Marita Adamsson: Falska rykten och försök att utnyttja oron kan bli farligare än själva viruset

Det går svindlande fort. Jag skriver om kulturevenemang på gång ena stunden, att de ställs in i nästa. Besluten är både enkla och svåra. Å ena sidan är det givetvis tråkigt att ställa in det man jobbat för, slitit med, satsat tid och pengar i. Å andra sidan, inte vill man leva med oron att man startat en kedja av smitta – eller ”bara” förorsakat en enda person svår sjukdom.

”Vi vill ta samhällsansvar”, sa därför Nina och Bosse Markendahl och Peter Dafteryd, när de började ringa runt till 600 personer som redan köpt biljetter till showen Kafferepet, för att säga att de skjuter den på framtiden. Till i höst eller när det nu har lugnat ner sig. De vet vad de talar om: en ambulanssjuksköterska, en intensivvårdssjuksköterska, en säkerhetssamordnare. Beslutet är rakt och begripligt. Publiken respekterar det. Och ledaren för Norsk Kammeropera Agnes Randers-Pehrson säger att flera som bokat biljett nog drog en lättnadens suck när de fick beskedet att hon skjuter upp sin operakväll på Skagerack: De som troget brukar gå på hennes föreställningar men nu var olustiga inför folksamlingar slapp känna sig som svikare.

Så långt är allt begripligt och helt okej. Men långtifrån allt i coronacirkusens virvlar är det. Nina Markendahls historia från Facebook gör mig både ledsen och rasande: Hon arbetar på Kalnes sjukhus och när sjukhusledningen där haft informationsmöte med personalen gjorde hon en sammanfattning av råd och upplysningar och lade ut på Facebook.

Suget efter kunskap var uppenbart: Inlägget delades på något dygn 14 000 gånger och många hörde av sig, med tack och lättnad – ett av hennes budskap var att vården har kompetens och erfarenhet nog att klara detta. ”Men sedan kom hatet”, säger hon och beskriver beskyllningar för att ljuga i avsikt att skapa kaos. Det blev för mycket och till sist tog hon bort inlägget.

Vem, undrar jag, är det som vill skapa kaos – om inte de som ger sig på saklig information? ”Mörka krafter utnyttjar folks oro”, säger Peter Dafteryd.

Ja, när människor är rädda är det lätt att späda på oron, stegra den till panik. Finns det dessutom, som nu, en sorts rörelse i samhället där grupper inte litar på något som luktar ”etablissemang”, misstror myndigheter och politiker och hellre delar uppseendeväckande och kanske litet kittlande påståenden om dunkla drivkrafter, så ligger fältet öppet för konspirationsteorier och allehanda rykten.

Tro inte på allt som sägs, vill man skrika. Var gärna kritisk mot myndigheterna men kolla åtminstone vad det finns för argument och vem som är avsändaren till olika påståenden. Jag vill helst inte tro det, men det går inte att blunda för att alla möjliga falska påståenden skickas ut, med berått mod eller i oförstånd.

Berått mod handlade det uppenbarligen om i torsdags, när en manipulerad artikel började delas i sociala medier. Den basunerade ut att Agnebergsskolan i Uddevalla var drabbad av coronasmitta och kunde väntas bli stängd. Artikeln såg ut att vara från Bohusläningen, men bara delar av den var autentisk. Det här med Agneberg var inte sant (även om det mycket väl kan bli det). Någon hade alltså stulit tidningens utformning, text och trovärdighet för att skrämma upp folk.

Detta sker i ett läge när många kan förväntas bli sjuka. När skolor, sjukhus, äldreomsorg och andra viktiga samhällsfunktioner kan få svårt att fungera på grund av sjukskrivningar. När vissa kommer att bli så allvarligt sjuka att de behöver sjukhusvård, en del av dem intensivvård. När det kommer att inträffa dödsfall. Det är en situation när vi behöver sluta oss samman och hjälpas åt – absolut inte ett tillfälle när man ska sprida rykten, attackera varandra eller försöka utnyttja situationen för egen vinning.

Den 10 mars meddelade Blocket att det införs nya regler: ”På grund av det uppdaterade läget rörande coronaviruset har vi därför nu tagit beslutet att inte längre tillåta annonser rörande munskydd samt handsprit samt liknande produkter.” Orsak: Blocket vill ”undvika skenande prissättning” efter att ha sett tendenser till utbud av handsprit till ockerpriser. Samtidigt kunde vår utsända reporter konstatera att samtliga tre apotek i Strömstads tätort hade helt slut på handsprit.

Det är skrämmande, upprörande och fullständigt vanvettigt att försöka sko sig på människors oro och utsatthet. Är det någon gång det behövs sans, solidaritet och sammanhållning så är det nu.