Nu brin­ner det på Kos­ter – för bi­o­lo­gisk mång­fald

Med la­gom fukt i jor­den och vind­styr­ka kun­de årets brän­ning­ar i Kos­ter­ha­vets na­tio­nal­park på­bör­jas un­der fre­da­gen. För att in­te el­den ska spri­da sig är det ett fler­tal fak­to­rer att ta hän­syn till.

Strömstads Tidning - - Nyheter - Ar­vid Brand­ström ar­vid.brand­s­trom@st­nb.se 0526-624 03

Ljung och förrutt­nat gräs kan gö­ra det svårt för gull­vi­van att se da­gens ljus. Där­för kan man hjäl­pa den på tra­ven ge­nom brän­ning­ar.

– Ljung­en är grov och tät. När den fått växa i fem till tio år så blir det ba­ra ljung på ytan. När man brän­ner ökar man mång­fal­den på ytan så att det kan kom­ma and­ra väx­ter, sä­ger Li­sa Karn­fält, na­tur­vårds­för­val­ta­re på Kos­ter­ha­vets na­tio­nal­park.

Var­je år el­das det i och kring Kos­ter­ha­vets na­tio­nal­park. Det här året var nor­ra de­len av Nord­kos­ter först ut, som in­går i Kos­terö­ar­nas na­tur­re­ser­vat. Det kom­man­de ska det även el­das på Syd­kos­ter och på någ­ra hol­mar i Kos­ter­ha­vet. Vä­der­för­hål­lan­den är a och o i sam­man­hang­et.

– När man gör så­na här brän­ning­ar är det vik­tigt att det brin­ner la­gom myc­ket. Man vill ha bort gam­la ljung­plan­tor men man vill in­te brän­na för hårt ner i tor­ven. Då är det be­ro­en­de av hur torrt det är i mar­ken och hur myc­ket det blå­ser och från vil­ket håll.

Fre­da­gens vä­der och vind var in­te rik­tigt så för­del­ak­ti­ga som Li­sa Karn­fält öns­kat dock.

– Nu har det tor­kat upp i någ­ra da­gar och blås­ten är in­te jät­te­hård. Det op­ti­ma­la är åt­ta se­kund­me­ter, men det blås­te mer än så. Ar­be­tet krä­ver er­fa­ren­het, där­för är det Tros­sö na­tur­vårdsupp­drag som ut­för det, de har gjort det i många år, sä­ger hon.

Rädd­nings­tjäns­ten är in­for­me­rad, för att de in­te ska be­hö­va åka ut i onö­dan.

– Tros­sö na­tur­vårdsupp­drag har med­de­lat dem så att de har kän­ne­dom om vad som hän­der.

Vad finns det för ris­ker med brän­ning­ar­na?

– För­ut­sätt­ning­en är att man mi­ni­me­rar ris­ker­na. Vi an­vän­der oss av na­tur­li­ga av­gräns­ning­ar som berg och vat­ten. Och man an­läg­ger brand­ga­tor, det kan man gö­ra ge­nom att rö­ja bort bränn­bart ma­te­ri­al el­ler ge­nom att vatt­na och att ha till­gång till vat­ten för att kun­na släc­ka.

Hur of­ta brän­ning­ar­na sker be­ror myc­ket på hur be­tet har fun­ge­rat.

Vis­sa plat­ser el­das det på var­je år, på and­ra plat­ser ald­rig.

– Om man tän­ker att man har en gräsy­ta som man ald­rig klip­per el­ler slår, då viss­nar det grä­set och läg­ger sig som en filt på jor­den. Stark­väx­an­de ar­ter som näss­lor och mask­ro­sor kla­rar sig jät­te­bra trots för­nan. Men ettå­ri­ga ör­ter har svårt att gro om det in­te finns öp­pen jord, sä­ger Li­sa Karn­fält.

Bild: Ste­fan Husár

Hur of­ta man brän­ner ljung och gräs be­ror på hur myc­ket dju­ren be­tar (ar­kiv­bild).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.