Gästgivargården Hede – historisk krönika, del 1
Aina André har åter dykt ner i det historiska materialet – här börjar en historisk artikelserie som handlar om gästgivargården Hede, från 1600-talet och framåt.
När Bohuslän blev svenskt år 1658 började ett intensivt arbete med att få länet hopkopplat med ”gamla Sverige”. Fogdar eller kungliga befallningsmän, som de kallades, utsågs för att ordna till så att framförallt vägarna blev upprustade, för att post och resande, särskilt militär och myndighetsansvariga, kunde färdas någorlunda snabbt genom länet.
Residensstad för länet blev för en längre tid Kungälv. Där styrde den tidigare soldaten, generallöjtnanten Harald Stake som guvernör över länet. Breven från Stake finns i länsstyrelsens arkiv. Där har jag funnit de allra äldsta dokumenten om Bohuslän på länsnivå. De allra första är från år 1661. För att se
ännu äldre dokument om den första svenska tiden, gjorde jag för många år sedan en veckas besök på Riksarkivet i Stockholm och gick igenom de äldsta landsböckerna med dess verifikationsböcker, som innehåller räkenskaper och kvitton. En del böcker var så söndriga, att de inte kunde visas. Andra, som t.ex. volymen på bild, var mer eller mindre sammanhängande. I verifikationsböckerna fann jag namnen på de första personer, som fick lön för postföring, färjande och gästgiverier. Första året är 1659. Då får ett antal postbönder betalt för sina både långa och farliga resor genom länet. För Norrvikens fögderi är de följande:
Tolff och Olle Jonssöner samt Oluff Gunnarsson i Solem i Kville
Peer i Rungstung, Olle i Öfwer Semb och Erich i Bufwar i Tanum
Anun, Jöran och Peer i Grålös samt Anun och Olle i Wik.
Dessutom nämns, att det funnits 17 ” skiutzshaffare”, det vill säga skjutsanskaffare. Gästgivare är inte
ens nämnda förrän i räkenskaperna för år 1666 och uppges det då, att i norra länsdelen finns endast de fyra gästgivargårdarna Hogdal, Vik, Hede och Rabbalshede. Gästgivarnas namn är inte noterade förrän år 1668. Då står det, att gästgivarna varit 5 till antalet, och att deras namn är ”Hanns Angrimb i Edssemb (Naverstad,bullaren), Knudt i Rabalsshee (Kville), Biörnn i Hee (Tanum), Jacop i Wijk (Skee) och Hanns i Hougdall (Hogdal)”.
Förste fogden för Bohusläns norra del, Norrviken, blir den tidigare norske fogden Påfwel Nilsson på Kleva. Han är gift med Wiweka Claesdotter. Den förste länsmannen, som nämns för Tanum, heter Eske Claesson, troligen fogdens svåger. Efter något mer
än två år ersätts Påfwel Nilsson med Raatke Säth eller Radke Seth, som guvernören skriver hans namn. Åtskilliga brev skickas mellan dessa två.
Guvernörens brev visar, att en stor del av länets nordliga gårdar ligger mer eller mindre förstörda av krigen. Många brukare har flytt över till sitt tidigare hemland Norge och lämnat gårdarna öde. Eftersom militären härjat i trakterna, har marken förstörts och ingen orkar bruka jorden. Guvernören skriver, att alla måste anstränga sig för att få bönderna att stanna kvar, så att jorden blir brukad och kan ge den behövliga avkastningen.
Staten behöver gårdar för att avlöna tjänstemän och officerare. Dessa bosätter sig för det mesta på den tilldelade gården, men några nöjer sig med avkastningen eller arrenderar ut. Kronan letar efter lämpliga gårdar för ändamålet. Höga tjänstemän får möjlighet att välja gård. För häradsskrivaren Raaf föreslås Nordkoster, men det förslaget förkastas troligen av honom själv.
Fogden Radke Seth ville först få tillgång till Vättlands gård i Skee. Den gården tycker han kunde vara lämplig för ett gästgiveri. Han söker även att få arrende på granngården Bastekärr, men det stöter på patrull. Seth ändrar sig och skriver, att det skulle kosta alldeles för mycket att sätta Vättlandsgården i stånd. Han undrar om han inte kan få tillgång till gården Hee i Tanums socken i stället. Stake svarar i april 1661, att det går bra. Av brevens innehåll förstår man, att Seth med egna pengar tänker rusta upp den gård han får sig tilldelad. Den 2 maj
1661 skriver Stake till överste Börje Månsson och talar om, att han nu gett Seth tillåtelse att tillträda Hee, eftersom bonden där inte vill stanna kvar och gården saknar åbo. Stake skriver ”fougden, som fuller inthet kan wahra uthan gårdh, allareda lagget der at bruka”. Men ett problem måste lösas. Nämligen att Hee redan är anslagen ryttmästare Gliessen. Han ber översten om hjälp med att ändra på detta. Gliessen blev bortkopplad från Hee och Seth, som redan börjat rusta upp gården, bodde troligen någonstans i närheten under en tid därefter för att hålla uppsikt och för att få det hela att komma igång. Stakes brev under åren 1662-1665 är tyvärr inte sparade, så det går inte att få detta bekräftat.
Inte heller går det att få bekräftat, att Seth föreslog, att gästgiveri skulle uppföras på Hee och att han föreslog Biörn Sifwersson som gästgivare. Men så måste det ha gått till.
Enligt en karta i Fornminnesregistret (FMIS) låg gamla gästgiveriet på Hede mer västerut än dagens gästgiveri. Det är inritat söder om den väg, som idag leder från centralorten Tanumshede till Grebbestad. Gästgivargårdar skulle enligt
lag ligga nära stora landsvägen. Fogden kände lagen. Hans val av plats för Hede gästgiveri bekräftar, att stora landsvägen hade en västligare sträckning än den man ser på 1900-talets kartor, som gör en sväng åt öster. Vägfarare förr valde att ta sig fram så gent som möjligt mellan kyrkorna. En rakare väg mellan Tanums kyrka och Säm var då ett naturligt val.
De byggnader, som Seth uppförde på Hede, bör ha varit väl tilltagna i storlek och med lämpliga lokaler för både ting och resande. Men han tycks inte ha byggt så att gården blev komplett, för flera år senare står det att man håller på att färdigställa gästgivargårdens hus.
Första tinget hålls där den 31 oktober 1662 och fortsätter att hållas där, så länge som gästgiveriet ligger kvar på platsen. Vid tinget den 6 juli 1663 meddelas, att guvernören gett Biörn i Hee fullmakt att vara gästgivare på Hee. Hans fullmakt måste ha utfärdats något tidigare. Allmänheten uppmanas att skaffa fram timmer och att uppföra lagstadgade gästgiveribyggnader. Seth uppges år
1666 fortfarande vara arrendator av Hede, men han säljer sina byggnader till Biörn någon gång under åren 1667-1668 och flyttar därifrån. Han och hustrun återfinns i 1669 års mantalslängd på Vättland i Skee socken. Då är han fortfarande befallningsman. Fem år senare, år 1674, är han kvar på Vättland men tituleras inspektor.
När hösttingen 1675 skall hållas i Norrviken, är krigsrisken så stor, att man inte vågar ha ting på Vik i Skee socken. Enda tinget i Norrviken hålls då på Hede. Snart bryter Gyldenlöwefejden ut och varar i 4 år. Under dessa år dör både Radke Seth och Biörn i Hee. Arvskifte efter Biörn hålls 1678 av en man i norsk tjänst, som heter Jöran Larsson. Vid senare ting framkommer, att arvskiftet visar, att Biörn betalt 400 riksdaler till Seth för dennes byggnader på Hee.
Gästgiveriet hålls igång av Biörns änka Sophia Hansdotter, som gifter om sig med Jörgen Krull. De två blir sedan det nya gästgivarparet på Hede och när Sophia dött, gifter Jörgen sig med Johanna Jakobsdotter, som överlever honom och är gästgiverska vid sekelskiftet 1600/1700.
Vid den tiden har Bohuslän fått en ny guvernör, nämligen Benedicht Schönleben. Aina André
” Gästgiveriet hålls igång av Biörns änka Sophia Hansdotter, som gifter om sig med Jörgen Krull. De två blir sedan det nya gästgivarparet på Hede