Gunilla Håkansson: Som ett brev på posten

Det var inte så länge sedan brevutbärningen var helt central i våra liv. Så fort jag lärde mig att skriva skaffade jag mig brevvänner och jag älskade att få brev. Jag har skickat och fått tiotusentals privata brev genom åren och i stort sett varenda ett har kommit fram – eller kommit tillbaka till mig.

Jag beundrar den brevbärare som lyckades lista ut att ”Niela” betydde ”Gunilla Håkansson”. Det var min ”niece” Kimberly i England som uttalar mitt smeknamn Nilla ungefär så där, som engelska namnet ”Sheila” fast med n i början. Hon hade ingen koll på mitt efternamn och skrev så klart inte ut lägenhetsnummer eller våning heller. Ändå kom den fina teckningen fram – imponerande.

Innan e-post, sms och sociala medier fanns skickades massor av brev där man berättade vad man haft för sig. Jag hittade en flyttkartong från 80- och början av 90-talet full med korrespondens, ibland upp till tio tättskrivna sidor med beskrivningar av brevskrivarens vardag. I dag får jag ingen post alls nästan. Även myndigheterna skickar digitalt och räkningarna har jag på autogiro.

Utom julkort förstås! Och en och annan gåva. I år försvann en av julklapparna som jag skickade. Samma problem har drabbat många av våra läsare i Bohuslän som postat julkort i de röda brevlådorna uppsatta för ändamålet. Postnord har ingen aning om var hundratals julkort blivit av. Det känns som detta inte kunnat hända under Postverkets glansdagar, då brevbäringen togs på allvar.

Inte nog med det. Brevdelen av Postnord går med förlust och deras vd Annemarie Gardshol vill nu försämra servicen för brevbefordran. Varannandagsutdelning är hennes förslagna lösning och på sikt vill hon att företaget ska ha tre dagar på sig att dela ut ett vanligt brev. Alternativet är att gå in med ett statligt stöd. Jag kan acceptera varannandagsutdelning. E-posten kompletterar i dag och är det akut kan man fortfarande skicka express om det är viktigt att det fysiska brevet kommer fram följande dag. Tidigare fanns det ju både lördagsutdelning och morgonutdelning, som avskaffades ungefär samtidigt i slutet av 1970-talet. Så vi får se det som en naturlig utveckling av att brevvolymerna minskar.

Men att Postnord inte kan svara på var så stora mängder av försvunna försändelser tagit vägen är däremot helt oacceptabelt. Det är anmärkningsvärt även om det ”bara” handlar om julkort, nog så viktiga för många.

”

Jag kan acceptera varannandagsutdelning. Att Postnord inte kan svara på var så stora mängder av försvunna försändelser tagit vägen är däremot oacceptabelt