”Igår sö kom Mali ifrö lellekammars”

Igår sö kom Mali ifrö lellekammars. Ho hade på busarull a skinnlöuve. Lövötter hade ho öuvse, a på döm hade ho sytt på nogge skinnbeddar.

– Hörre skau hän no? fröuv ja. – Ja tar firjulsträkkarn a far ner te stan. De bynnar a minke på både de ene a de andre, sa Mali a togg på sa vöttene.

– Kunne ja få jort ett mecheck? fröuva ja. Viskin bynnar a bli lide tå. Fire buttlar hade vort e sellebod.

– Hållerajt, sa Mali a greb pengane som ja ga a.

Se där, då fekk ja en da fö ma sjöl, a no ska ja fan i ma fare te Föuvelhöltsbarjene a skyde fjörhan.

Ja trur atter fjörhan finns där, om ente alle gamle marker ska slö fel. Ifjol vara jo myjje fjörhan där, men en ved Jonte hössen de ä no.

Me hauvla på ryggen, a himske sjölfögo, sö ga ja ma tor gåle.

Ja vesste jo atter det skulle väre besvälett a ta sa fram te Föuvelhöltsbarjene, men att de va sö himskett me moras ivejen hade jante trutt.

Kvest, etter kvest kasta ja bort a etter en halltimme kunne firjulträkkarn ta sa fram.

Ja parkera sö pent a jömte unna ågedonet, asse tassa ja framöver.

Men ja ble var atter noggen kom etter ma, a nä ja snutte ma kom da en stor fjörhan a hoppa på ma. Fjörhan hakka ma på tjagen a ti struben. Som tur a lökke va fekk ja lös höuvre armen a greb fjörhan i väern.

Ja jole ett vriane, a ja ska si dår de atter neggu den fjörhan jär nogge mer galet.

No fekk da väre bra etter den här beda. Ja va riktitt skälven nä ja kjörte himover.

Men tänk dår sjöl, fjörhansmedda uttas att ett sködd ble lössa, fjörhansmedda tå ren hannkraft!