Klimatarbete i Tanum – hon kämpar för cykelbanor
Karin Sporrong driver en cykelgrupp och har skrivit medborgarförslag om att utveckla cykelbanenätet i norra Bohuslän. I dagsläget kan hon känna sig rädd när hon sätter sig på sadeln, men drivkraften är inte opinionsbildning. Snarare vill hon skapa lust och längtan efter att ta sig fram med pedaler.
När vi träffas på kaféet Sjögrens i Grebbestad har Karin Sporrong rullat med sin tvåhjuling ner för Lydénbacken. Cykel tar hon sig gärna fram med, men hon är ingalunda en bilmotståndare för det.
– Det är lätt att det flammar upp en konflikt mellan bilister och cyklister som jag inte kan förstå. Det är jätteviktigt att kunna köra bil, men det är ingenting som man måste göra jämt, säger hon.
Även hon kan bli stressad av cyklister när hon sitter bakom ratten.
– Det gäller att man ser det ur bådas perspektiv. För mig är cykling något aktivt och bilkörning mer passivt. Däremellan behövs en balans.
För ett år sedan bildade hon Cykelvägsgruppen Tanum på Facebook
som i dag har cirka 250 medlemmar. I den delas det insändare, artiklar och medlemmar uppmuntras att skriva under medborgarförslag och namninsamlingar. En del av syftet med gruppen är att bilda opinion, men ett ännu större fokus har Karin Sporrong på att skapa tramplust.
– Så gott som alla har lärt sig cykla och har det där minnet av hur häftigt det är att kunna göra det. Det är nästan som att flyga för egen maskin. Plötsligt kan man röra sig.
Hon ser många fördelar med tvåhjulingar.
– När man cyklar skapas endorfiner och man blir både starkare och gladare. Men när man inte har infrastruktur eller kultur som uppmuntrar är det svårt. Cykling hade kunnat vara en vardagsgrej,
men i stället blir det en lyx som väljs bort för att det är för svårt.
Enligt organisationen Cykelfrämjandet minskar cyklingen på landsbygden och det märker Karin Sporrong av i Tanum, det var en av anledningarna till att hon började engagera sig i frågan.
– Så fort jag pratade om att jag tyckte det var svårt att cykla i kommunen fick jag medhåll. Det var många som höll med mig, folk hade slutat cykla efter att de flyttat hit.
Även Karin Sporrong drar sig för att plocka fram cykeln om hon ska någon längre sträcka.
Hur gör du om du vill cykla till Fjällbacka?
– Jag skulle väl tänka på om det fanns någon skogsväg eller något sätt att slippa den stora vägen. Men sedan skulle jag cykla på 163:an ändå för det blir för oattraktivt med de mindre vägarna som kanske plötsligt blir en äng. Dock är jag alltid rädd när jag cyklar på vägen, det är en dödsrädsla. Om det kommer en långtradare hoppar jag ner i diket.
Dödsrädslan bottnar i den mänskliga faktorn.
– Om jag är lugn och sitter i bilen, då kör jag lugnt. Men det är så lätt att göra misstag.
I arbetet med cykelleden som ska gå mellan Strömstad och Göteborg försöker man hitta befintliga vägar som är trygga att cykla på. Väg 163 anses inte vara det. Karin Sporrong tror dock att det finnas många cykelbara vägar i kommunen som folk inte känner till.
Ett exempel på det är cykelleden som går mellan Grebbestad och Tanumshede.
– Många missar den och tar den stora vägen i stället, de vet inte att den finns. Jag tror att det finns många sådana vägar som man kan behöva kartlägga.
För några sekunder drömmer sig Karin Sporrong bort till ett Tanum som är världens bästa cykelkommun. Den dagen lever fortfarande hennes Facebookgrupp.
– Den skulle finnas kvar som inspiration där man kan dela tips och berättelser. Cykling är rörelse och rörelse är livet, säger hon.