Jultoner på Skagerack
Från högtidlig julstämning till spexiga renhorn. Tontämjarna höll sin julkonsert gånger två i lördags, med start på Skageracks övre våning och fortsättning från scenen i Stora Salen. Publikens applåder höll i sig länge, rapporterar tidningens utsände. Och några besökare vågade ta egen ton.
Under lördagen hölls det två julkonserter framförda av Strömstadskören Tontämjarna på Skageracks övervåning.
Publiken tar plats på stolarna. Scenen är upplyst i en behaglig blå ton. Sedan släcks ljuset och det blir knäpptyst på Skageracks övervåning. Lätt så lätt börjar stråkarna höras och trummorna följer med.
Uppe på balkongen står Tontämjarna i ett led och de följer varandra ner för trappan, genom publiken, för att sedan ta plats på scenen. Det var dags för Tontämjarnas julkonsert för 25:e året i ordningen och den andra för dagen.
Körledaren och dirigenten Bjarne Schützer leder bandet och konferencieren Camilla Hedin tar plats uppe på balkongen. Kören inleder med All I want for Christmas is you följt av flera klassiker.
Två av körens solister steg sedan fram och sjöng Esmeraldas bön ur Ringaren i Notre Dame och skapade en fin stämning i salen. Det blev sedan lite spex när delar ur kören tog på sig små tomteluvor och Jonathan Lindell klädde sig i
renhorn för att framföra Jingle Bells tillsammans.
Det blandas friskt med dels svenska jullåtar, dels engelska klassiker.
Bjarne Schützer är som vanligt aktiv framför kören, men då och då kunde han låta maskineriet gå av sig självt och i stället ta plats vid pianot och bara gunga med till den vackra stämsången.
Amazing Grace och en svensk version av You raise me up stod näst på schemat. Stråkarna började spela lätt och kören höll ljus i sina händer för att sedan gå upp i ton rejält så
att ingen i huset kunde missa att det var konsert.
När konserten börjar lida mot sitt slut sjunger kören Kenny Rogers Christmas Is My Favourite Time of the Year.
Men ännu är det inte slut. På väggen bakom kören lyser texten till
I´m dreaming of a White Christmas upp. Publiken uppmanas att sjunga med i refrängen och några få tappra gäster tar ton.
Camilla Hedin reser sig sedan upp på balkongen och önskar en god jul. Kören går fram och bugar och bandet blir belönat med blommor. Folkets applåder ekar länge.
Bjarne ser uppenbart tagen ut och går ner genom publiken och längst bak i rummet för att andas ut efter en lång dag med två mäktiga konserter.
– Jag vet inte vad jag känner just nu. Det finns ingenting som rör sig i mitt huvud. Det har varit en väldigt ansträngande dag i dag med två föreställningar. Nu vill jag bara sjunka ihop och andas ut en stund, berättar Bjarne Schützer.