En underbar bok om gränslös kärlek och löften
Lise-Lotte Arnäs, barnbibliotekarie, skriver om en kapitelbok, tänkt för läsare från åtta år och uppåt. Luis Sepúlveda: Berättelsen om katten Zorba som lärde en liten mås att flyga (Tukan förlag)
Katten Zorba ligger och vilar på en balkong i Hamburgs hamnkvarter när måsen Kengah plötsligt kommer nedstörtande. Täckt av en brun sörja, ursäktar hon sig och berättar att hon har drabbats av Svarta Pesten – oljan som människorna släpper ut i havet.
Zorba försöker hjälpa henne så gott han kan, men Kengah förstår att hon snart kommer att dö. ”Med mina sista krafter kommer jag att lägga ett ägg”, säger hon. ”Käre katt. Det märks att du har ett stort hjärta. Därför vill jag be dig lova mig tre saker.”
”Lova att du inte äter upp mitt ägg. Lova att du tar hand om det tills det kläcks. Lova att du lär min måsunge att flyga.”
Zorba lovar dyrt och heligt, fast besluten att hålla sitt löfte. Till sin hjälp tar han kattvännerna Översten, Professorn och Sekreteraren. Måsungen har därmed turen att stå under katternas beskydd och får det passande namnet Fortuna.
Katternas omsorg om Fortuna vet inga gränser och de tar hennes uppfostran på största allvar. Den kärleksfulla och trygga uppväxten gör att Fortuna känner sig mer som en katt än en mås. Hon trycker vingarna längs kroppen och förstår inte varför hon måste lära sig flyga. Katterna inväntar henne tålmodigt och älskar henne så mycket att de till och med är villiga att bryta ett tabu – att avslöja för människorna att katter talar deras språk. Kanske behöver de en människas hjälp för att lära Fortuna att flyga, men människor är oberäkneliga. Deras dumhet går ofta bortom allt förstånd, och om djuren visar sin intelligens riskerar de att hamna på cirkus eller i laboratorier.
Berättelsen om katten Zorba som lärde en liten mås att flyga väcker en explosion av känslor i mig. Det är en underbar bok om gränslös kärlek och vikten av att hålla vad man lovar. Katternas problem med att vägleda den lilla måsen beskrivs på ett mycket humoristiskt sätt. Detta blir en stark motvikt mot den allvarsamma undertonen om människans kränkning av djur och natur.
Boken skrevs 1996 av den chilenske författaren Luis Sepúlveda och översattes 2019 till svenska. De charmiga bilderna av tyskan Sabine Wilharm ger berättelsen en extra dimension.