Hon skapar musikmeny à la carte för Skagerack
Hon kommer in till stan från det lilla 1800-talstorpet på Valex – och lyfter på ridån för berättelsen om ett helt liv på, kring och runt operascenen. Eller scenerna – för de har skiftat från operahuset i Oslo till båtar i hamnen och nu till Skagerack.
Ni har nog sett affischerna: ”Norsk Kammeropera – Levende Jukebox”. Norsk Kammeropera är Agnes Randers-Pehrsons skapelse och har funnits sedan 1994. Här sätter hon upp hela operaföreställningar men skapar också konserter av skiftande slag.
Jukeboxkonceptet har hon använt även i Oslo, senast nu i januari och i publiken fanns de som blev så begeistrade att de nu bokat in en helg i Strömstad för att få vara med igen. Det är nämligen ingen föreställning man riktigt kan slå sig till ro med att ha sett. Den är föränderlig. Publikrummet är en restaurang, där gästerna börjar med att komma i stämning med Minestrone och bröd, medan de läser à la carte-menyn – inte någon med fler italienska maträtter utan en med musik.
Jukebox-operan innebär nämligen att publiken själv väljer ur menyn.
På den står
stycken ur operaklassiker som Carmen, Figaros bröllop och Rigoletto eller Händels kända aria Lascia ch’io pianga men också rader av pärlor ur operettens och musikalernas värld, bland annat från Chess och Les Misérables. Den som önskar kan också välja sånger av exempelvis Grieg eller Peterson-Berger. Menyn är lång, så för den som behöver mer betänketid än den stund det tar att äta soppa – med ett glas vin eller öl till, för Agnes Randers-Pehrson förfogar också över utskänkningstillstånd – kan det vara klokt att gå in på hemsidan och fördjupa sig i utbudet.
Har man svårt att välja kan man få hjälp på traven. Agens Randers-Pehrson brukar själv gå runt i restaurangen och prata med gästerna.
– Jag kan behöva nynna litet. Musiken är välkänd men inte alla kopplar samman titeln med melodin.
Konceptet är alltså beprövat, bland allt det Kammeroperans ledare dragit igång finns en operarestaurang i en nedlagd kyrka i Oslo. Trots att Agnes Randers-Pehrson bott på Valex delar av sin tid i 20 år är det första gången hon gör en föreställning i Strömstad, men förhoppningsvis inte sista: Hon berättar att hon gärna skulle ta hit sitt nya projekt, en operakabaret med titeln Opera på norsk - ikke bare Hjerte & Smerte! som består av utdrag av föreställningar som Agnes under en tidsperiod om närmare 40 år tolkat till norska. På meritlistan står nämligen också litteratur- och filmstudier samt kunskaper i tyska, engelska, franska och italienska.
Tyskan finns där efter fyra år i Tyskland som bland annat dansare. Hon började som klassisk balettdansös, utbildad vid operan i Oslo och i Hamburg.
– Men jag slutade tidigt. Det är jag glad för. Dansen sliter på kroppen.
Många av hennes tidiga kolleger som fortsatt dansa upp i åren har fått byta både knän och höfter, konstaterar hon. Själv blev Agnes först regiassistent, bland annat för stora namn som svenska Lars Runsten och Göran Järvefelt, den bästa utbildning man kan tänka sig för att bli regissör, säger hon. Kontaktnätet bland sångare och musiker är vitt förgrenat och många av de stora sångarnamnen ställer gärna upp i Agnes projekt. Hennes sångar- och musikerpool har genom åren innehållit nästan 3000 namn.
På Skageracks scen
på lördag står bland andra Trond Halstein Moe, en av Norges största operasångare, som pensionerats från Den Norske Opera och med sin baryton i gott behåll övergått till att frilansa.
– Jag engagerade honom när han kom ut från operahögskolan. Nu är han tillbaka med mig.
Förutom Trond Halstein Moe medverkar i jukeboxoperan Desirée Baraula, mezzosopran, sopranerna Bente Eggum Johannessen och Hege Holmquist samt tenoren
Gabriel Birjovanu. För musiken ansvarar pianisten Markus Kvits. Dessutom blir det kåseri om Skagerack av vår egen Ulf Hansson.
Projekten tycks trängas under den lilla lila hatten med blomma. Hon ser sig om efter någon annan lokal också i Strömstad för kommande idéer, berättar hon; restaurang med ett bra piano och bra mat. Hatten har för övrigt blivit något av ett signum för Agnes Randers-Pehrson. Som ny i Trondheim upptäckte den till gestalten inte storväxta operachefen att hon tog plats genom hatten: ”hon den lilla med hatten” gjorde avtryck.
Och avtrycken är många, förstår man snart. Inte konstigt att hon 1989 fick Oslo stads kulturpris för sina insatser.
Hon berättar om
operauppsättningar i Nice, om arbete med barnoperor och om den fantastiska idén att sätta upp Wagners opera om spökskeppet Den flygande Holländaren på en båt i hamnen i Tvedestrand på norska sydkusten, där kompositören upplevt en förlisning och fått inspiration till operan.
Det blev mer än spännande, eftersom regnet öste ner, åskan dundrade och blixtar lyste upp havet. Vädret var så hårt att Agnes stillsamt avstyrde inslaget när en sångerska skulle hoppa i sjön och simma ut till en båt. Det fick räcka att hon stod i roddbåtens för.
– Fast hon hade våtdräkt under klänningen ....
Året efter sattes Den flygande Holländaren upp igen i Tvedestrand. – Men då flyttade vi in i en kyrka i hamnen.
Agnes Randers-Pehrson
Sedan många år tillbaka besöker kammaroperan också vid jultid fängelset i Ringerike, där en del av Norges tyngsta förbrytare sitter. I år vill Agnes Randers-Pehrson skapa något nytt av den traditionella konserten, berättar hon.
– Vi ville göra något interaktivt med de intagna.
Det har lett till att en kör ska skapas av handplockade interner. En av kammaroperans sångare, som också är pedagog, blir coach och reser från i vår till fängelset två dagar varje vecka för att ha repetitioner. En tredje dag i veckan kommer fängelsets musiklärare att arbeta vidare med instuderingen. Målet är en konsert med solister och fängelsekören.
– Det är väldigt spännande och vi har fått stöd från norsk kriminalvård, organisationen Tradition och Kultur och från fängelset självt.
Hon är övertygad om musikens kraft. Under årens lopp har hon mött starka reaktioner bland de intagna på fängelset.
– I början kan de känna sig litet generade när det går sångare i långa flotta klänningar och frack bland borden och sjunger sådant de kanske inte är vana vid, men efterhand brukar det bli ”musetyst”.
Hon har fått kommentarer som att ”det här har öppnat en ny värld” och ” jag kommer snart ut och det första jag ska göra är att gå på operan”.
Körprojektet kan bli
ett steg till. – Om detta blir en upplevelse kan de kanske ta sig vidare till en kör utanför fängelset sedan. Det kan bli en viktig social plattform, något som många inte hittar på utsidan.Vi kan hjälpa till att förmedla kontakterna.
– Jag tror att musik gör folk bättre. Den frigör något i människor.
Musiken frigör något i människor.
om Levende Jukebox