fick blackout och var helt väck. Allt jag minns är att jag ramlade efter 30 kilometer, och sen när jag låg i ambulansen. Jag frågade om jag hade tagit mig i mål.
Därefter – och under hösten – har Mikael Ekvall skyndat långsamt. Istället ställer han om fokus på 2019.
– Jag har haft lite problem med att komma tillbaka. Musklerna har dragit ihop sig. Men nu är jag tillbaka i full träning. Tanken är att jag ska försöka springa ett nyårslopp. Sedan blir stora målet för 2019 maratondistansen. Antingen blir det London eller Hamburg, säger han.
Apropå tävlingar under 2019. Strömstadsmilen, målgång på mysiga Strömsvallen och hejarop från publiken längs stadens gator. Två gånger har han tagit silver – senast i årets upplaga. Ska det nästa sommar bli tredje gången gillt för 29-åringen?
– Det vore väldigt kul att vinna. Strömstadsmilen är ett fantastiskt evenemang med mycket folk.