Sorgebesked – Git Kraghe har gått bort
Beskedet om Strömstadsartistens bortgång kom i helgen via Facebook från hennes familj. Git Kraghe blev natten till 2 april hastigt sjuk och fördes i ambulans till Näl, där hon avled några timmar senare. Dödsorsaken är ännu inte fastställd, men hon hade in
Git Kraghe Storgärds föddes in i teatervärlden. Som dotter till Strömstads revykung och Bohusvalsernas sångare Kjell Kraghe har hon många gånger vittnat om hur hon växte upp i teaterns kulisser. Därmed inte sagt att vägen upp på scenen var spikrak.
”Fast jag hade ju inget val. Mamma var också med när revyerna sattes upp. Och de hade ingen barnvakt. Jag var alltid med i kulisserna. Det var de andra barnen också. Vi rev biljetter och sålde program. Men jag ville inte stå på scenen. Jag såg ju baksidan, stress och nervositet, ” berättade hon i en gemensam intervju med pappa Kjell och dottern Gio, dansare, hösten 2018.
Men så blev det ändå scenen. Först gjorde hon musikalen Fars barn tillsammans med skolkompisen Ulf Karle, sedan fortsatte det. Koreografen och regissören Ivo Cramér, som var bosatt i Strömstad, uppmuntrade henne 1986 att gå på audition till Riksteaterns uppsättning av Stoppa
världen, jag vill stiga av. Git fick huvudrollen, gav sig ut på turné och flyttade sedan till Stockholm. Hon spelade på Södra Teatern, Vasateatern i Finland och på Lisebergsteatern och var med om att starta Wallmans Salonger.
– Hon var utbildad gycklare också, berättar maken Johan Storgärds, som tillsammans med Git sedan 2016 drivit Mjölkeröds Golfrestaurang i Sannäs, där det också bjudits på scenframträdanden, i somras bland annat av Viktoria Tolstoy och Svante Thuresson.
Git Kraghe valde i mitten av 90talet att bryta det hektiska artistlivet och flytta hem till Strömstad, men scenen lämnade hon inte. Här blev hon en del av revylivet igen och har medverkat i rader av nyårsrevyer, teateruppsättningar och shower, där hon framträtt som allt från ängslig gammal dam med handväskan i fast grepp till fullfjädrad showdansös i glittriga fodral och fjäderboa.
Bland dem hon arbetat nära och mycket med under flera år finns den norske artisten Dag Brandth.
– Jag känner mig som bedövad, jag är fortfarande i chock, säger han.
– Jag har känt Git i så många år. Någon gång i livet träffar man en människa som man har en magisk kemi med. Git var en sådan. Vi hade en unik kontakt. Hon blev som min storasyster. Vi lärde känna varandra inom revymiljön och det var som om vi känt varandra hela livet och vi förde många meningsfulla samtal.
De har gjort så många revyer och shower tillsammans att han inte kan sätta någon siffra på det, men när han ska säga något hans särskilt minns är det Git i numret Lola ur Strömstads nyårsrevy Leva
livet 2006.
– Hon var helt fantastisk, så professionell. Det kunde ha varit på vilken scen som helst i världen. Git var en fantastisk scenpersonlighet.
– Det är så förfärligt sorgligt. Nu hoppas jag bara att coronaviruset inte kan hindra mig från att komma och ta del i ett sista farväl, säger han per telefon från Halden.
– Just nu är alla mina tankar hos Johan och Gio. Men småningom vill Ulf Karle och jag göra en hyllningsföreställning till Git.
Sångaren och revyskådespelaren
Carl Axell är en annan artist som arbetat länge med Git Kraghe.
– Vårt allra första möte på scenen var när jag spelade i orkestern och hade ett enda nummer på scenen, som Tom Jones. Git var inte gamla tösen. Hon gick med en skylt där det stod ”Nästa nummer” och neg.
Men sedan spelade de ihop i Kjell Kraghes På festande mage på Skagerack och de har gjort turnéer runt om i Västsverige.
– Vi har haft mycket roligt. Git var alltid så stödjande och tänkte på alla. Hon hade ett stort hjärta. När jag skulle debutera i en talroll var ju nervös, men Git var ett stort stöd. Hon var snabb, ändå hann hon tänka på alla.
– Bara för en månad sedan kramade hon om mig och tackade för en bild av Kjell som jag hade lagt ut på Facebook.
Gun Johansson, primadonna i många revyer av både Kjell Kraghe och Ulf Karle tillsammans med Git, är nära tårarna när hon svarar.
– Det är så fruktansvärt tråkigt. Jag känner sådan sorg. Jag har känt Git sedan hon var liten. Hon var med Kjell på alla träningar.
Senare, när Git själv stod på scenen, var de ofta del av samma ensemble.
– Vi har haft så mycket roligt. Git kunde så mycket. Hon har gjort många roliga saker och varit primadonna. Hon var smidig och härlig på scenen. Och ambitiös.
– Det känns nästan som om detta var i min egen familj. Mitt hjärta är där.
Inte mindre ledsen är revymakaren och artisten Ulf Karle.
– Det är så hemskt. Alldeles för tidigt. Det har varit mycket tårar. Vi hade planer på projekt tillsammans längre fram och så blir det så här.
– Vi har växt upp ihop. Vi var ensambarn båda två och bodde på samma gård. Vi umgicks sedan vi var 4–5 år och gick i skolan tillsammans, gjorde roliga timmen ihop. Vi lekte oss fram till det som blev musikalen Fars Barn. Vi hade så kul. Det är som om en del av mig har försvunnit.
– Sedan gjorde ju Git en egen karriär. Hon gjorde fantastiskt ifrån sig i Stoppa världen och kom sedan till Stockholm och var med i flera uppsättningar.
Ulf Karle talar, precis som Gun Johansson, om Git Kraghes bredd som artist.
– Hon gjorde inte bara sådant som var showigt. Hon gjorde visor i Seglats med Taube och hon var skådespelare. Hon hade en roll i Polisen
och Domarmordet av Gösta Unefäldt, som hon gjorde väldigt fint.
– Git var av en egen klass, en representant för kabarettraditionen som få bär, säger han och berättar hur noggrann och ambitiös hon var.
– Hon gav sig aldrig förrän allting satt. Vi andra kanske ville gå hem, men Git sa att vi går inte härifrån förrän det är klart. Sedan blev det bäst också.
Han bekräftar att han och Dag Brandth har tankar på en minnesföreställning.
– Längre fram. Något får vi göra för att hedra henne, en sådan fantastisk artist som hon var.
”
Vi hade en unik kontakt. Hon blev som min storasyster.
Dag Brandth
artist
”
Git var av en egen klass, en representant för kabarettraditionen
Ulf Karle
revymakare