Thomas Bennelind: Det är förståeligt att vilja kliva in i känslohissen
Att just nu hålla ordning på sinnesnärvaron med rationella tankar är lättare sagt än gjort. Beskeden om att fotbollssäsongen inte börjar förrän tidigast i sommar skapar tomhet i en tid som annars ska vara fylld av inspirerande vårkänslor.
Jag kan bara erkänna att det är svårare än vad jag trodde. Cykelturen med solen i ansiktet, fiskmåsarnas skratt och havets rörelser. När kvicksilvret i termometern rusar upp till 15 grader brukar kroppen och sinnet ge svar på tal.
Men nu händer ingenting. Rytmen saknas, pulsen har gått ner och tankarna om framtiden snurrar. För inte så längesedan skrev jag krönikan om vikten att motionera i svåra tider: ”Hålla huvudet kallt och hjärtat varmt.”
när föreningar tänker om och anpassar upplägg för att möta rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Det är inspirerande och inger hopp. Bland annat sjuder det av liv och aktiviteter i motionsspåret Erlandseröd.
Samtidigt finns ett stort tomrum: Fotbollssäsongen. Tidigare aktiv, supporter och journalist. Sedan jag var liten pojke har den alltid funnits intill. Kärleken till sporten är gränslös. Det är en hörnsten i tillvaron som helt plötsligt inte är där – och det gör ont.
Jag finner det omöjligt att hitta argument för att ifrågasätta förbundens beslut som sätter säkerhet och hälsa i första rum. I dag handlar vår vardag om att rätta in sig i ledet för vad som är det bästa för våra kollektiva ramar i samhället.
Och det kan tyckas själviskt att tänka på något i sammanhanget så trivialt som fotboll. Men jag saknar sporten oerhört mycket.
stunden lägger sig, bottnar tankegången i vårt existentiella svängrum; att världen runtomkring oss inte är sig lik, och att vårt uppdämda behov inte kan tillgodoses – oavsett om det handlar om kultur, sport, arbete, vänner, kärlek eller ekonomi.
Jag lyssnade häromdagen på livsåskådningsprogrammet Människor och tro i P1. Medverkade gjorde bland andra prästen och författaren Lars Björklund.
Lyssnare ringde in från flera håll i landet, delade med sig av tankar och teorier. Flera pratade om vikten av att leva med tro på framtiden. En annan inringare funderade på vilka erfarenheter vi får med oss när allt är över. Kommer människan i sin natur ha blivit klokare?
Själv har jag redan dragit slutsatser. När en av mina hörnstenar i tillvaron, fotbollen, läggs tillbaka på sin plats kommer inget att vara sig likt. Jag kommer att vårda den med mer omsorg och vördnad än tidigare.
Varmkorven på idrottsanläggningarna i norra Bohuslän kommer att smakas av med historisk njutning och glädje.
Det är förståeligt att vilja kliva in i känslohissen. Men när den har stannat kommer kanske relationerna till idrotten, samhället och samtid att bli så mycket bättre – även fast ärren kan bli djupa och smärtan påtaglig.
”
Varmkorven på idrottsanläggningarna i norra Bohuslän kommer att smakas av med historisk njutning och glädje