Gu­nil­la Hå­kans­son: Tid att pra­ta om vä­der och vind

Strömstads Tidning - - Fria Ord & Ledare -

Det sägs att svens­kar­na gil­lar att pra­ta vä­der, pre­cis som brit­ter­na. Är det så kons­tigt, då? Vädret i bå­de Sve­ri­ge och Stor­bri­tan­ni­en är ju of­ta värt att näm­na, för att ta till ett un­dersta­te­ment (nå­got som bå­de brit­ter och svens­kar ock­så gil­lar för öv­rigt). Min kom­pis Micke har en pre­nu­me­ra­tion på The Scots­man, in­te minst för att han häv­dar att han på så sätt kan för­ut­spå stor­mar - två da­gar ef­ter att skot­tar­na har storm­pi­nats och va­dat i över­sväm­ning­ar så kom­mer sam­ma vä­der hit och det blir bo­hus­lä­ning­ar­nas tur. Det tycks stäm­ma rätt väl.

Själv har jag plå­gats mer av vin­den än av över­sväm­ning­ar­na. Jag bor högt i ett hus med plåt­skal. Den förs­ta stor­men jag upp­lev­de där var rik­tigt skräm­man­de. Det dund­ra­de och skram­la­de så jag be­fa­ra­de att hu­set skul­le ra­sa sam­man.

Vi hål­ler på att flyt­ta, jag och min sam­bo, och fram­ö­ver kom­mer nog sna­ra­re över­sväm­ning­ar­na bli vårt hu­vud­pro­blem. Vi ha­de egent­li­gen ba­ra en chans att flyt­ta det sto­ra las­set den här må­na­den och pro­gno­sen såg in­te kul ut. Stor­men Den­nis ho­ta­de med snö­blan­dat regn och or­kanstyr­kor i vind­by­ar­na. Men vi lyc­ka­des få in vårt flytt­lass mi­nu­ter­na in­nan stor­men drog igång och kun­de istäl­let nju­ta av ett stil­la dugg­regn när vi slä­pa­de på sof­for och säng­ar. När vi näs­ta dag skul­le fors­la till­ba­ka all plast och kar­tong­er blev det till att plas­ka sig fram i sjön som upp­stått runt hu­set.

Men bå­de min då­li­ga natt­sömn i ett skram­ligt hus och att vi blev vå­ta om föt­ter­na är så klart ba­ga­tel­ler i sam­man­hang­et.

I rik­ti­ga fa­ra är för­stås de som be­fin­ner sig till sjöss och in­te hin­ner sät­ta sig i sä­ker­het. Och de fles­ta som dog i or­ka­nen Gud­run 2005 var de hjäl­tar som hjälp­te till att rö­ja träd när stor­men var över.

Mitt värs­ta storm­min­ne är från 1999, när en storm kom ut­an fö­re­gå­en­de SMHI-var­ning­ar och min man och två små sö­ner åk­te tåg från Mal­mö till Kal­mar, me­dan jag och min bäs­tis var kvar i Mal­mö. Fönst­ren i min lä­gen­het buk­ta­de in av tryc­ket och jag trod­de de skul­le räm­na. Men när jag fick ve­ta att tå­get som min familj var om­bord på ha­de stop­pats i sko­gen ut­an­för Em­ma­bo­da på grund av ned­fal­lan­de träd och skul­le eva­kue­ras av brand­kå­ren, blev jag helt skräck­sla­gen. Det var många tim­mar ut­an be­sked och en fruk­tans­värd vän­tan. Att eva­kue­ras ge­nom en skog när trä­den fal­ler som ploc­ke­pinn lå­ter risk­fyllt.

När de väl var fram­me och kun­de ringa var dock minsting­en Wil­li­am gans­ka nöjd - han ha­de bli­vit bu­ren ge­nom sko­gen av en all­de­les äk­ta brandman!

Min lil­le Wil­li­am blev bu­ren ge­nom sko­gen av en rik­tig brandman!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.