De vill återuppliva minnet och musiken av Bernhard Crusell
Stilla musik hörs från Rosa Huset, numera gårdshus bakom Crusellska. I husets paviljong står Janne Palkisto och Karin Askberger. De nästan dansar. Och så tittar de mot Crusellskas fönster.
Bakom vilket av dem kan Bernhard Crusell ha haft sitt badkar? Han kom till Strömstad för välgörande bad 1833, då redan en berömd klarinettist och tonsättare, men inte frisk.
Han var 57 år gammal, i slutskedet av sin karriär som solist och han hade fem år kvar att leva. Besöket i Strömstad kom att spela en avgörande roll för badorten, som då ännu inte upplevt den kungliga glans som Oscar II senare skulle förläna kurorten vid norska gränsen.
Bernhard Crusells namn lever vidare i Crusellska huset, i dag hemvist för asylsökande ungdomar, men hans ande svävar också över den återuppståndna Direktionen för Nytta och Nöje, som genom nöjen, baler och evenemang ska dra in pengar till välgörande ändamål.
Namnet lever, men hur många vet vem Crusell egentligen var? En som vill veta allt och gärna förmedla till andra är Janne Palkisto, liksom sin landsman Bernhard Crusell klarinettist, men också musikjournalist vid finska radion och doktorand vid Åbo universitet.
Det är främst i den rollen han nu står här i paviljongen och låter Crusells musik ljuda över trädgården. Hans avhandling ska handla om Bernhard Crusell, om hans musik men också om hans liv och hans välgörenhetsarbete.
– Jag hörde hans musik när jag var 12 år och blev förälskad i den, säger han.
Intresset för Bernhard Crusell sträcker sig också utöver musiken.
– Han hade själv en fattig barndom och ville hjälpa dem som hade det svårt. Hans far var bokbindare och kunde inte betala skolavgifter för sin son, men Crusell lärde sig själv att skriva, läsa, och behärska främmande språk.
Viljan att hjälpa kom till handling i bland annat Strömstad, där han såg till att också mindre bemedlade fick möjlighet att ta del av kurortens hälsobringande bad och brunnsdrickning.
Grundplåten till arbetet lades genom en konsert 30 juli 1833. Den spelade in 221 riksdaler. Crusellska festen har sedan blivit ett begrepp – alltså tanken att förena nöje med nytta.
– Grundplåten har levt och genererat pengar ända tills kyrkan avskaffade den 2009, säger Karin Askberger.
– Jag blev litet förvånad när jag hörde att Svenska kyrkan 2009 hade permuterat Crusellfonden. Den var en del av vårt gemensamma kulturarv. Pengarna samlades in under hårda omständigheter, av en finländsk musiker som redan var sjuk själv och hade viljan att hjälpa människor, förklarar Janne Janne Palkisto.
Nu vill Janne och Karin ordna en ny konsert med Crusells musik i Strömstad. Crusell skrev bland annat tre klarinettkonserter och tre klarinettkvartetter, som fortfarande spelas på konserter överallt i världen.
– 2025 är ett jubileumsår, 250 år efter hans födelse, Janne. Karin protesterar.
– Måste vi vänta så länge? Nej, det vill de nog inte. Janne har kontakt med finska klarinettister, själv håller han gärna också föredrag i samband med en konsert. Han har spännande material, bland annat Bernhards kärleksbrev till sin hustru. Om deras kärlekshistoria är han just på väg till Göteborg för att berätta, vid 100-årsjubileet för Svenska samfundet för musikforskning
– Breven är från en 22-årig Crusell, uppfylld av kärlek. han gifte sig sedan med sin älskling Anna Sofia Klemming, ”min sötaste Annette”, berättar Janne Palkisto, som också har planer på en dokumentärfilm om Crusell för finsk tv, gärna med inslag från Strömstad.
– Kanske kunde SVT och finska Yle samarbeta?
”
Han blev Hovkapellets soloklarinettist men komponerade också fantastisk musik för sitt instrument janne Palkisto om Bernhard Crusell