Ja for him me gött samvedde

Ja for him ifrö Näsing me gött samvedde, Hilmer i Kallkjällkas haddet bra a ble ompössla tå dyktie fölk. De va bare de me Hilmeres tännar, ja får jaggu lede opp en fil tenn, han så jo bedrövle ud. A stakkars kal, han får bare ede gröd a suppe.

– Hössen vara me Hilmer a? fröuva Mali nä ja kom him.

– Joda, sa ja. De hälarnte pånn akkurat, han blir gött ompussla med mad a drekke. De ä bare tännane som ä ilejjervall förn. – Ojjamaj, sa Mali.

– Ja, sa ja. Han harnte tännane inne uttas döm ligger i drakjista. Ja ska ji ma ner tenn en da me e fil sö han får orna tännane. Han eder bare gröd a suppe no sö.

– Ja uschiannemaj, sa Mali a törka tå bolet me e deskefille.

– Imorra tilli jir ja ma nokk ivej te Stöbanne a sia en släng te Nyvallane, sa ja när ja brynte tå ma på nävaane bortte ve komoden.

– Ha är på gang fö nogge no a? fröuva Mali a blängte unner lugg.

– Jo Viktor i Stöbanne har brydderi me ett par grävlingar, a han ser sante kanst te a få livet tå döm, sa ja.

– Passe da no, sa Mali, grävlingar änte a legas me.

– Naaj, sa ja. Men ja ska nokk ornet. A grävlingskinn kan jaggu bli ett pent plagg öuvse. Han kalln inne på Idslätte har gött hannlauv me uliga skinn.

– Ente fan atter ja tar på nogge tå grävlingskinn, sa Mali a sätte nävane i sia. Då kommer fölk a flese åd ma a kalle ma fö grävlingmali.

– Du skante väre rädd Mali, sa ja. De blir nokk e grävlinglöuve te maj.