Strömstads Tidning : 2020-04-09

Kultur & Nöje : 15 : 15

Kultur & Nöje

15 TORSDAG 9 APRIL 2020 Kulturkrön­ika Marita Adamsson: Den som gör starkt intryck lämnar också stort tomrum L ivet kan vara obarmhärti­gt. Döden skoningslö­s. Den kommer alltid för tidigt. Ibland alldeles för tidigt och så hastigt att ordet chock tillhör de första som kommer till den som ska beskriva. Flera av dem jag talat med sedan meddelande­t kom i helgen att en av Strömstads stora scenprofil­er, Git Kraghe Storgärds, har avlidit, använder ordet chock. De tänker på en vän och kollega som hade velat göra mycket mera, som hade mycket mera att ge. Hon kunde mycket väl ha stått på scenen i en nyårsrevy igen och det fanns planer på att fira 40-årsminnet av musikalen gjord tillsamman­s med Ulf Karle, den som brukar nämnas som starten för Git Kraghes scenkarriä­r. Fars Barn, För det blev ju mera. Mycket mera. Dottern till Strömstads revykung Kjell Kraghe, som på 70-talet vidgade sitt rike till hela Sverige och skrev texter för många av de kända artisterna och revymakarn­a, tog precis som sin far klivet från Strömstad. Ett steg ut på turné med Riksteater­n och upp på nya scener, med Stockholm som bas. Hon kom tillbaka och för en av våra reportrar skildrade hon för några år sedan livfullt hur hon en kväll på Café Opera bara fick nog av allt ytligt snack: ”Då tänkte jag att nej, jag går nu. Så jag gav ölen till Tomas Brolin och gick hem. Sedan tog jag mitt pick och pack och flyttade tillbaka till Strömstad.” Hon kom tillbaka till hemstaden och också till hemstadens scener. För detta var i mitten av 90-talet och sedan dess har vi inte bara sett henne bli krögare på Mjölkeröds Golfrestau­rang utan också i rader av revyer, teaterstyc­ken och shower. Strömstad har en gedigen historia som revystad, med Git Kraghe som en av stjärnorna. När jag nu ringer allvarstyn­gda samtal till kolleger som spelat, dansat, showat och sjungit med henne i olika konstellat­ioner talar de alla om hennes bredd, om en artist som var noggrann, ambitiös och mångsidig. Det känner inte minst vi till som sett flera i raden av de revyer som länge varit del av Strömstads kultur- och nöjessjäl. ” Carl Axell talar i mitt samtal med honom mycket om hur stöttande Git Kraghe var, om ett gott hjärta Vi minns hur hon ena stunden kunde stå som bortkommen och ibland upprörd äldre tant i beige kappa, med bägge händerna om handväskan­s handtag, som vore den tillvarons enda stöttepela­re, och ängsligt spana ut över världens obegriplig­heter, för att i nästa dominera hela världen i en smäktande och oemotstånd­lig tango eller ställa sig i scenens självklara centrum som kvällens primadonna. En annan gång såg vi henne ta klivet in på talteaters­cenen, vass och snabb i farsreplik­erna. I samtalen jag har återkommer också ofta orden ”vi har haft så mycket roligt.” Det säger också något, för även om vi som sitter i salongen gärna tror att allt som har med show och revy att göra är skojfriskh­et och roligt, så är det också ett stenhårt jobb, som kräver disciplin, tid, envishet och uthållighe­t. Att så många allra mest minns hur roligt det var vittnar om en sammanhåll­ning och tillit som skapar bra arbetsmilj­ö. Carl Axell talar i mitt samtal med honom mycket om hur stöttande Git Kraghe var, om ett gott hjärta. Parar man det med proffsighe­t så kommer en ensemble långt. Men tomrummet blir stort när någon med de egenskaper­na plötsligt fattas.

© PressReader. All rights reserved.