Kärlek het som chili
Kerstin Rosengren har en minst sagt stark passion för chili. Varje år drar hon upp över tusen plantor och hon tröttnar aldrig på den spännande kryddväxten. – Chili fascinerar mig. De är utmanande att odla, goda att äta, och vansinnigt vackra.
Chili lockar massor med brukare. Det är lätt att förstå varför de färgsprakande frukterna i olika former är så populära att odla. De är tjusiga att se på, går att experimentera med i matlagningen och trivs både på fönsterbrädan och balkongen eller i växthuset och trädgården. För att trivas utomhus bör den stå soligt och varmt och allra helst i sin kruka.
– Jag har testat att ha dem direkt i jorden, men har aldrig lyckats få dem att klara våra långa vintrar – trots att jag bor på Österlen i Skåne. I kruka, däremot, är de fleråriga och kan övervintra inomhus eller i växthus, säger Kerstin Rosengren.
Hon är textilkonstnär, men har med åren kommit att bli mer av en chiliodlare i stället. Hon sår sina första plantor redan i mitten eller slutet av december. Lagom till påsk har hon mellan 1 300 till 1 500 plantor färdiga till försäljning. Hela våren arbetar hon intensivt med att skola om och ta hand om dem hemma på gården.
– Jag har gott om utrymme. Vi har ett tomt stall där jag håller till i början. När det blir tillräckligt varmt får de flytta ut i växthuset.
Allt började för ungefär tio år sedan. Då var det inte lika vanligt med chili som det är nu. Vare sig att odla eller att använda i matlagningen. Men Kerstin, som redan då var en aktiv odlare och hade en stor köksträdgård, chansade på att dra upp ett par plantor på skoj.
– Jag tyckte att de var roliga och framför allt vackra. Så när säsongen var över och jag satte mig vid datorn för att beställa nästa års fröer ville jag lägga till några fler chilisorter.
Hon hänfördes av utbudet, insåg vilken variation växten erbjöd. Där fanns allt från små växter till stora träd.
– Jag satt och sa ”Åh, vad fin. Den måste jag ha.” hela tiden. När jag skulle betala hade jag klickat hem 150 sorter, säger Kerstin och skrattar.
I dag är det många som är nästan lika hängivna som hon är. När hon ordnar provsmakning eller försäljning dyker det upp en stor – och bred – publik.
– Chiliodling tycks attrahera även dem som inte brukar hålla på med trädgård. Det verkar vara stort bland machomän som gillar att grilla.
För ett par år sedan samlade hon alla sina erfarenheter i boken ”Chili – 222 sorter att odla och äta”, som hon har författat tillsammans med trädgårdsskribenten Eva Robild. I den får man veta mycket om kryddväxtens historia, olika användningsområden och vilka sorter som passar till vad. De flesta av dem behöver lång tid för att utvecklas. Därför bör fröna sås så tidigt som möjligt.
Allra bäst är det förstås om man har tillgång till ett uppvärmt växthus eller extra växtbelysning inomhus. Då kan man börja redan i januari och februari. Det går att så senare, plantorna utvecklas fint – men risken finns att själva frukterna inte hinner mogna.
– Ska man bara hobbyodla är det ingen fara. Flytta in dem i köksfönstret om hösten. De är jättefina som krukväxter, säger Kerstin.
När man väljer sort är det bra att utgå från vad den ska användas till. Vill man ha en vacker planta eller laga mat?
– En lättskött annuum-sort som är bra att börja med är en av mina favoriter: Black Scorpion Tongue. Den är trevlig, blir från 60 till 70 centimeter hög och ger oftast mycket frukt.
De olika chilisorterna varierar i styrka. Hettan sitter i det vaxartade, färg- och doftlösa ämnet kapsaicin som finns i frukterna. Koncentrationen av kapsaicin mäts i enheten scoville, eller Scoville Heat Units, förkortat shu. Skalan sträcker sig från 0 till 16 miljoner. Det var den amerikanske kemisten Wilbur Scoville som utvecklade den år 1912. Från början byggde den på smaktest som utfördes manuellt. Numera mäter man kapsaicinhalten i laboratorium, men långtifrån alla chilisorter är testade på det viset.
– Äter man mycket chili tränas smaken och man tål mer. Men även om jag älskar chili är jag inte förtjust i mat som är för stark. Det får gärna smaka mycket men inte vara för hett, säger Kerstin.
Hon äter chili i stort sett varje dag. Hon tar vara på frukterna på en mängd olika sätt. De går att frysa, torka och mala eller lägga in med en del ättika, två delar socker och tre delar vatten. – Det är jättegott och praktiskt att lägga in dem. Jag har även testat att fermentera dem och det blir också läckert.
Den här tiden på året, när det efterlängtade ljuset återvänder, är den mest intensiva för Kerstin. Nu är alla utrymmen som går att använda till odling hemma på gården fulla av skira chiliplantor. Vädret är ett ständigt orosmoment. Kyla och vind kan ställa till det. – Varje år tänker jag att jag inte ska dra upp så många, men det blir så ändå. Sedan ska alla skolas om minst tre gånger innan de flyttar ut till växthuset.
Det är ett kärt arbete för Kerstin Rosengren. Hon älskar att gå ut till växthuset om morgnarna för att se till sina skyddslingar.
– Jag blir oftast kvar därinne hela dagen. Det är otroligt avkopplande att ha fingrarna i jorden.
Jag tyckte att de var roliga och framför allt vackra.
Kerstin Rosengren