Ofattlig förlust av mänsklig värme
Maj Ljungberg, Granhogen Björneröd, har som tidigare meddelats somnat in den 11 mars 2020, i en stroke, och lämnat jordelivet. Närmast sörjande är maken Jan och barnen Anders, Jennie och Ann-Katrin med respektive familjer. Majs död är en ofattlig förlust av mänsklig värme. I dessa svåra tider vänder vi oss till minnet av hennes klingande skratt och kloka uppriktighet.
Det var i oktober 1979 som vi knackade på hos Maj och Jan på Björneröd. Vi var nyinflyttade och hade hört att det skulle finnas barn där. När dörren öppnas tittar ett öppet och glatt ansikte ut. Det var Maj. ”Kom in. Kom in. Vill ni ha kaffe?” Sedan den dagen lekte våra barn tillsammans nästan jämt. Under tiden fikade vi föräldrar och resonerade om allt som var viktigt i våra liv, från mannagrynsgröt till solidaritet.
Majs kök var kakelugnsvarmt och doftade Silviakaka. Å Maj, det var så lätt att tycka om dig!
Du var sinnebilden av ”mor” i en Beskowsaga när du stod där vid spisen och kokade kaffe. Lugn, omsorgsfull och snäll. Allt fick ta sin tid. Skulle du lägga en duk på bordet tog du dig en extra stund för att släta ut duken med handen, nästan ceremoniellt. Bakade du bullar till Fjordsimmet eller Stenhuggarfestivalen gjorde du det med samma välsignade omsorg.
Maj, du levde i en sällsynt balans mellan förtroliga skratt och uppriktighet. ”Om jag ska vara ärlig så tycker jag faktiskt inte det”, kunde du säga när du inte höll med om något. Inför din ärlighet kände man sig helt trygg. Vår dotter minns hur omtyckt du var när du var skolvärd i uppehållsrummet på Strömstiernaskolan. Du hade blivit arbetslös efter att Electrolux lagts ned och praktiserade på skolan. Eleverna älskade dig och ville ha dig kvar men du skulle ju plugga vidare.
Efter studenten fortsatte du i skolans värld och titulerade dig med humor: ”Leg. Städ. Maj Ljungberg”.
I en dikt inspirerad av gymnasiets 54 toaletter skrev du till mig: ”Att städa en toalett är inte lätt. Nu skall du få höra, hur du ska göra. Hämta trasor många, korta och långa. Själva ”tronen” är det viktigt - att du städar riktigt ...” På Valemyrskolan var du lika älskad. Din vän och kollega Neta Rydén berättar att från din städvagn var det barnen du såg. Satt en unge på en bänk och var ledsen, satte du dig bredvid. Barnen minns dig.
För ett par år sedan var du med och startade en studiecirkel med äldre Krokstrandsbor som berättade gamla minnen från trakten. Våra glada möten utmynnade i boken Krokstrand – resning i stenhuggarsamhället. Du var en av författarna. Bland annat tecknade du ned din mamma Hildurs ordspråk och talesätt och skrev förklaringar. Dessa slagkraftiga uttryck är vardagsetik på hög nivå. ”Om dä så bare ä e ärt, så ska ho stuas”, härmade du en gång Hildur och skrattade. Det betyder: Om det bara är en enda ärta vi har så ska den stuvas och lagas till ordentligt. Allt är värt att värnas – om än så litet. Så levde Maj.