Gunnar har alltid drivits av sitt engagemang
– Jag är nöjd med vad jag har uträttat, säger Gunnar Simonsson, Grönemad. I dag fyller han 90 år.
Det är en vital nittioåring som tar emot i den ombyggda fritidsstugan i lugna Grönemad, på promenadavstånd till havet.
Här bor Gunnar Simonsson ensam sedan 1,5 år då hustrun Sonja gick bort. Då hade de varit gifta i 65 år. Helt ensam är han inte, för i bästa läsfåtöljen ligger katten Mozart och sover. Det är en lurvig katt med drag av norsk skogskatt.
– Jag har haft hund också, men jag tycker nog att katter är trevligare att bo ihop med, säger Gunnar.
Någon större stjärna vid spisen vill han inte påskina att han är. Det blir mycket färdiglagat i det lilla hushållet.
– Jag har provat mig igenom marknadens alla färdigrätter och kommit fram till att billigast är bäst.
Fritiden är inte svår att fylla ut och litteratur har alltid intresserat jubilaren. Varje månad köper han två böcker i en bokklubb, läser och ger bort eller lämnar till Återbruket i Tanumshede. Trots det finns det närmare 1 000 böcker i bokhyllorna. Just nu plöjer han Anne Appelbaums rosade bok Röd hungersnöd. Till det läser han GP och Strömstads Tidning i pappersformat.
I Grönemad finns alla brevlådor samlade på en plats. Det fungerade även för Gunnar tills hans identitet blev kapad och någon tog ut kontokort i hans namn.
– Alla vet vem det var, men åklagaren la ner fallet. Polisen sa till mig att flytta brevlådan till min tomt. Gunnar skakar på huvudet.
Han kommer från Eskilstuna där han gick fyraårig lärlingsskola följt av Högre Tekniskt Läroverk på både kvällstid och dagtid i flera år.
– Det var lätt att få arbete på den tiden och jag började på Bolinder-Munktell. Arbetet gick ut på att styra upp produktionen både på fabriken och för underleverantörerna.
Volvo tog över BM och snart blev Gunnar värvad till Göteborg. Efter ett tag ville Volvo skicka honom till Iran för att starta en fabrik. Det fungerade dåligt med att ha med sig familj, så han tackade nej.
Istället blev det sjukvårdspolitik i Göteborg för Högerpartiet, som Moderaterna hette på den tiden. Han märkte då, att det fanns ett ganska utbrett alkoholproblem bland både chefer och arbetare.
Gunnar fick då Göteborgs stad att starta ett behandlingshem för folk med alkoholproblem.
– Där bodde höga chefer tillsammans med folk från verkstadsgolvet och allt fungerade bra. Detta är jag stolt över.
Efter pensionen flyttade paret upp till fritidshuset i Grebbestad.
– Det blev en konflikt i byggnadsnämnden när vi ville bygga till stugan så vi fick flytta tillbaka till Göteborg igen ett halvår.
När de kom upp igen till Grebbestad drogs Gunnar snabbt in i politiken för Moderaterna och blev ersättare och så småningom ordförande i byggnadsnämnden.
– Kanske för att jag varit besvärlig tidigare, gissar Gunnar.
När han blev ordförande i tekniska nämnden hamnade han i hetluften. En person byggde en brygga på kommunens mark och ville inte ta bort den.
– Då hamnade jag i två års personangrepp och mordhot, vilket fick mig att lämna politiken helt, berättar han.
Sitta stilla gick ju inte, så när politiken var ett avslutat kapitel tog han tag i byggandet av en småbåtshamn i Grönemad. Hamnen fick 180 platser.
– Det var inte alla som tyckte det var en bra idé, men nu finns hamnen där,
Sedan ägnades tid åt vägförening, pensionärföreningar och Rotary.
– Jag är nöjd över att vi instiftade ett Rotary-stipendium till två högstadieelever i Tanum. Det delas ut varje år i Kville kyrka.
Nu är det mest KPR, det kommunala pensionärsrådet, som engagerar Gunnar.
– Det finns så många ensamma människor på vårdboendena. De blir glada över besök.
På köksbordet ligger en cykel-airbag.
– Den har jag vunnit men jag får väl lämna den till ett barnbarn, för cykeln gav jag bort för länge sedan, säger Gunnar Simonsson och skrattar.