”De va färt så fort tia går”

– De va färt sö fort tia går, sa ja te Mali nä ve sadd a åd frukast.

– Ja, tia fösvinner ligge fort som en mjökelöning, sa Mali a hakka tå ett löskoga ägg.

– Du ved näste mone är fankenima Påske, sa ja a brette på kagebedde.

– A alle nörskar som kommer rännanes, sa Mali. De ä fanima bilkö ifrö Moss a te Strömsta.

– Jo de pla väre föllkallt inne ti stan då, sa ja.

– De ä gött a bu opp over här, sa Mali. Ja va i stan en Skärtorsda, a ja höllt på a bli nertrampa.

– Usch da, sa ja. Hössen jekk da medda?

– Ja hade blåmarker i både hut a rave, sa Mali a bynna a skåle tå bolet.

Mali sto ve deskebänken, a jaj dröuv ma mod döre. De varte ti jakttarmen på ma. Ja hade sett atter de va noggene bokkar som strög rönt bortte ti lia. Jaggu har ja löst no, de riktitt fellrar i kröppen.

Akkurat som jag togg i dörklinka, sö hujja Mali.

– Hörre skau hän no? hujja ho. – Ja chäsar på en jakttur. En bokk skulle väll väre på plass no te Påske, sa ja a bynna a trä påma stövvlanne.

– Ja tykkes du kan la bokken väre nogge daer, ja vell atter du sädder da me armanne rätt ud, fö ja ska nöste gån, sa Mali a drämte deskefilla i bänken.

– Haru inge gånvinne a? fröuva ja.

– Den ä ilejjervall, sa Mali. Så sätta no frammeföre ma me armane rätt ud.

A där sadd ja som en pos me armane rätt ud fulle i gån.

Ja sadd som en pos, me armane fulle i gån

de trutte ja allri de skulle hänne här på gårn.

Men no sedder ja här innomma ja svär.

A väre gånvinne kjänns som ett hån!