Även­ty­ra­ren från Bloms­holm

Han res­te jor­den runt till sjöss, till­fång­a­ta­gits av sjö­rö­va­re och såld som slav. Christian Jacob­sen Dra­ken­berg fick ett minst sagt långt och in­ne­hålls­rikt liv, om man får tro histo­ri­er­na om ho­nom.

Strömstads Tidning - - Sidan 1 - To­ny Högs­ta För­fat­ta­re

För­fat­ta­ren To­ny Högs­ta har grävt i ar­ki­ven och be­rät­tar nu om även­ty­ra­ren Dra­ken­berg, som bland an­nat ska ha bli­vit kid­nap­pad av sjö­rö­va­re och sålts som slav – men än­då levt till 146 års ål­der.

Christian Jacob­sen Dra­ken­bergs liv är som en sa­ga och bör nog ock­så i hög grad be­trak­tas som en så­dan. Un­der stör­re de­len av sitt 146-åri­ga (!) liv var han – kanske – till sjöss runt jor­den, blev till­fång­a­ta­gen av så­väl frans­ka som al­ge­ris­ka sjö­rö­va­re, såld som slav och miss­hand­lad av den be­röm­de sjö­hjäl­ten Tor­den­ski­öld. Som ”pen­sio­när” lev­de han mer än gott på si­na histo­ri­er om sin höga ål­der på oli­ka adels­gods i Dan­mark.

Hur för­hål­ler det sig med san­nings­hal­ten i des­sa histo­ri­er?

Christian Jacob­sen Dra­ken­berg

föd­des, en­ligt ho­nom själv, den 18 no­vem­ber 1626 på Bloms­holms herr­gård, strax ut­an­för Strömstad i nor­ra Bo­hus­län. Hans för­äld­rar var herr­ska­pet kap­ten Jacob Dra­ken­berg och hans hust­ru Mar­ga­re­te Lis­beth Ju­ul.

Vid tret­ton års ål­der (1639) gick Dra­ken­berg till sjöss. Hans liv blev rikt på även­tyr un­der des­sa sjö­år. Mitt un­der det brin­nan­de kri­get mel­lan Sve­ri­ge och Dan­mark 1657, kom Christian till Kristi­a­nia (nu­va­ran­de Oslo) i Nor­ge och blev an­ta­gen som un­der­kon­sta­pel och se­na­re som kvar­ter­mäs­ta­re i den dans­ke kung­en Fred­riks III:s tjänst. På 1660-ta­let mö­ter vi Dra­ken­berg i tjänst för oli­ka nors­ka skep­pa­re, som seg­la­de till bland an­nat Eng­land och Västin­di­en.

Tre år se­na­re

kom han i eng­elsk tjänst hos en skep­pa­re vid namn Jan Lort­hie. På en av des­sa ut­lands­re­sor blev han till­fång­a­ta­gen av frans­ka sjö­rö­va­re. Dra­ken­berg lyc­ka­des dock fly och ham­na­de åter­i­gen i Eng­land. 1681 be­gär­de den då fem­tio­femå­ri­ge sjö­mannen av­sked från sjö­tjäns­ten, ef­ter att ha tjä­nat Christian V i sex år, men 1694 for han med skep­pa­ren Her­man Ca­nold till Spa­ni­en ef­ter salt och vin. Även det­ta far­tyg blev ka­pat av al­ge­ris­ka sjö­rö­va­re– där­ibland Dra­ken­berg. Det skul­le drö­ja fem­ton år och fem må­na­der in­nan han lyc­ka­des fly. Då ha­de han ock­så – be­rät­ta­de han gär­na på gam­la dar – hun­nit bli såld som slav till Tri­po­lis, Cy­pern och Alep­po och fått ut­här­da fle­ra grym­he­ter.

Ef­ter rym­ning­en åter­in­träd­de

han i dansk tjänst. En gång – en­ligt en svår­kon­trol­le­rad tra­di­tion – kom Dra­ken­berg att pra­ta med en löjt­nant Wes­sel på ett skepp i Kristi­a­nia. Den­ne löjt­nant, som se­na­re skul­le bli den be­röm­de Tor­densköld, skul­le ha bli­vit för­ar­gad när den gam­le sjö­mannen in­te lyf­te på hat­ten. Följ­den blev att Wes­sel drog sin vär­ja från sitt höl­je och gav ho­nom ett par slag.

Den­na miss­han­del tål­de in­te den nu­me­ra åt­tio­sex­å­ri­ge sjö­mannen, ut­an han tog tag i Wes­sels vär­ja och kas­ta­de bort den. Ge­nast blev Dra­ken­berg ar­re­ste­rad och slogs i järn om­bord på skep­pet Or­men. Dock blev hans snart för­satt på fri fot igen.

År 1722 be­gav han sig till Jyl­land och up­pe­höll sig i sju års tid hos en övers­te­löjt­nant Bjer­re­gård på Örslevs­klos­ter. Det be­rät­tas att han un­der sin vis­tel­se följt med övers­te­löjt­nan­tens fru – som kör­de en ost­vagn till Vi­borg. Dra­ken­berg skul­le ha bli­vit så för­ar­gad när en kö­pa­re tad­la­de os­ten att han be­gav

Vid 109 års ål­der blev Christian Dra­ken­berg fö­re­ställd och pre­sen­te­rad in­för den dans­ke kung­en, Christian VI

sig i slags­mål med kö­pa­ren.

Någ­ra år se­na­re, vid 102 års ål­der, lyc­ka­des han få den dans­ke gre­ven Dan­nes­kjold-Sam­söe på kro­ken vil­ket re­sul­te­ra­de i att han un­der tio år fick bå­de kost och lo­gi på Eng­els­holms gods i Jyl­land.

I au­gusti 1732

fö­re­tog Dra­ken­berg en re­sa från Kö­pen­hamn till nor­ra Bo­hus­län för att sö­ka upp­lys­ning­ar och be­vis över sin här­komst. Vid an­koms­ten till Skee präst­gård träf­fa­de han kyr­ko­her­de Cor­ne­li­us Ni­coa­li. Den­ne präst ut­fär­da­de Dra­ken­bergs fö­del­se­at­test, som i sin hel­het ly­der:

”Mon­sieur Christian Jacob­sen Dra­ken­berg är barn­född på Bloms­holm i Schee­de (Skee) soc­ken. Hans fa­der var den är­li­ge och väl­bor­ne herr cap­tain Jacob Dra­ken­berg, och mo­dern, den äd­la och väl­bor­na fru Mar­ga­re­te Lis­beth Ju­ul. Vil­ket sålun­da är i san­ning och har han blifvit döpt och krist­nad af för­ut­va­ran­de soc­ken­pres­ten herr Pe­ter Jo­han­sen Wynsteen, och dess­utom har han blifvit in­skrifven i kyr­ko­bo­ken, vil­ken jag un­der­teck­nad och sjelf har af­skrifvit ur den gam­la kyr­ko­bo­ken, och yt­ter­li­ga­re at­te­ste­rat den med egen hand. Schee­de prest­gård i Bo­hus­län, den 2 de­cem­ber 1732. Cor­ne­li­us Ni­co­lai, pas­tor i Schee­de.”

Dra­ken­berg ska allt­så vid be­sö­ket i Skee ha va­rit 106 år gam­mal. Or­sa­ken till att han res­te den långa vägen var förmodlige­n att han vil­le ha nå­got slags be­vis för sin höga ål­der. 1733 åter­kom han till Kö­pen­hamn med­fö­ran­de at­tes­ten.

Vid 109 års ål­der blev Christian Dra­ken­berg fö­re­ställd och pre­sen­te­rad in­för den dans­ke kung­en, Christian VI, ”som i be­trak­tan­de af hans höga ål­der och af att han un­der tre krig tje­nat tre fö­re­gå­en­de ko­nung­ar, vi­sa­de ho­nom nå­den att få spi­sa vid ett li­tet bord bred­vid den kung­li­ga taf­feln och dric­ka hans ma­je­stäts skål”. Au­di­en­sen ska ha skett på Fre­dens­bergs slott.

Vid 111 års ål­der gif­te sig Dra­ken­berg i Kö­pen­hamn med en sex­tio­å­rig än­ka, Ma­ren Michels­dot­ter Bag­ge. Men äk­ten­ska­pet va­ra­de in­te långe på grund av att hust­run ett par år där­ef­ter dog.

Vid ett be­sök på Örslevs­klos­ter fick Dra­ken­berg en dag – han var då mel­lan 120-130 år gam­mal – lust till att prö­va en kapp­löp­ning med två av går­dens folk. Den ena grab­ben, som strun­ta­de i Dra­ken­bergs ål­der, sprang allt han or­ka­de och kom i mål fö­re gub­ben. Dra­ken­berg blev så arg att han star­ta­de ett slags­mål för att de in­te re­spek­te­ra­de hans ål­der.

År 1772, vid 145 års ål­der, fick Dra­ken­berg ett sla­gan­fall. Sla­gan­fal­let blev han dock snart frisk ifrån, men han bör­ja­de nu kän­na stor själs- och kropps­svag­het och slut­li­gen gick hans lev­nads sol de­fi­ni­tivt ned.

Dra­ken­berg ska allt­så ha av­li­dit vid knappt 146 års ål­der, den 9 ok­to­ber 1772. Vid be­grav­ning­en ring­de det i sta­dens två kloc­kor från kloc­kan 12 till och med halv två på ef­ter­mid­da­gen. Lik­tå­get be­stod av sta­dens högs­ta äm­bets­män, of­fi­ce­ra­re, präs­ter, bor­ga­re och en stor mängd folk från när och fjär­ran. Stift­pros­ten Pe­ter Ep­h­raim Mon­rad höll en myc­ket hög­tid­lig pre­di­kan över den dö­de åld­ring­en i År­hus dom­kyr­ka. Där­ef­ter grav­sat­tes han i Lau­rids Eb­be­sens ka­pell i dom­kyr­kan. Som ett ku­ri­o­sum kan näm­nas att Dra­ken­bergs in­tor­ka­de mu­mi­e­lik vi­sa­des som se­värd­het för all­män­he­ten fram till 1840. Ett be­sök av den dans­ka drott­ning Ca­ro­li­ne Ama­lie, Christian VIII:s ge­mål, gjor­de ma­je­stä­tet då så upp­rörd att det se­na­re be­stäm­des att Dra­ken­berg slut­li­gen skul­le få flyt­tas ner till en kryp­ta i dom­kyr­kan. I sam­band med en re­no­ve­ring i slu­tet av 1990-ta­let har dock var­ken nå­gon mu­mie el­ler ske­lett kun­nat åter­fin­nas i nämn­da kryp­ta.

Två år ef­ter

Dra­ken­bergs död, 1774, ut­gavs hans bi­o­gra­fi ”Den aeld­gam­le Nor­mands, Christian Jacob­sen Dra­ken­bergs, Lev­netsBe­skri­vel­se”. Bi­o­gra­fin åter­ut­gavs på 1920-ta­let av den ori­gi­nel­le och väl­bär­ga­de Sop­hus E. John­sen (1869-1950), som ock­så fick den över­satt till svens­ka, eng­els­ka, tys­ka och hol­länds­ka. John­sen störs­ta in­tres­se i li­vet var att gö­ra Dra­ken­bergs öde känt.

En av de få bys­ter som fort­fa­ran­de kan be­skå­das finns på Strömstads mu­se­um. I som­ras fick jag åter chan­sen att se och fo­to­gra­fe­ra den och greps av den­na hems­ka mu­mie som fram­kal­lar kal­la kå­rar längs rygg­ra­den.

Här slu­tar histo­ri­en om hög­båts­man­nen Christian Dra­ken­berg, som vid sin död angavs va­ra 146 år. Det he­la rör sig dock san­no­likt om ett rent på­hitt från Dra­ken­bergs hu­vud. För dels har de nämn­da präs­ter­na in­te kun­nat spå­ras – verk­lig­he­tens dop­för­rät­ta­re bor­de ha he­tat Christof­fer Lau­rit­zen Fri­is som 1626 var präst i Skee – och dels på­bör­ja­des fö­del­se­böc­ker­na i Skee för­sam­ling först 1693 – allt­så 67 år ef­ter Dra­ken­bergs på­ståd­da fö­del­se­at­test. Dra­ken­bergs för­äld­rar har in­te hel­ler kun­nat åter­fin­nas ef­tersom Bloms­holms herr­gård på 1620-ta­let äg­des av An­ders Blo­me.

En hy­po­tes kan

va­ra att Dra­ken­berg kan ha va­rit fle­ra ge­ne­ra­tio­ner av sö­ner i sam­ma släkt. Det är in­te hel­ler helt omöj­ligt att han vid nå­got till­fäl­le ock­så kan ha ta­git över nå­gon an­nans iden­ti­tet un­der sitt även­tyr­li­ga liv, ex­em­pel­vis i sam­band med att han hölls fång­en av al­ge­ris­ka sjö­rö­va­re.

Dra­ken­berg bör nog tas med en stor ny­pa salt. Men en god be­rät­ta­re ver­kar han ha va­rit.

Bild: To­ny Högs­ta

Dra­ken­bergs döds­mask för­va­ras på Strömstads mu­se­um.

Bild: April Caarp

Christian Jacob­sen Dra­ken­berg föd­des, en­ligt ho­nom själv, den 18 no­vem­ber 1626 på Bloms­holms herr­gård.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.