Sander på Mösen kom kjöranes

Sander på Mösen kom kjöranes me den store traktorn här en da. Han hade vort opp over mod Svartjan a renska unna lett gammel snö.

– De va färt som de hade svulla i bakken ner mod Svartja,sa Sander nä ve sadd a drakk elvakaffe.

– De skulle ja tru sa ja, a döppa e skörpe i kaffen.

– No ära jontte så monge som bur där, men de skulle vesst vort jävlitt, sa Sander a greb e sokkerkage.

– Sö döm ringte te daj fö a få jälp? sa ja.

– Jojjogu, ja har jo lett remedier, sö ja böra ett par höl a stöppa ner lett dynamit. Det jole ett poffanne a issvulln for fanivall, sa Sander a kneppa bene.

– Hössen så da ud annars på Svartjan? fröuva ja.

– Himskett öet, sa Sander. ente varken föuvlar elle egon a se.

Sander på Mösen takka fö elvakaffe a döpp, asse kan sa ivej.

– En apparta kal han Sander på Mösen, sa Mali som sadd i jyngestorn a höll på me bönninge.

– Ja, sa ja. Uttas sander på Mösen hade en nokk gått i bed. Han kan allt möuvlett!

– Haru tänkt på en sag Mali, sa ja.

– Hekke då? svara Mali.

– De harnte vort e katte här, a ve ä jo i kattemon, sa ja a tänte piba.

– De ä vällte nogge a tänke over, du sköd jo katter ifjol sö du jekk tom fö hauvel. A de varste tå allt, du sköd döm jo mett ti spellet, sa Mali, a no heksta ho etter an. Tänk da sjöl bli sködden i rave, nä de står på som varst.