”Jag upptäckte att jag inte kunde något annat”
När Carina Paulsson målar är det planlöst men ofta tornar omgivningen i Gerlesborg upp sig på duken. – Det här har visat sig bli en utställning om platser, säger hon.
Konsten hittade Carina Paulsson under en tid i livet då hon kände sig vilsen. Hon visste inte vad hon ville ägna sig åt utan hade sparat ihop pengar till en långresa. Men innan hon skulle åka iväg träffade hon en vän som studerade konst på Öland.
– Hon visade mig en massa saker som de gjorde och jag blev vansinnigt avundsjuk. Jag ville också läsa där, säger hon.
Så hon ställde in sin resa och packade väskan och for till Öland i stället. Tio år senare hade hon läst flertalet konstutbildningar och kom då till en insikt.
– Jag upptäckte att jag inte kunde något annat.
I den vevan bestämde hon sig för att satsa helhjärtat på konsten. Då bodde hon i Stockholm men ville därifrån, så hon sökte sig till en terminskurs på Gerlesborgsskolan.
– Det var tvärstopp i min ateljé i Stockholm. Jag fick inte ur mig någonting men här rullade allt igång igen. För mig är det oerhört plågsamt med stopp.
Gerlesborg fick bli platsen där hon slog ner bopålarna.
– När jag var ute en dag med hunden fick jag en väldigt stark intuition om att jag skulle bo där, minns hon.
Carina Paulsson var konstpedagogen bakom den förra utställningen på galleri Ranrike, då förskolebarn ställde ut sina kreationer.
– Barnens sätt att göra bilder inspirerar mig väldigt mycket. Jag tror att det är det oförskräckta. De har inget mål utan börjar
någonstans och så får de se vad som händer.
Hon vill inte heller ha någon plan när hon börjar blanda sina temperafärger.
– När jag målar försöker jag vara så tom på avsikter som möjligt och så öppen för impulser som möjligt.
Det kan börja med att hon känner ett behov efter en färg. När det är mörkt och vintrigt kan hon uppleva som ett fysiskt behov av gult.
– Färg snarare än form sätter igång mig. Jag försöker lyssna på mig själv och följa med.
Då kan ljuset från solen som speglar sig i Gerlesborgs granit dyka upp. Eller grönskan från en bokskog när det våras. Allt går dock inte att sätta ord på.
– Måleriet är ett helt annat språk än det skrivna. Det är min hållning även om man kan tänka olika om det.
– Det är svårt att formulera vad det är jag har gjort eftersom en stor del av arbetet sker i total ovisshet.