Det tyska planet flög i riktning mot Strömstad
När Torborg Farkas-Lindqvist gick för att hämta mjölk på granngården flög ett tyskt plan över henne. Det var den 9 april 1940, samma dag som nazisterna invaderade Norge. I dag är hon 99 år gammal och minns fortfarande hur planets ljus strålade i vattnet utanför Daftö.
– Det var så stort det där flygplanet, det fortsatte mot Strömstad. Jag kan se det fortfarande, vi bodde så att vi kunde se sjön. Ljuset från planet strålade och blinkade över den, säger hon på telefon från sitt hem i Uddevalla.
Torborg Farkas-Lindqvist var 19 år och på besök hos sina släktingar på gården Bjälveröd. Dagarna spenderade hon med att laga mat och ta hand om barn och just denna morgon gick hon för att hämta mjölk. Samtidigt tågade nazisterna in i Norge.
Det var den så kallade Operation Weserübung som skulle försätta norrmännen i tyskarnas klor i fem år framöver. Mot Oslofjorden ångade krigsfartyget Blücher med en besättning på 2 400 soldater. Och förutom Norges huvudstad skulle också Narvik, Trondheim, Bergen och Stavanger erövras sjövägen. Alla jagare och kryssare utgjorde den största styrkan som tyska marinen satte samman för en offensiv under hela kriget.
Norge var på intet sätt någon stor aktör på de ekonomiska världsmarknaderna, men nazisterna ville åt landet av två anledningar. Under vinterhalvåret fraktades den svenska järnmalmen från Kiruna till Narvik och skeppades därifrån eftersom de nordliga svenska hamnarna var isbelagda. Dessutom behövde tyskarna marinbaser för att lätt kunna anfalla brittiska transporter av råvaror över atlanten.
Tyskarna trodde att ockupationen skulle bli en relativt smärtfri manöver, men överraskades av motstånd. Utanför Dröbak i Oslofjorden träffades Blücher av två salvor från en kanon på fästningen Oscarsborg som sänkte fartyget och ett tusental tyska soldater miste livet.
På grund av det nederlaget fick nazisterna i högre utsträckning förlita sig till det luftburna anfallet i erövrandet av Oslo. Det plan som Torborg Farkas-Lindqvist skådade kom troligtvis att landa på flygplatsen Fornebu efter att fallskärmsjägare intagit platsen.
Trots dramatiken som pågick i grannlandet fortsatte livet på Bjälveröd som vanligt.
– Jag höll på att studera för att komma in på en sjukvårdsutbildning i Uddevalla, man behövde göra prover för att bli antagen. Och så fick jag se till att alla fick mat på gården, minns Torborg Farkas-Lindqvist.
Det är 80 år sedan nu.
– Ja, tänk att jag skulle bli så gammal.
När vi pratar är det eftermiddag och 99-åringen säger att hon håller igång fortfarande och lagar mat och städar. Vi pratar om kriget och hur tankar och diskussioner gick om gränsen som stängdes mot
Norge och rädslan om att även Sverige skulle dras in i kriget. Både Danmark och Norge hade uttryckt neutralitet. men undkom ändå inte tyskarna. Att även Sverige skulle ligga i deras skottglugg var inte otänkbart, men många minnen från kriget har bleknat i Torborg Farkas-Lindqvists liv.
– Jag minns inte så mycket längre, jag minns flygplanet och så minns jag hur glädjande det var när allt var slut i maj 1945.
– Det var otäckt, det vill jag inte ens prata om.
Sjukvårdsutbildningen som hon pluggade till 1940 kom hon i på och vid freden jobbade hon som sjuksköterska på Mölndals sjukhus. Där samlades hela personalen i trädgården och firade att kriget var över. När vi samtalat i närmare en kvart börjar Torborg Farkas Lindqvists röst att gå ner i varv.
– Nu behöver vi väl inte prata mer?