Gött atter fötjölinge har jitt sa
Jaggu ära gött atter fötjölinge har jitt sa. De ä klart atter jaj går a nyser a harklar ma, men no kan ja i alle fall kare flöuva tå ma.
Sö ja ga ma tor gåle ida på morran a togg ma opp ti sköuven. De va noggene slaner som ja skulle ha ner.
Jaggu är gött a ha motorsauve, ja den ä umestannes. Tänk ett söddent sledd de va för när en höll på me öx a svans. Då va en tappsejjen nä en kom him då!
No sadd ja på en stöbbe a drakk en köpp kaffe, a då tänkte ja på hössen de va nä Mali flötta in himme hos maj.
Ve va sö fölejjene på kall a kvinnföllk sö ve brätta natt a lysen da.
En gong nä ja kom him ifrö sköuven sö sa ja te Mali:
– Ve drider i maden a lägger öss på stråbommen a brättar!
Sagt a jort, men ve snöbbla på e fillematte a där ble ve ligganes.
Men varst vara den gongen ja kom him. Då va ja sö tappsejjen sö ja nästen ente kunne ta tåma stövvlanne.
Inne ve pöttmagarn sadd Mali splitters nagen.
– Ha järu? fröuva ja.
– Lonkar på meddasmaden, sa Mali.
No ska da sias atter dente ble nogge brätting den här gongen, uttas de ble fläsk a brone böner i stället.