Vild­svin – ett gis­sel men bra för na­tu­ren

Strömstads Tidning - - Vetenskap - Ma­ria Back­man livs­stil@gp.se

När Ann-Christi­ne Ljung­dahl ska till job­bet mås­te hon först skräm­ma iväg vild­svi­nen ut­an­för hu­set med ett ba­se­ball­trä. Men sam­ti­digt som de or­sa­kar pro­blem för lant­bru­ka­re och träd­gårds­ä­ga­re, ökar de den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den där de drar fram.

– Vild­svi­nen är op­por­tu­nis­ter och över­lev­nads­spe­ci­a­lis­ter, sä­ger Per Jen­sen, pro­fes­sor i eto­lo­gi.

Ann-Christi­ne Ljung­dahl är en av många vil­laä­ga­re som är trött på vild­svin – bå­de på att få gräs­mat­tan upp­bö­kad och på att över­ras­kas av dem i träd­går­den.

– När jag ska till mitt natt­ar­be­te kan stor­sug­gan stå i mörk­ret och pas­sa på floc­ken, ba­ra tio me­ter ifrån mig. Där­för har jag all­tid med mig ett bas­ball­rac­ket i plåt, be­rät­tar hon.

Rå­det till vil­laä­ga­re som in­te vill få gräs­mat­tan upp­grävd är att stängs­la med el. Men Ann-Christi­ne Ljung­dahl an­ser att pro­ble­met las­tas över på mar­kä­gar­na.

– De togs från bör­jan hit på grund av ett jä­gar­in­tres­se och se­dan tog de sig ur häg­nen. Man me­nar att de plöts­ligt ska va­ra med i svens­ka fau­nan. Men svi­nen har in­te till­räck­ligt med na­tur­li­ga fi­en­der. Svin­stam­mar­na väx­er oss över hu­vu­det. Män­ni­skan stör he­la ti­den i eko­sy­ste­met och i det­ta fall är det svårt att åter­stäl­la.

Hur ska då vil­laä­ga­ren som mö­ter ett vild­svin på tom­ten be­te sig?

– Det är upp till den en­skil­da si­tu­a­tio­nen. Men man ska in­te tränga det. Ge det en flykt­väg. Först då kan du för­sö­ka skräm­ma bort vild­svi­net ge­nom att gå emot det och fö­ra ovä­sen, sä­ger Jer­ker An­ders­son, an­sva­rig jakt­vårds­kon­su­lent i Söd­ra Älvs­borg på Jä­ga­re­för­bun­det.

I sko­gen är chan­sen att få se vild­svin of­tast mi­ni­mal. De går hel­ler in­te till opro­vo­ce­rad at­tack mot män­ni­skor.

– Jag tyc­ker in­te vi be­hö­ver va­ra räd­da när vi är ute i sko­gen. Vild­svin i skogs­mil­jö rör sig myc­ket och by­ter he­la ti­den plat­ser un­der dyg­net. De är stör­nings­käns­li­ga, så störs de kan de läm­na hem­om­rå­det i fle­ra vec­kor in­nan de kom­mer till­ba­ka. I stä­der där­e­mot har de bli­vit av­trub­ba­de.

Vild­svin som gjort sig hem­mas­tad­da i stads­mil­jö mås­te han­te­ras och tas bort, sä­ger Jer­ker An­ders­son.

– Det är sto­ra djur som tap­pat re­spek­ten för män­ni­skor. Ett bra sätt att be­grän­sa dem är att ta bort skydd i form av buskage och tät skog, där de har si­na dag­le­gor. Här tror jag även att kom­mu­ner­na kan gö­ra mer.

Skjut gär­na myc­ket vild­svin – men skjut kor­rekt, un­der­stry­ker han.

– De har en hög re­pro­duk­tion och kla­rar ett högt jakt­tryck. Men ef­tersom de är nattak­ti­va krävs en­ga­ge­mang för att lyc­kas med jak­ten. Dess­utom är det kontra­pro­duk­tivt att ta bort möd­rar­na. Då kan ung­ar­na be­te sig på ett oöns­kat sätt. Skjuts en sug­ga med yng­re gri­sar mis­ter de en er­fa­ren le­da­re och kan or­sa­ka stör­re ska­da.

...men sam­ti­digt är de­ras bö­kan­de är en ur­sprung­lig form av mark­stör­ning som gyn­nar den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den.

Att för­stå be­te­en­dens or­sa­ker är li­ka vik­tigt som att för­stå de­ras kon­se­kven­ser, an­ser Per Jen­sen, pro­fes­sor i eto­lo­gi vid Lin­kö­pings uni­ver­si­tet. Via mejl be­rät­tar han att vild­svin i sin na­tur­li­ga mil­jö är myc­ket so­ci­a­la djur, fram­för allt sug­gor­na.

– De le­ver i ma­ter­nel­la floc­kar, där en flock van­li­gen be­står av en äld­re ho­na och hen­nes dött­rar och even­tu­el­la syst­rar. Gal­tar­na är mer so­li­tä­ra och an­slu­ter fram­för allt un­der brunst­pe­ri­o­der. De har re­la­tivt sto­ra hem­om­rå­den, upp till många hek­tar och är ut­präg­la­de allä­ta­re. Men den hu­vud­sak­li­ga fö­dan är växt­ba­se­rad, in­te minst röt­ter och frön.

Vild­svi­nen gör ock­så en vik­tig eko­lo­gisk in­sats, sä­ger han.

– De upp­bö­ka­de fäl­ten och skogs­glän­tor­na ger möj­lig­het för oli­ka väx­ter att ro­ta sig och frön att gro. Det ökar den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den där de drar fram.

Vad är det som gör att de­ras stör­nings­käns­lig­het av­trub­bas i tät­be­bygg­da om­rå­den?

– Vild­svi­nen är op­por­tu­nis­ter och över­lev­nads­spe­ci­a­lis­ter. Det gör att de lätt an­pas­sar sig till att le­va nä­ra män­ni­skor och kan sö­ka sig till träd­går­dar, be­byg­gel­se och till och med stä­der om det vi­sar sig att det går att hit­ta mat där. När vild­svin hit­tat mat i ex­em­pel­vis träd­går­dar blir de snabbt oräd­da, sär­skilt om de in­te ja­gas. Men de är i grun­den skyg­ga och för­sik­ti­ga, med en stor an­pass­nings­för­må­ga.

Den sto­ra an­pass­nings­bar­he­ten är bak­grun­den till att vild­svi­nen do­me­sti­ce­ra­des och blev till tam­svin för cir­ka 8 000 år se­dan, be­rät­tar Per Jen­sen:

– De ha­de helt en­kelt sökt sig till män­ni­skans bo­sätt­ning­ar och od­ling­ar när vi blev jord­bru­ka­re och där­i­från var det gans­ka en­kelt att häg­na in dom och av­la på de in­di­vi­der som ha­de de mest önsk­vär­da egen­ska­per­na.

” Jag mår då­ligt av att sä­ga att de ska skju­tas. Men ef­tersom de in­te har någ­ra na­tur­li­ga fi­en­der sker en mas­siv sprid­ning och de or­sa­kar stor för­stö­rel­se. Ann-Christi­ne Ljung­dahl vil­laä­ga­re

Svens­ka jä­ga­re­för­bun­det har i ett pro­jekt un­der­sökt vildsvi­nets be­ty­del­se för den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den just ge­nom att bi­dra till sprid­ning­en av väx­ter. Vild­svin vi­sa­de sig gyn­na artri­ke­do­men av väx­ter på fle­ra sätt, bå­de ge­nom sitt bö­kan­de och ge­nom att spri­da frön. Mång­fal­den av kärl­väx­ter öka­de, sär­skilt hos ar­ter med myc­ket små frön som or­kidéer och orm­bun­kar.

Den av­hand­ling som blev re­sul­ta­tet av pro­jek­tet vi­sa­de att artri­ke­do­men var cir­ka 30 pro­cent hög­re i de stör­da ytor­na än i de ostör­da kon­trol­ly­tor­na in­om om­rå­det.

Det vi­sa­de sig ock­så att vild­svi­nen spri­der frön, spo­rer och så vi­da­re som fast­nat i päl­sen. Ett fyr­ti­o­tal kärl­väx­ter och tio mossar­ter hit­ta­des i jord som ta­gits där dju­ren ex­em­pel­vis skrub­bat sig. Des­sa sak­na­des i pro­ver tag­na en­dast någ­ra me­ter där­i­från.

– Vildsvi­nets bö­kan­de bi­drar till ökad di­ver­si­tet. Ge­nom att de vän­der upp och ner på jor­den, bry­ter upp ett mosstäc­ke el­ler gam­mal vall, sti­mu­le­rar de frö­såd­den. Nya frö­er kan slå rot och nya ar­ter eta­ble­ra sig. Det ökar rim­li­gen även för­ut­sätt­ning­ar­na för ökad di­ver­si­tet av in­sekts­fau­nan, vil­ket i sin tur kan gyn­na fåg­lar och så vi­da­re, sä­ger Carl-Gustaf Thu­lin, do­cent i po­pu­la­tions­bi­o­lo­gi vid Sve­ri­ges lant­bruks­u­ni­ver­si­tet (SLU).

Han be­rät­tar hur en kol­le­gas av­hand­ling vi­sar att vildsvi­nets bö­kan­de är en ur­sprung­lig form av mark­stör­ning som kan gyn­na vis­sa ar­ter och den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den. Den får stöd av yt­ter­li­ga­re en stu­die, som har un­der­sökt vild­svins på­ver­kan på vår­blom­mor i ett skånskt na­tur­re­ser­vat. Även om vit­sip­pa, blå­sip­pa och vår­lök mins­ka­de som följd av bö­kan­det, öka­de den to­ta­la artri­ke­do­men.

– Här kom­mer man in på en in­tres­sant dis­kus­sion. Vi upp­fat­tar ett hav av vit­sip­por som vac­kert och tyc­ker det är fruk­tans­värt när vild­svi­nen bö­kat upp. Men bi­o­lo­gisk mång­fald kanske in­te ser så vac­ker ut i mänsk­li­ga ögon.

Det är fle­ra

fak­to­rer som har gjort det möj­ligt för vild­svi­net att ex­pan­de­ra, sä­ger Carl-Gustaf Thu­lin.

– Dels är det en art som har lätt att re­pro­du­ce­ra sig. Dels od­lar vi grö­dor som gyn­nar dem. En an­nan fak­tor som kan möj­lig­gö­ra en stor ex­pan­sion är att det i dag sak­nas sto­ra rov­djur.

Men den bild som för­med­las av vild­svin är ena­han­da, tyc­ker han.

– Det ta­las of­ta om kost­na­der när det gäl­ler vilt, och hur de ska­dar vå­ra in­tres­sen på oli­ka sätt.

I stäl­let tyc­ker Carl-Gustaf Thu­lin att vi bör ta­la om den bi­o­lo­gis­ka nyt­tan med ex­em­pel­vis vild­svi­net.

– Det är ett vilt djur som vi ska sam­le­va med och re­spek­te­ra.

Un­der ti­den fort­sät­ter pro­ble­men med vild­svi­nen för vil­laä­ga­ren Ann-Christi­ne Ljung­dahl. Det hand­lar in­te om att hon in­te gil­lar djur, un­der­stry­ker hon.

– Jag mår då­ligt av att sä­ga att de ska skju­tas. Men ef­tersom de in­te har någ­ra na­tur­li­ga fi­en­der sker en mas­siv sprid­ning och de or­sa­kar stor för­stö­rel­se. Det är vi män­ni­skor som från bör­jan stört ba­lan­sen.

” De upp­bö­ka­de fäl­ten och skogs­glän­tor­na ger möj­lig­het för oli­ka väx­ter att ro­ta sig och frön att gro. Det ökar den bi­o­lo­gis­ka mång­fal­den där de drar fram. Per Jen­sen pro­fes­sor i eto­lo­gi vid Lin­kö­pings uni­ver­si­tet

Bild: Ste­fan Benn­ha­ge

Vildsvi­nens ska­dor be­räk­nas kos­ta jord­bru­ket 1,1 mil­jar­der kro­nor per år...

Bil­der: Nick­las Elm­rin

Det hän­der att Ann-Christi­ne Ljung­dahl mås­te skräm­ma un­dan oräd­da vild­svin med ett ba­se­ball­trä för att kun­na ta sig till job­bet. ”Stor­sug­gan kan stå i mörk­ret och pas­sa på floc­ken, ba­ra tio me­ter ifrån mig”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.