Luciatradition i nytt ljus
Strömstad har fått en ny ljustradition. Ingenting annat än en upprepning – med variation – nästa 12 december och nästa och nästa kan väl vara möjligt efter onsdagens dansande Luciatåg i Stadshusets trapphall?
Kultur: Stadshuset firade ett av sina magiska datum 12 december. Med traditionellt luciatåg – men inte bara det. Kulturskolans dansare skapar ny tradition. På Luciadagen följer sedan andra tåg, i Skee kyrka och på biblioteket bland annat.
Det är dunkelt, storslaget och allvarligt i den pampiga stenhallen. Ganska respektingivande. Men denna kväll hoppspringer barn i trapporna obekymrade om pampigheten. Folk sitter på trappstegen, festkänsla och förväntan svävar i luften under det höga taket.
12 december är ett av husets magiska datum, donatorns föräldrars förlovningsdag, en av de dagar när huset ska slå upp portarna för stadens invånare och för något särskilt. Så är det ju också dagen före Luciadagen. Som gjort att förena.
Frågan gick till Kulturskolans danslärare. Och se, då får Strömstad sin egen julföreställning. Operahusen runt om i Europa brukar frossa i Nötknäpparen med alla dansande leksaker som får liv på scenen. I Strömstad dansar tomtar, ballerinor och ungdomar i tuffare svartröd julförpackning.
Men inte direkt. För när ljuset skruvas ner, övergår i rött och ingen längre springer hörs traditionsenligt Natten går tunga fjät... och från nedre trapphallen kommer Luciatåget. Som sig bör följs Lucia och tärnor av bland andra tomtar och sedan är scenen en brokig blandning.
Att tomtar ska smyga fram ur Stadshusvrårna 12 december har jag länge drömt om. Det gör de också, men nu smyger de dessutom runt blandsnurrande tå spetsballerinor. En rolig kontrast som plötsligt gör traditionerna växande och levande.
– Vi tänkte att ett dansande Luciatåg är något nytt, säger danslärarna Nina Sire och Lina Hård efteråt, medan tomtar förvandlas till vanliga barn – om de inte dansar direkt ut i röda klänningar och dräkter.
Lärarna samlade elever i olika åldrar, från de allra yngsta, som showar till det med stora, färgglada plymbollar, till de äldsta i fördjupningskursen som inte minst tar sig an Stilla Natt på ett sätt som kan få ögonen att tåras. För att sedan växla till modernare, hårdare tongångar och får det att bli lika oförglömligt.
Jag är med på tredje och sista föreställningen denna kväll och har – faktiskt! – mottagit ett visst hot i trappan, när andra sittningens publik byts mot tredje: ”Skriver du inte bra om detta slutar jag läsa tidningen!”
På skämt förstås, men med det allvarliga budskapet på botten att detta gjort intryck. Min uppgift är givetvis att inte vika mig för hot, men det behövs inga sådana för att få beröm utdelat: Det här var precis vad Stadshuset behövde denna vinterkväll, vad 12 december behövde för att bli ett magiskt datum på riktigt – och vad Luciatraditionen behövde för att bli levande igen.
” När ljuset skruvas ner, övergår i rött och ingen längre springer hörs traditionsenligt Natten går tunga fjät.
Det har ju varit litet si och så med möjligheterna att få ihop ett offentligt lussetåg de senaste åren, inte bara i Strömstad. Och de gammaldags uttagningarna med röstning på fotografier har länge kritiserats för att urarta till skönhetstävling när det handlar om något annat.
För mig var tomtar, ljusbärerska och ballerinor i trapphuset en dröm som gick i uppfyllelse. Att döma av uppslutningen – en del fick inte plats vid andra föreställningen utan fick invänta tredje – delar jag den med många.
Nu har 13 december – den historiska dagen för markeringen av årets längsta natt och dess traditioner för att hålla mörka makter undan och frambevärja ljuset – kommit och gått.
Men den faktiskt längsta natten – kortaste och mörkaste dagen – återstår. Vintersolståndet infaller i år 21 december klockan 23.23. Solen står i zenit vid Stenbockens vändkrets på södra halvklotet, som alltså har sin ljusaste tid medan vi här i norr har det som mörkast. Och känner ett stort behov av att tända ljus.