Om Electrolux och fackbasen som inte gav sig
Det här är berättelsen om en fabrik och om en facklig förtroendeman – en man som inte vek sig. Det är en berättelse i tre delar som tar utgångspunkt i Electrolux, vars fabriksbyggnader när som helst ska rivas för att ge plats åt ett nytt bostadskvarter.
Historien börjar 1951 med en företagsetablering som skulle komma att forma samhällsutvecklingen i Strömstad under 40 år. Det var ett Göteborgsbaserat företag som startade en tillverkning i den före detta Pennfabrikens lokaler på Myren. Företaget hette Original Odhner.
Namnet hade sin historia i den Värmlandsfödde Wilgoth Theophil Odhner som år 1874 konstruerat ett kugghjulssystem som lämpade sig för räknemaskiner. Principen var att olika kuggar kunde aktiveras i oändliga kombinationer och därmed få fram olika tal och räknesätt. Räknemaskinen var född. Flera företag tog efter idén. När sysslingar till uppfinnaren startade tillverkning i Göteborg 1918 gjordes därför tillägget ”Original”. Original Odhner tog sedan räknesnurran till Strömstad.
Rolf Karlsson var 17 år då han stegade in på fabriken i Strömstad första gången. Året var 1960. Företaget gick bra och en vinkel hade byggts till på den gamla Pennfabriken. Första tiden satt Rolf i övre planet vid ett löpande band. ”Jag fick börja med att plocka knappar på räknesnurror. Det var många detaljer som skulle monteras på de manuella maskinerna.”
Vi tänker oss den nya vinkeln, en lång byggnad med tre löpande band, där monterare arbetar i rad. Här rullar halvfärdiga tryckverk till räknemaskiner på ett band i ögonhöjd. Var och en har sin egen operation att utföra på verket och fort ska det gå. ”Det gällde för mig att sätta rätt tangent – svart, vit eller röd – på rätt plats och snabbt ställa tillbaka maskinen som rullade vidare”, har han förklarat. Kan vi föreställa oss känslan när tidsstudiemannen står bakom ryggen och klockar de olika momenten? Hur många sekunder tar det att få dit knapparna? Lönsamhetens svängningar har svävat som orosmoln över fabriken i alla
tider. Det har funnits en mängd faktorer, från konjunkturläge till konkurrens från omvärlden, som gett ledningen skäl att hålla ackorden så låga som möjligt, vilket kunde ha lyckats – om det inte varit för facket.
Det är här Rolf Karlsson kommer in i bilden. Rolf som med sin rättframhet gör intryck bland kamraterna blir så småningom vald till ordförande i Verkstadsklubben. Han blir fackets frontperson. I princip alla är vid den här tiden medlemmar och det är till Rolf man vänder sig när missnöje uppstår. Han blir ombudet som tar klagomålen vidare och förhandlar med cheferna. I Strömstads Tidning finns Rolf ofta avbildad iklädd rutig skjorta och med händerna i sidorna. ”Vi måste helt enkelt klara upp situationen”, citeras han. ”Vi måste kämpa med alla medel.”
Vad är det som gör en människa till en bra förhandlare? Som utomstående slås man av Rolfs uthållighet. ”Rolf vek sig inte”, intygar hans hustru Ingalill.
Om omgivningen inte har samma uthållighet. Vad händer då? Ett sådant exempel finns beskrivet i lokaltidningen. Det var i november 1969 som arbetarna tappade tålamodet. ”För mycket förhandlande”, tyckte de och gick ut i vild strejk. Hur såg det ut när 475 arbetare vägrade starta maskinerna en morgon? De är förbannade på ackordet och på de redan låga lönerna. De vill se resultat. Kanske är det den stängda dörren till förhandlingsrummet som skapar denna massverkan. 500 räknemaskiner blir företagets förlust denna dag. Man kan skönja Rolfs irritation över medlemmarnas aktion, men vad han innerst inne kände för strejken, det kan vi bara gissa. Timmarna går. Allt fortsätter att vara tyst. Till slut bryter styrelsen tystnaden. Det hotar att avgå om inte strejken omedelbart avbryts. ”Vi kan inte leda en fackklubb om vi inte kan förhandla”, säger Rolf. Det blir som han vill.
Räknemaskinerna i Strömstad bytte så småningom namn till Facit. Detta hände 1965 när Facit AB blev majoritetsägare. Facit kom in mitt i ett teknikskifte då ny elektronik revolutionerade världen. Tyvärr, tycker gamla E-luxare i dag, tog företaget för lätt på konkurrensen från Japan och kom igång för sent med de elektroniska räknedosorna. Efter ett tag såg det riktigt illa ut. I slutet av 1972 kom meddelandet: ”Fabriken, som nu har 40 tjänstemän och 400 kollektivanställda, beräknas avvecklas.”
En katastrof, både för enskilda och för kommunen, om de 500 anställda skulle bli utan jobb.