Äventyraren från Blomsholm
Han reste jorden runt till sjöss, tillfångatagits av sjörövare och såld som slav. Christian Jacobsen Drakenberg fick ett minst sagt långt och innehållsrikt liv, om man får tro historierna om honom.
Författaren Tony Högsta har grävt i arkiven och berättar nu om äventyraren Drakenberg, som bland annat ska ha blivit kidnappad av sjörövare och sålts som slav – men ändå levt till 146 års ålder.
Christian Jacobsen Drakenbergs liv är som en saga och bör nog också i hög grad betraktas som en sådan. Under större delen av sitt 146-åriga (!) liv var han – kanske – till sjöss runt jorden, blev tillfångatagen av såväl franska som algeriska sjörövare, såld som slav och misshandlad av den berömde sjöhjälten Tordenskiöld. Som ”pensionär” levde han mer än gott på sina historier om sin höga ålder på olika adelsgods i Danmark.
Hur förhåller det sig med sanningshalten i dessa historier?
Christian Jacobsen Drakenberg
föddes, enligt honom själv, den 18 november 1626 på Blomsholms herrgård, strax utanför Strömstad i norra Bohuslän. Hans föräldrar var herrskapet kapten Jacob Drakenberg och hans hustru Margarete Lisbeth Juul.
Vid tretton års ålder (1639) gick Drakenberg till sjöss. Hans liv blev rikt på äventyr under dessa sjöår. Mitt under det brinnande kriget mellan Sverige och Danmark 1657, kom Christian till Kristiania (nuvarande Oslo) i Norge och blev antagen som underkonstapel och senare som kvartermästare i den danske kungen Fredriks III:s tjänst. På 1660-talet möter vi Drakenberg i tjänst för olika norska skeppare, som seglade till bland annat England och Västindien.
Tre år senare
kom han i engelsk tjänst hos en skeppare vid namn Jan Lorthie. På en av dessa utlandsresor blev han tillfångatagen av franska sjörövare. Drakenberg lyckades dock fly och hamnade återigen i England. 1681 begärde den då femtiofemårige sjömannen avsked från sjötjänsten, efter att ha tjänat Christian V i sex år, men 1694 for han med skepparen Herman Canold till Spanien efter salt och vin. Även detta fartyg blev kapat av algeriska sjörövare– däribland Drakenberg. Det skulle dröja femton år och fem månader innan han lyckades fly. Då hade han också – berättade han gärna på gamla dar – hunnit bli såld som slav till Tripolis, Cypern och Aleppo och fått uthärda flera grymheter.
Efter rymningen återinträdde
han i dansk tjänst. En gång – enligt en svårkontrollerad tradition – kom Drakenberg att prata med en löjtnant Wessel på ett skepp i Kristiania. Denne löjtnant, som senare skulle bli den berömde Tordensköld, skulle ha blivit förargad när den gamle sjömannen inte lyfte på hatten. Följden blev att Wessel drog sin värja från sitt hölje och gav honom ett par slag.
Denna misshandel tålde inte den numera åttiosexårige sjömannen, utan han tog tag i Wessels värja och kastade bort den. Genast blev Drakenberg arresterad och slogs i järn ombord på skeppet Ormen. Dock blev hans snart försatt på fri fot igen.
År 1722 begav han sig till Jylland och uppehöll sig i sju års tid hos en överstelöjtnant Bjerregård på Örslevskloster. Det berättas att han under sin vistelse följt med överstelöjtnantens fru – som körde en ostvagn till Viborg. Drakenberg skulle ha blivit så förargad när en köpare tadlade osten att han begav
Vid 109 års ålder blev Christian Drakenberg föreställd och presenterad inför den danske kungen, Christian VI
sig i slagsmål med köparen.
Några år senare, vid 102 års ålder, lyckades han få den danske greven Danneskjold-Samsöe på kroken vilket resulterade i att han under tio år fick både kost och logi på Engelsholms gods i Jylland.
I augusti 1732
företog Drakenberg en resa från Köpenhamn till norra Bohuslän för att söka upplysningar och bevis över sin härkomst. Vid ankomsten till Skee prästgård träffade han kyrkoherde Cornelius Nicoali. Denne präst utfärdade Drakenbergs födelseattest, som i sin helhet lyder:
”Monsieur Christian Jacobsen Drakenberg är barnfödd på Blomsholm i Scheede (Skee) socken. Hans fader var den ärlige och välborne herr captain Jacob Drakenberg, och modern, den ädla och välborna fru Margarete Lisbeth Juul. Vilket sålunda är i sanning och har han blifvit döpt och kristnad af förutvarande sockenpresten herr Peter Johansen Wynsteen, och dessutom har han blifvit inskrifven i kyrkoboken, vilken jag undertecknad och sjelf har afskrifvit ur den gamla kyrkoboken, och ytterligare attesterat den med egen hand. Scheede prestgård i Bohuslän, den 2 december 1732. Cornelius Nicolai, pastor i Scheede.”
Drakenberg ska alltså vid besöket i Skee ha varit 106 år gammal. Orsaken till att han reste den långa vägen var förmodligen att han ville ha något slags bevis för sin höga ålder. 1733 återkom han till Köpenhamn medförande attesten.
Vid 109 års ålder blev Christian Drakenberg föreställd och presenterad inför den danske kungen, Christian VI, ”som i betraktande af hans höga ålder och af att han under tre krig tjenat tre föregående konungar, visade honom nåden att få spisa vid ett litet bord bredvid den kungliga taffeln och dricka hans majestäts skål”. Audiensen ska ha skett på Fredensbergs slott.
Vid 111 års ålder gifte sig Drakenberg i Köpenhamn med en sextioårig änka, Maren Michelsdotter Bagge. Men äktenskapet varade inte långe på grund av att hustrun ett par år därefter dog.
Vid ett besök på Örslevskloster fick Drakenberg en dag – han var då mellan 120-130 år gammal – lust till att pröva en kapplöpning med två av gårdens folk. Den ena grabben, som struntade i Drakenbergs ålder, sprang allt han orkade och kom i mål före gubben. Drakenberg blev så arg att han startade ett slagsmål för att de inte respekterade hans ålder.
År 1772, vid 145 års ålder, fick Drakenberg ett slaganfall. Slaganfallet blev han dock snart frisk ifrån, men han började nu känna stor själs- och kroppssvaghet och slutligen gick hans levnads sol definitivt ned.
Drakenberg ska alltså ha avlidit vid knappt 146 års ålder, den 9 oktober 1772. Vid begravningen ringde det i stadens två klockor från klockan 12 till och med halv två på eftermiddagen. Liktåget bestod av stadens högsta ämbetsmän, officerare, präster, borgare och en stor mängd folk från när och fjärran. Stiftprosten Peter Ephraim Monrad höll en mycket högtidlig predikan över den döde åldringen i Århus domkyrka. Därefter gravsattes han i Laurids Ebbesens kapell i domkyrkan. Som ett kuriosum kan nämnas att Drakenbergs intorkade mumielik visades som sevärdhet för allmänheten fram till 1840. Ett besök av den danska drottning Caroline Amalie, Christian VIII:s gemål, gjorde majestätet då så upprörd att det senare bestämdes att Drakenberg slutligen skulle få flyttas ner till en krypta i domkyrkan. I samband med en renovering i slutet av 1990-talet har dock varken någon mumie eller skelett kunnat återfinnas i nämnda krypta.
Två år efter
Drakenbergs död, 1774, utgavs hans biografi ”Den aeldgamle Normands, Christian Jacobsen Drakenbergs, LevnetsBeskrivelse”. Biografin återutgavs på 1920-talet av den originelle och välbärgade Sophus E. Johnsen (1869-1950), som också fick den översatt till svenska, engelska, tyska och holländska. Johnsen största intresse i livet var att göra Drakenbergs öde känt.
En av de få byster som fortfarande kan beskådas finns på Strömstads museum. I somras fick jag åter chansen att se och fotografera den och greps av denna hemska mumie som framkallar kalla kårar längs ryggraden.
Här slutar historien om högbåtsmannen Christian Drakenberg, som vid sin död angavs vara 146 år. Det hela rör sig dock sannolikt om ett rent påhitt från Drakenbergs huvud. För dels har de nämnda prästerna inte kunnat spåras – verklighetens dopförrättare borde ha hetat Christoffer Lauritzen Friis som 1626 var präst i Skee – och dels påbörjades födelseböckerna i Skee församling först 1693 – alltså 67 år efter Drakenbergs påstådda födelseattest. Drakenbergs föräldrar har inte heller kunnat återfinnas eftersom Blomsholms herrgård på 1620-talet ägdes av Anders Blome.
En hypotes kan
vara att Drakenberg kan ha varit flera generationer av söner i samma släkt. Det är inte heller helt omöjligt att han vid något tillfälle också kan ha tagit över någon annans identitet under sitt äventyrliga liv, exempelvis i samband med att han hölls fången av algeriska sjörövare.
Drakenberg bör nog tas med en stor nypa salt. Men en god berättare verkar han ha varit.