”Upp genom Skagerrak rusade den tyska flottan”
Ingen var beredd på det tyska anfallet. På morgonen den 9 april 1940 kunde man från Koster och Strömstad se rökmoln ute till havs och höra explosioner i fjärran.
I dag var det 80 år sedan den tyska blixtaktionen för att inta Norge. På samma sätt som Danmark fallit offer för den tyska invasionsarmén tidigare samma morgon, den 9 april 1940, skulle nu Norge betvingas av Hitlers styrkor.
När Strömstads Tidning kom ut den 11 april 1940 dominerades förstås innehållet av det tyska angreppet på Norge. Tidningens (ej namngivne) reporter skriver medryckande om hur man upplevde det hela från Strömstads horisont:
”Stadens gator lågo tomma, de flesta hus lågo i mörker, men i ett och annat fönster lyste det. Folk som sutto vid sina radioapparater. Upp genom Skagerrak rusade i natten den tyska flottan. /.../ Morgonen ingick. Radioutsändningen från Oslo klockan 8 gav klarhet. Det otroliga våldsdådet mot våra grannar var ett faktum.”
Men Norge skulle visa sig bli en svårare motståndare än Hitler räknat med.
Den tyska planen var att utnyttja överraskningseffekten. Deras krigsskepp skulle ta sig in i Oslofjorden i skydd av nattmörkret och passera det norska kustbatteriet innan de dåligt bemannade garnisonerna blev skjutklara.
Det visade sig dock vara en missbedömning. Fästningen Oscarsborg lyckades göra i ordning två kanoner och en torped, och med den samlade eldkraften sköt man den tunga kryssaren Blücher i sank. 1 000 man omkom när skeppet gick under, varpå resten av de tyska fartygen vände om.
Samtidigt pågick våldsamma flygstrider över Oslo, då tyska bombplan och Messerschmitt-jaktplan på väg in för att ta över Fornebu flygplats attackerades av norska, gammaldags dubbelvingade stridsflygplan. De norska piloterna lyckades skjuta ner två bombplan och två Messerschmitt, men de tvingades avbryta striden när ammunitionen tog slut. När fler tyska plan anlände var det kört för det norska flygmotståndet.
Snart kontrollerade tyskarna Fornebu flygplats och kunde flyga in soldater som marscherade mot Oslo.
Få norska soldater fanns för att försvara huvudstaden när de tyska trupperna marscherade in. Det tyska anfallet kom så plötsligt och utan förvarning att försvaret inte hunnit organisera sig.
Norges kung Haakon VII och regeringen lyckades lämna staden i tid. Hundra tyska fallskärmssoldater gav sig iväg för att förfölja och gripa dem, men vid Midtskogen norr om Oslo stoppades tyskarna av norska soldater. Efter en hård strid där norrmännen sköt ihjäl den tyske befälhavaren och flera soldater retirerade tyskarna. Kungen fortsatte norrut.
Alla stora norska städer intogs av tyskarna under en och samma dag, den 9 april. Dagen efter kom ett tyskt sändebud till Haakon VII med ett erbjudande om fred. Tyskarna ville att han skulle godkänna en ny regering, ledd av den förre försvarsministern, fascistpolitikern Vidkun Quisling. Men kungen svarade nej – han tänkte inte, som den danske kungen, samarbeta med ockupationsmakten.
Norska motståndsmän lyckades försvara sig mot övermakten under ett par månader innan hela landet var ockuperat.
Vid tiden för den tyska invasionen av Norge låg norra Bohuslän helt oförsvarat. Eftersom det sedan unionsupplösningen 1905 fanns en demilitariserad zon längs gränsen fanns det inga gränsbefästningar och ingen försvarsberedskap. I ljuset av den tyska attacken på både Norge och Danmark blev det nu bråttom att mobilisera.
Man skyndade sig att göra Strömstad till en befäst stad. Kajerna spärrades av med taggtråd och tillfartsvägarna fick bemannade spärrar. Man placerade ut stridsvagnshinder, något som fortfarande finns kvar att se i Kollekindsbacken och på Vatulandsberget. Öarna i inre skärgården bands samman av ett marint hinder, byggt av flottar, bojar och stockar.
I Strömstads Tidning varnade man radiolyssnare att inte lita på informationen från norska radion.
Den tyska ockupationen av Norge stängde gränsen mellan länderna. Efter kriget öppnades gränsen och har hållits öppen sedan dess – ända fram till den 17 mars i år, då den stängdes igen inför coronahotet.