Hur släpper vi in Gud i våra liv?
”Ty mina ögon har skådat frälsningen.” (Luk. 2:30)
Orden är hämtade ur den gamle Symeons mun när han håller det lilla barnet Jesus i sin famn. Större delen av sitt liv hade han väntat på det ögonblick Gud utlovat. Så han var beredd när det inträffade. Ur hans innersta flödar orden som ska komma att kallas ”Symeons lovsång”. Många målningar har denna händelse som motiv. Hans hjärta bar denna längtan och den bar honom. Det som blev hans är också vårt.
Genom den kända världens hela historia har människor bekämpat andra människor. Härskare har erövrat städer. Kejsare har nedkämpat hela nationer. Vid olika tillfällen har diktatorer strävat efter att besegra hela världen. Men det finns ett territorium som inte kartlagts och som med makt har gäckat människor genom alla tider. Det obesegrade territoriet är människohjärtat, och det finns bara en som kan segra över det, Jesus Kristus.
Kyndelsmässodagens händelser är inte bara något där och då. De är också här och nu. Släppa in ljuset in till vårt eget hjärta, är det önskat och är det möjligt? Finns det utrymme där för Kristus att härska? Ofta är dörren till vårt hjärta låst. Ofta har Kristus ingen möjlighet att ta sig in eftersom allt utrymme är ockuperat av oss själva - det som bär namnet ”själviskhet”.
Hur löser vi då problemet med att släppa in Gud i vårt liv? Det finns andliga övningar som brukats av sökande människor i århundraden. Det första och gemensamt för alla är att betrakta alla former av ”mig och mitt” och hur starkt vi slår vakt om vårt eget. Gud brukar inte våld för att ta sig in i människans hjärta. Däremot leder han henne varsamt från klarhet till klarhet. Alltid bara efter hennes förmåga att vara mottagare. Så ger han kunskapen. Ibland är insikten mindre smickrande, ibland bär den genom svårigheter.
”En dunkel örtagård jag vet, vars port jag ofta nalkas
Den lockar med sin enslighet, när dagen börjar svalkas
Därinne dväljs min bäste vän, men jag vid porten dröjer än.”
(Sv. ps 530:1, E. Liedgren 1919)
”
Gud brukar inte våld för att ta sig in i människans hjärta