Ahmed Mohmoud fann friheten i Strömstad
Vägen till Sverige var kantad av skräck och rädsla. Ahmed Mohmoud tillfångatogs av terrorgruppen al-Shabaab – samma nätverk som mördade hans bror. 22-åringen från Somalia levde på hoppet. Efter år av ovisshet och tvivel fann han till slut trygghet när han
Träden i backen nedanför Strömstads stadshus är uppklädda med ljusslingor. På en stol i ett av kontorsrummen i byggnaden tar Ahmed Mohmoud ett djupt andetag. Alldeles intill sitter Kent Hansson. Ihop med sin hustru Päivi har de blivit så nära föräldrar man kunnat bli till Ahmed.
Ahmeds blick landar på skrivbordet. Efter ett par tillbringade timmar i berättandets sfär fälls efterlängtade tårar. Följden är tystnad: den som kan tala, tolka och förstå alla språk. Ahmed Mohmoud är född i Somalia. Han växte upp i kustsamhället Jamaame som ligger i södra Juba-regionen.
Uppväxten blev omtumlande. Tidigt tvingades han stifta bekantskap med döden sedan hans pappa gått bort efter sjukdom. Föräldraansvaret föll på mamma Amina. Ahmed kämpade på i skolan, försökte vara positiv och stark tillsammans med sin storasyster, mamma och storebror.
2006 bildades den militanta islamistiska organisationen al-Shabaab som har kopplingar till al-Qaida.
Med extremt våld, och med huvudsakligt syfte att införa sharialagar, har de satt skräck i befolkningen i Somalia. Kidnappningar, mord, utpressning och förföljelse. Än i dag förs krigsföring mot extremisterna i Somalia.
När Ahmed var 12 år drabbades hans familj av en fruktansvärd tragedi. Storebrodern, tillika fadersfiguren i familjen, kidnappades och mördades av terroristerna. Samma öde inträffade även storasysterns make. Ahmeds mamma levde i konstant rädsla. Och hennes värsta fruktan skulle komma att slå in. Ett par år senare kidnappades Ahmed av al-Shabaab när han var ute för att hämta ved.
– Jag tillfångatogs och fördes till deras läger – men jag var inte ensam. Det var många barn i min ålder som var där. De började med att försöka hjärntvätta oss med propaganda, säger han.
Men den starkaste känslan i lägret var inte rädslan för att mista sitt liv – i stället var det ilska; vreden mot terroristerna som dödat hans storebror.
Nu hade de även lyckats föra bort honom från mamma, storasyster och hennes två barn. De var ensamma. Ahmed, som då var 15 år, kände ansvar och emellanåt också skuld. Mamma Amina hade sedan beskedet om storebroderns död pratat om rädslan över att förlora sin andra son.
Dagarna i lägret passerade. Ahmed letade efter flyktvägar. Efter drygt en vecka kom chansen. Ahmed berättar att en av vakterna hjälpte honom att undvika bevakningen. Så när mörkret föll var stunden inne: Han sprang för livet och friheten.
– Det enda jag tänkte på var att fly... fly, så långt jag kunde från lägret, säger Ahmed som senare – tillsammans med sin mamma – lyckades ta sig till Etiopiens huvudstad, Addis Abeba. Storasyster Roda hade dock flytt västerut till grannlandet Kenya.
Tillsammans med sin mor hamnade de på en plats för människor som kommit från liknande omständigheter. Tack vare ekonomiskt stöd från andra familjer i området kunde de överleva. De kom så småningom i kontakt med en grupp personer som erbjöd en väg till Europa: människosmugglare.
Det fanns en möjlighet för Ahmed att med falskt pass komma till Sverige – men han var att tvungen att resa utan Amina. Riskerna var många och farliga. Skulle han
bli påkommen under mellanlandningen i Dubai väntade fängelsestraff. Och för att likna personen på det falska passet behövde Ahmed bland annat klippa sig.
– Jag frågade dem om mamma kunde följa med. Men de sade nej. Vi blev först osäkra. Det andra alternativet var att komma till flyktingläger i Somalia, men vi hade redan betalat smugglarna för passet.
– Dagen innan flyget skulle lyfta lämnade jag mamma. Jag hann aldrig säga hej då till henne. När jag satt i taxin blev jag ledsen. Precis som när jag blev bortförd av al-Shabaab, hann jag aldrig ta farväl, säger Ahmed som då bara var 15 år.
Nästa anhalt blev Kastrups flygplats i Köpenhamn. Ahmed reste tillsammans med smugglaren. Här uppstod nästa problem. Smugglaren, som sade att han skulle köpa mat åt dem i en kiosk, kom aldrig tillbaka.
Där stod Ahmed helt ensam i ett land, och på en kontinent utan kontakter. Men tursamt nog mötte Ahmed ett par okända, men vänliga personer på centralen. De hjälpte honom att ta sig till Malmö och Sverige.
– Jag minns bara att jag åkte tåget till Malmö. I Malmö fick jag också hjälp av ett par landsmän med biljetten till Göteborg. Resan till Göteborg var jobbig. Jag var rädd, men i Göteborg fick jag hjälp med boende. Jag blev också rådd av mina vänner att uppsöka Migrationsverket. Därefter blev jag förflyttad till ett asylboende i Strömstad. Allt gick så fort, säger han.
Ahmed blev tilldelad en god man. Väl i Strömstad sökte Ahmed upp Strömstads löparklubb. Här träffade han också Kent Hansson som är verksam i föreningen.
– Efter att ungdomarna varit på asylboendet i ett år skulle de få besked av Migrationsverket. När snart ett år hade passerat fick vi reda på att beslutet var nära. Då var tanken att Ahmed skulle flyttas till Munkedal, säger Kent Hansson.
– Men han hade börjat bli integrerad i Strömstad. Då sade jag och min fru Päivi, eftersom våra egna barn hade flyttat ut, att vi kunde bli föräldrahem för Ahmed som ville stanna kvar.
Bandet mellan dem knöts starkt. Ahmed flyttade in 2015 och bodde hos Kent och Päivi i tre år innan han fick egen bostad i Strömstad. Under dessa år skulle de bland annat genomgå flera svåra juridiska prövningar. Detta för att Ahmed, som fick utvisningsbeslut mot sig, skulle få permanent uppehållstillstånd med flyktingstatus. Somalia är i dag det enda landet han inte har tillstånd att besöka.
– Migrationsverket trodde att han ljög om sin härkomst. Det var oerhört jobbigt, men allra värst var det för Ahmed. De trodde inte på honom eftersom han inte hade några papper eller bevis. Men tack vare Ola Nilsson som var rektor på gymnasiet kom vi i kontakt med en språkvetare. Han gjorde ett skriftligt och muntligt språktest. Det fanns ingen tvekan. Han konstaterade att Ahmed kom från södra Somalia, där al-Shabaab härjade, säger Kent Hansson och riktar stort tack till hustrun Päivi.
– Utan hennes insatser så hade det nog inte slutat så bra för Ahmed. Hon har lagt ner ett otroligt arbete.
Ahmed Mohmoud är i dag 22 år gammal. Han går på Grebbestads folkhögskola. Vid sidan av studierna tränar han löpning. Det stora målet för 2020 är Stockholm maraton. Tacksamheten till människorna som hjälpt honom är stor. Ahmed har också träffat sin mamma igen – men det dröjde 3,5 år innan de kunde återförenas i Addis Adeba.