Tho­mas Ben­nelind: Det är för­stå­e­ligt att vil­ja kli­va in i käns­lo­his­sen

Strömstads Tidning - - Sport -

Att just nu hål­la ord­ning på sin­nesnär­va­ron med ra­tio­nel­la tan­kar är lät­ta­re sagt än gjort. Beske­den om att fot­bolls­sä­song­en in­te bör­jar för­rän ti­di­gast i som­mar ska­par tom­het i en tid som an­nars ska va­ra fylld av in­spi­re­ran­de vår­käns­lor.

Jag kan ba­ra er­kän­na att det är svå­ra­re än vad jag trod­de. Cy­kel­tu­ren med so­len i an­sik­tet, fisk­må­sar­nas skratt och ha­vets rö­rel­ser. När kvick­silv­ret i ter­mo­me­tern ru­sar upp till 15 gra­der bru­kar krop­pen och sin­net ge svar på tal.

Men nu hän­der ingen­ting. Ryt­men sak­nas, pul­sen har gått ner och tan­kar­na om fram­ti­den snur­rar. För in­te så län­ge­se­dan skrev jag krö­ni­kan om vik­ten att mo­tio­ne­ra i svå­ra ti­der: ”Hål­la hu­vu­det kallt och hjär­tat varmt.”

när för­e­ning­ar tän­ker om och an­pas­sar upp­lägg för att mö­ta re­kom­men­da­tio­ner från Folk­hälso­myn­dig­he­ten. Det är in­spi­re­ran­de och ing­er hopp. Bland an­nat sju­der det av liv och ak­ti­vi­te­ter i mo­tions­spå­ret Er­landseröd.

Sam­ti­digt finns ett stort tom­rum: Fot­bolls­sä­song­en. Ti­di­ga­re ak­tiv, sup­por­ter och jour­na­list. Se­dan jag var li­ten poj­ke har den all­tid fun­nits in­till. Kär­le­ken till spor­ten är gräns­lös. Det är en hörn­sten i till­va­ron som helt plöts­ligt in­te är där – och det gör ont.

Jag fin­ner det omöj­ligt att hit­ta ar­gu­ment för att ifrå­ga­sät­ta för­bun­dens be­slut som sät­ter sä­ker­het och häl­sa i förs­ta rum. I dag hand­lar vår var­dag om att rät­ta in sig i le­det för vad som är det bäs­ta för vå­ra kol­lek­ti­va ra­mar i sam­häl­let.

Och det kan tyc­kas själ­viskt att tän­ka på nå­got i sam­man­hang­et så tri­vi­alt som fot­boll. Men jag sak­nar spor­ten oer­hört myc­ket.

stun­den läg­ger sig, bott­nar tan­ke­gång­en i vårt ex­i­sten­ti­el­la sväng­rum; att värl­den run­tom­kring oss in­te är sig lik, och att vårt upp­däm­da be­hov in­te kan till­go­do­ses – oav­sett om det hand­lar om kul­tur, sport, ar­be­te, vän­ner, kär­lek el­ler eko­no­mi.

Jag lyss­na­de härom­da­gen på livs­å­skåd­nings­pro­gram­met Män­ni­skor och tro i P1. Med­ver­ka­de gjor­de bland and­ra präs­ten och för­fat­ta­ren Lars Björ­klund.

Lyss­na­re ring­de in från fle­ra håll i lan­det, de­la­de med sig av tan­kar och te­o­ri­er. Fle­ra pra­ta­de om vik­ten av att le­va med tro på fram­ti­den. En an­nan in­ring­a­re fun­de­ra­de på vil­ka er­fa­ren­he­ter vi får med oss när allt är över. Kom­mer män­ni­skan i sin na­tur ha bli­vit klo­ka­re?

Själv har jag re­dan dra­git slut­sat­ser. När en av mi­na hörn­ste­nar i till­va­ron, fot­bol­len, läggs till­ba­ka på sin plats kom­mer ing­et att va­ra sig likt. Jag kom­mer att vår­da den med mer om­sorg och vörd­nad än ti­di­ga­re.

Varm­kor­ven på id­rotts­an­lägg­ning­ar­na i nor­ra Bo­hus­län kom­mer att sma­kas av med hi­sto­risk njut­ning och gläd­je.

Det är för­stå­e­ligt att vil­ja kli­va in i käns­lo­his­sen. Men när den har stan­nat kom­mer kanske re­la­tio­ner­na till id­rot­ten, sam­häl­let och sam­tid att bli så myc­ket bätt­re – även fast är­ren kan bli dju­pa och smär­tan på­tag­lig.

Varm­kor­ven på id­rotts­an­lägg­ning­ar­na i nor­ra Bo­hus­län kom­mer att sma­kas av med hi­sto­risk njut­ning och gläd­je

Tho­mas Ben­nelind, sport­re­dak­tör på Strömstads Tid­ning

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.