Vägus tog Strömstad med storm
Vi är inte jättemånga i gymnasiets aula när Vägus intar scenen. Tyvärr. Men vi blir desto mer imponerade. Dessbättre. Västra Götalands unga symfoniorkester tar oss med storm.
Simon Phipps, dirigent sedan Vägus startade för 20 år sedan, strålar av värme och entusiasm när han leder sina unga musiker.
Dagen innan har de framför sitt program i Vara konserthus, dagen efter väntar Göteborgs. Och så får vi hit dem däremellan. Tack för det!
Strax innan första föreställningen möter jag Emil Ellénius från Åmål. Han gick på en konsert med Vägus för ett par år sedan och tyckte det verkade vara en rolig orkester att vara med i, berättar han.
Nu är han inne på sitt femte projekt med Vägus.
– Det är bra musik och bra stämmor.
– Förra gången hade vi ett Beethovenprogram.
Han var först med att ha tromboner i symfonierna, men det var ändå mycket väntan för mig. Det här är roligare, om man gillar att spela starkt. Och det gör jag.
Det är inte ofta en hel symfoniorkester gästar Strömstad. Vägus är också en orkester som gärna vill tänja litet på ramarna för vad symfoniorkestrar förväntas göra, så i första avdelningen får vi en komprimerad historielektion, där politisk, social och musikalisk historia flätas samman kring tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj (1906–75), hans liv och verk och förhållande till terrorn i Stalins Ryssland.
Det sker i en enkel, men effektiv teaterform, där musikerna turas om att i olika tablåer skildra först själva revolutionen, sedan den framväxande diktatoriska staten, där ingen kunde gå säker för risken att hamna i onåd, i värsta fall bli avrättad.
Gripande och skrämmande, för i snabbversion står det här klart
”
Här har vi ett heroiskt tema och ett rent oförskämt. Med dem kan Strauss berätta hela historien.
Simon Phipps dirigenten
hur humana värderingar om rättvisa och medbestämmande för alla människor gradvis förvandlas i sin motsats, så att den som ska leda arbetarnas stat inte bara utan att blinka kan beordra uppsägning av strejkande arbetare utan också nådeslöst avrätta den som står i vägen för hans maktutövning. Glad förväntan och framtidstro förbytt i gråsvart skräck och elände.
Dmitrij Sjostakovitj kastades under Stalintiden från den ena ytterligheten till den andra. En period hyllades hans musik, sedan bannlystes den. Det gick i vågor. Han lärde sig att klara sig. Bakom aktörerna fyller orkestern i berättelsen med korta stycken från olika epoker och i olika stilar och former.
Vi hör exempel ur stora berömda verk som Leningradsymfonin från 1942, som skildrar belägringen av hans hemstad, och den tionde, med premiär efter Stalins död, tolkad som en uppgörelse med en tyrann. Men vi hör också små lättsamma stycken, med clowner som dansar, och pianokonserten till den 16-årige sonen.
En fantastisk introduktion till Sjostakovitj och samtidigt en påminnelse om etiska avgöranden, frihetens gränser och en viktig del av världshistorien.
Så inte är det konstigt att vi i pausen får uppmaningen från andra åhörare att skriva något bra om detta! Det upprepas efter konsertens andra avdelning, som håller sig till mer vedertagna former och utgörs av ”bara” musik. Det var den delen Kulturskolans elever hörde ett par timmar tidigare.
Först i det programmet finner vi Johannes Brahms (1833–97) dubbelkonsert i A-moll för violin och cello. Här behövs alltså solister och Vägus har lånat in två tidigare medlemmar; violinisten Carl Wallin och cellisten Kristian Chojecki, väl värda både sina stora buketter och alla applåder.
Brahms verk följs av Richard Strauss (1864–1949) skildring av berättelserna om Till Eulenspiegel, en troligen fiktiv upptågsmakare i det medeltida Tyskland, som ska ha lurat både höga och låga, innan han tillfångatogs och avrättades.
– Här har vi ett heroiskt tema och ett rent oförskämt. Med dem kan Strauss berätta hela historien, säger dirigenten Simon Phipps innan den sprakande skildringen i tonform får dra igång.
Där trodde vi att det skulle vara slut. Men Vägus har en överraskning i beredskap. För trots att jag läst i programmet att deras 20-årspresent, i form av en nyskriven fanfar av Tormod Tvete Vik enbart kommer att framföras vid konserten 29 januari i Göteborg så får vi höra den här, i Strömstad den 28 januari.
En riktigt stimulerande helkväll. Välkomna tillbaka, Vägus!