Dan­sen mitt i värl­den – som vi nu ba­ra har tio år på oss att räd­da

Kul­tu­ren står mitt i byn. Den lo­ka­la och den glo­ba­la. Det vi­sa­de Kul­tur­sko­lans dan­sa­re i för­djup­nings­grup­pen med sin fö­re­ställ­ning 2030, som hand­lar om FN:s glo­ba­la mål.

Strömstads Tidning - - Kultur & Nöje - Ma­ri­ta Adams­son ma­ri­ta.adams­son@stnb.se 0526-624 02

Vi får dem de­mon­stre­ra­de på stor­skärm re­dan från bör­jan, 17 till an­ta­let med må­let att gö­ra värl­den till en bätt­re plats – för al­la.

Ing­en li­ten am­bi­tion. Det be­ty­der att fat­tig­dom, hung­er och orätt­vi­sor ska eli­mi­ne­ras. Det be­ty­der att kli­mat­kri­sen ska be­mäst­ras, att al­la ska ha till­gång till rent vat­ten och till ener­gi som var­ken ru­i­ne­rar in­di­vi­der el­ler mil­jö, att al­la ska få till­gång till ut­bild­ning och häl­so­vård och va­ra li­ka in­för la­gen. Det be­ty­der att sam­häl­let ska byg­gas håll­bart, va­re sig det gäl­ler stä­der, tra­fik, in­du­stri el­ler kon­sum­tion.

Kla­rar vi det? Man kan för­stå den dan­sa­re som vid re­pe­ti­tio­ner­na sam­man­fat­ta­de pro­jek­tet som ”in­tres­sant men svårt”.

De ror det iland – att stäl­la frå­gor­na, allt­så. Sva­ren får en stör­re grupp fun­de­ra över. Och tan­kar­na kom­mer nog se­na­re, det förs­ta in­tryc­ket ef­ter en dans­fö­re­ställ­ning fylld av skil­da ut­tryck och va­ri­e­ra­de stäm­nings­lä­gen, från full fart av till­för­sikt, till över­grepp och ut­bryt­nings­för­sök och stapp­lan­de steg i en värld som tycks öde ef­ter den sto­ra ka­ta­stro­fen.

Det förs­ta in­tryc­ket är som de sprid­da kom­men­ta­rer­na från gym­na­si­e­e­le­ver­na som var and­ra grupp ut att få ta del av 2030 på fre­da­gen: ”Bra”. ”Myc­ket fär­ger”.

Jag har in­te hun­nit räk­na, men sce­ner­na hinner väx­la många gång­er, kläd­by­te­na är många och ljus­sätt­ning­en allt från ex­plo­siv till rö­kigt stil­la.

Scenen må­lar sin egen värld, men om­värl­den tar sig he­la ti­den in, lig­ger som en grund, en ram, som den verk­lig­het den är. Ny­hets­in­slag som ta­lar om re­ge­ring­ens ut­ma­ning­ar, Trumps röst och så – för­stås – Greta Thun­bergs: ”How da­re you?”

Vi har al­la getts chans att se 2030, ef­tersom det ges två of­fent­li­ga fö­re­ställ­ning­ar. Men den har ock­så vi­sats på skol­tid för ele­ver från Strömsti­er­na och gym­na­si­et. Med tan­ke på de enor­ma frå­ge­ställ­ning­ar­na, tem­pot och mäng­den av in­tryck hop­pas jag in­ner­ligt att det finns tid och ut­rym­me i de klas­ser som var med att hål­la kvar fö­re­ställ­ning­en och där­med med FN-må­len i med­ve­tan­det och dis­ku­te­ra dem vi­da­re. De som re­dan ar­be­tar med FN-må­len som tema i un­der­vis­ning­en till­hör dem som sut­tit i publi­ken.

Tid för­res­ten? Med vad har vi tid om in­te med att räd­da värl­den?

Lå­ten Sa­ve the world med ra­der­na ”Who’s gon­na sa­ve the world to­night?” till­hör för övrigt den mu­sik som fått ko­re­o­gra­fi i 2030. Nu är det 2020. Tio år går fort.

Fot­not:

Bild: Ma­ri­ta Adams­son

Dik­ta­tur och över­grepp. Ing­et som pas­sar in i FN:s mål, där num­mer 16 hand­lar om ”fred­li­ga och in­klu­de­ran­de sam­häl­len”.

Färgstarkt och tempo­fyllt var­vas med still­het och käns­lo­sam ef­ter­tan­ke.

En proff­sig fö­re­ställ­ning med för­djup­nings­kur­sens dan­sa­re kny­ter an till värl­dens sto­ra ut­ma­ning­ar.

Vem ska gö­ra det? Och hur?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.