cen­ter­par­ti­et och mo­de­ra­ter­na är bor­ger­lig­he­tens stom­me

Strömstads Tidning - - Fria Ord & Ledare -

Cen­ter­par­tis­ter och mo­de­ra­ter har brå­kat se­dan Al­li­an­sen splitt­ra­des. Om de in­te kom­mer över­ens är för­ut­sätt­ning­ar­na för bor­ger­li­ga re­for­mer då­li­ga.

”Li­ta ald­rig på en folk­par­tist!”, bru­ka­de Mo­de­ra­ter­nas gam­la par­ti­le­da­re Ulf Adel­sohn sä­ga. Ef­ter re­ge­rings­bild­ning­en 2018–2019 har mo­de­ra­ta po­li­ti­ker och bor­ger­li­ga de­bat­tö­rer dock hit­tat en ny hack­kyck­ling: Cen­ter­par­ti­et.

När Mo­de­ra­ter­na, Krist­de­mo­kra­ter­na och Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na nu binds ihop av de po­li­tis­ka om­stän­dig­he­ter­na häv­dar Da­gens In­du­stris po­li­tis­ke re­dak­tör PM Nils­son att M gyn­nas av ”fri­he­ten från Cen­ter­par­ti­et” (DI 16/2). Nils­son me­nar ock­så att vär­de­ge­men­ska­pen mel­lan M och SD är star­ka­re än den mel­lan M och C.

Det är helt klart lät­ta­re att ut­veck­la sin po­li­tik ut­an hän­syn till sam­ar­bets­par­ti­er. Un­der bå­de Gös­ta Bohman och Fred­rik Re­in­feldt tog M fram en egen, kon­se­kvent po­li­tik in­nan ett bor­ger­ligt sa­m­ar­be­te väx­te fram.

Men det är när C och M va­rit sam­spel­ta som mo­de­ra­ta idéer har kun­nat för­verk­li­gas. För­hand­ling­ar­na mel­lan par­ti­er­na har va­rit tuf­fa, men in­te svå­ra­re än mel­lan Mo­de­ra­ter­na och Li­be­ra­ler­na. Det var Lars Leijon­borg, in­te Maud Olofs­son, som in­led­nings­vis var mest skep­tisk till Al­li­an­sen.

När Nils­son fo­ku­se­rar på si­na eg­na käpp­häs­tar – som kärn­kraft, mi­gra­tion samt brott och straff – ser han in­te sko­gen för al­la trä­den.

Det som skil­jer SD från de bor­ger­li­ga par­ti­er­na, in­klu­si­ve C, är in­te en­bart en­skil­da sak­po­li­tis­ka ställ­nings­ta­gan­den ut­an själ­va ut­gångs­punk­ten för po­li­ti­ken.

Me­dan bor­ger­li­ga par­ti­er vill mins­ka po­li­ti­kens makt över den en­skil­da män­ni­skan ser SD sta­ten som ett verk­tyg för si­na po­li­tis­ka än­da­mål. I det av­se­en­det har Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na mer ge­men­samt med So­ci­al­de­mo­kra­ter­na än med Mo­de­ra­ter­na.

En del av Nils­sons kri­tik mot Cen­ter­par­ti­et träf­far dock rätt. Det var C som slut­li­gen spräck­te Al­li­an­sen, och par­ti­et har onek­li­gen dil­le på av­drag och sär­lös­ning­ar. (Skat­te­ra­batt för snåls­po­lan­de to­a­let­ter, nå­gon?) C be­hö­ver gö­ra fle­ra, i vis­sa fall smärt­sam­ma, om­pröv­ning­ar. Un­dan­tags­li­be­ra­lis­men mås­te bort.

Spric­kan mel­lan C och M hand­lar i hög grad om po­li­tisk po­si­tio­ne­ring, in­te om av­gö­ran­de vär­de­rings­skill­na­der. Det bör fin­nas utrym­me för mer sa­m­ar­be­te i riks­da­gen, även om Al­li­an­sen in­te lär åter­upp­stå in­om över­skåd­lig fram­tid.

Trots brå­ken om Ar­bets­för­med­ling­en och bud­ge­ten är C och M fort­fa­ran­de över­ens om fle­ra vik­ti­ga po­li­tis­ka fun­da­ment: om skat­ter, of­fent­li­ga fi­nan­ser, mins­kat re­gel­krång­el för fö­re­ta­ga­re och ar­bets­lin­jen. Det kom­mer ald­rig att bli SD:s pro­jekt.

Ut­an M sak­nar C det stats­bä­ran­de hel­hets­per­spek­ti­vet, och ut­an C sak­nar M kopp­ling till en folk­rö­rel­se­or­ga­ni­sa­tion som sit­ter med i fler kom­mu­noch re­gi­on­sty­ren än nå­got an­nat par­ti.

Me­dan kom­mu­ner­na där M och SD styr ihop kan räk­nas på ena han­dens fing­rar finns ko­a­li­tio­ner där C och M in­går i så­väl Va­ra på Väst­gö­tas­lät­ten som i Nacka, där bå­de PM Nils­son och An­nie Lööf bor. Mo­de­ra­ter och cen­ter­par­tis­ter gör sig bäst till­sam­mans, in­te var för sig. ema­nu­el ör­ten­gren

Spric­kan mel­lan C och M hand­lar i hög grad om po­li­tisk po­si­tio­ne­ring, in­te om av­gö­ran­de vär­de­rings­skill­na­der

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.