Jour­na­li­stik – en glo­bal an­ge­lä­gen­het

”Rik­tig jour­na­li­stik gör skill­nad”. En me­ning som jag har fått en för­dju­pad för­stå­el­se för ef­ter en vec­kas prak­tik på Strömstads Tid­ning.

Strömstads Tidning - - Nyheter -

Det är en till sy­nes helt van­lig tis­dags­ef­ter­mid­dag på Strömstads Tid­nings re­dak­tion. Ut­an­för fönst­ret ski­ner so­len, vi sit­ter vid varsitt skriv­bord och job­bar. Det är en triv­sam at­mo­sfär här på kon­to­ret, ge­men­ska­pen känns så tyd­ligt i luf­ten att jag får käns­lan av att kun­na rö­ra vid den. Men plöts­ligt skif­tar stäm­ning­en. Vi blir med­vet­na om att en po­lishe­li­kop­ter cir­ku­le­rar över bygg­na­den och en po­lis­bil står på vakt ut­an­för fönst­ret. Spän­ning­en är på­tag­lig. Jag frå­gar om det är så här spän­nan­de för jäm­nan el­ler om det är en lyck­lig slump att jag får upp­le­va det­ta un­der min prak­tik­vec­ka. Får till svar att jag har tur.

Un­der bok­mäs­san för­ra året ha­de jag för­må­nen att träf­fa Mar­tin Schib­bye, den om­ta­la­de jour­na­lis­ten som satt fängs­lad i Eti­o­pi­en i 438 da­gar. Det var kanske då mitt in­tres­se för jour­na­li­stik verk­li­gen tog fart. För­mod­li­gen var det ock­så där­för Strömstads Tid­ning kän­des som ett själv­klart val då jag från sko­lan fick re­da på att jag skul­le sö­ka prak­tik­plats.

Un­der des­sa da­gar som jag får till­bringa här på re­dak­tio­nen, mel­lan in­tres­san­ta sam­tal un­der kaf­fe­pa­u­ser­na och ar­ti­kel­skri­van­det, slås jag av hur vik­tigt det­ta yr­ke är. Män­ni­skor­na som jag får om­ge mig med bär in­te ba­ra på upp­gif­ten att in­for­me­ra all­män­he­ten om vik­ti­ga ske­en­den, ut­an även att be­va­ka sam­häl­lets makt­ha­va­re. Mar­tin Schib­bye ris­ke­ra­de sitt liv för att av­slö­ja ett miss­för­hål­lan­de, vil­ket må­hän­da var en gnut­ta mer dra­ma­tiskt än att job­ba för en lo­kal tid­ning som den­na, men i grund och bot­ten hand­lar myc­ket av ar­be­tet om sam­ma sak. Att be­ly­sa orätt­vi­sor och, i de­mo­kra­tis­ka sam­häl­len, rätt och slätt upp­rätt­hål­la de­mo­kra­tin. För vad vo­re en de­mo­kra­ti ut­an obe­ro­en­de jour­na­li­stik?

För­mod­li­gen obe­fint­lig.

I dag är dis­kus­sio­nen om des­in­for­ma­tion vid­sträckt, och som andra­år­se­lev på gym­na­si­et kan jag per­son­li­gen vitt­na om hur myc­ket vi fak­tiskt dis­ku­te­rar det­ta i sko­lan. Men även om många för­mod­li­gen drar dju­pa suc­kar un­der al­la långa tim­mar i skol­bän­ken som vi äg­nar åt att lä­sa om käll­kri­tik, så tror jag in­te att man kan un­der­stry­ka hur be­ty­del­se­fullt det egent­li­gen är.

Tan­ken på att en så li­ten an­del av be­folk­ning­en idag ak­tivt sö­ker sig till obe­ro­en­de jour­na­li­stik, är fa­sans­full. Men jag hop­pas och tror fak­tiskt att det ska gå att vän­da tren­den. Det mås­te gå. Min ge­ne­ra­tion mås­te på nå­got sätt bli med­ve­ten om vik­ten av jour­na­li­stik. Kanske bor­de al­la få möj­lig­het att be­fin­na sig på en tid­nings­re­dak­tion un­der någ­ra da­gar. Ba­ra för att lät­ta­re för­stå.

Po­lishe­li­kop­tern av­lägs­nar sig, li­kaså bi­len. Vi får be­ske­det att det trots allt in­te ver­kar ha skett nå­got styck­mord i sko­gen bakom re­dak­tions­bygg­na­den. En­ligt po­li­sen ing­et brott alls. Men li­te spän­ning i var­da­gen bi­drog det i al­la fall med. Vi sko­jar vi­da­re om att vi bor­de star­ta en de­tek­tiv­by­rå.

Att få till­bringa tid på en tid­nings­re­dak­tion och se ar­be­tet från in­si­dan är oer­hört lä­ro­rikt. Strömstads Tid­ning må va­ra re­la­tivt li­ten, men funk­tio­nen den fyl­ler är enorm.

Jag har lärt mig oer­hört myc­ket un­der den­na vec­ka. Men kanske vik­ti­gast av allt har jag fått en in­blick i vad det­ta yr­ke fak­tiskt in­ne­bär och hur oum­bär­li­ga jour­na­lis­ter är i vårt sam­häl­le idag.

”Rik­tig jour­na­li­stik gör skill­nad”.

Den gör ju verk­li­gen det.

Kanske nu mer än nå­gon­sin.

Vi blir med­vet­na om att en po­lishe­li­kop­ter cir­ku­le­rar över bygg­na­den och en po­lis­bil står på vakt ut­an­för fönst­ret.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.