Hon coronafastnade i Kalifornien – och skriver mera poesi
Det var tänkt som ett samtal om senaste diktsamlingen Starset. Det blev det – också – men dessutom ett samtal om att gilla läget när ett virus vänder upp och ner på livet och man får stanna där man är: 36 timmars resa hemifrån.
Birgitta Hansson brukar finnas där kulturen syns i Strömstad. Men inte den här våren. Nu syns ju inte kulturen så mycket heller, eftersom nästan alla skjuts upp till en tid utan höga smittrisker, men faktum är att Birgitta befinner sig långt från hemmet på Svartejan i Lommeland. När jag skickar ett mejl och föreslår en utomhusintervju, där vi håller avstånd, blir svaret ja, med tillägget: ”Och visst, vi behöver hålla avstånd ... jag är i Santa Barbara, USA!”
Vi får telefonkontakt den dag hon skulle ha åkt hem.
– Jag flög hit med Lufthansa och de slutade flyga för 14 dagar sedan. Det går visst några plan med byte bland annat i det hårt drabbade New York. Det landar sedan i Stockholm och så ska jag vidare till Göteborg och Strömstad. Det är mycket större risk för mig att åka än att stanna.
– Jag tar inga onödiga risker. Det bästa jag kan göra nu är att stanna här och förbättra min engelska, lyder hennes slutsats.
Så hon fattade sitt beslut: att bli kvar i Santa Barbara, nordväst om Los Angeles.
– Jag har kontaktat konsulatet här och ambassaden i Washington. De rekommenderar att man stannar till 15 juni.
– Jag får bo kvar och vi sköter oss, torkar av alla dörrhandtag och sådant.
Miljön är inte okänd för Birgitta, som bodde här mellan 1999 och 2007, verksam som lymfterapeut. Det gör att hon har ett så kallat green card, det vill säga uppehållsoch arbetstillstånd, och regelbundet åker tillbaka för att behandla gamla klienter.
Men även om lymfterapi syftar till att rensa och rena kroppen och därmed stärka immunförsvaret, så är det nu stopp för den verksamheten.
– Jag har ingen säkerhetsutrustning. Jag åker hem till folk och ger behandling, men nu vill ingen träffa mig.
” Det är viktigt i den här situationen att hålla på rutiner Birgitta Hansson poet från Lommeland coronafast i USA
Så hon tillbringar mycket tid i det rum hon disponerar hos en kamrat. Det betyder tid att skriva. Vi kan vänta oss diktsamlingar som resultat av coronaisoleringen.
– I går skrev jag klart tio dikter, inspirerade av en god vän som är fotograf.
Hon hade fått 30 foton och valt att skriva en dikt till dem som grep tag i henne, som en komposition eller ett motiv. Dessutom arbetar hon på uppföljningen till Starset, som får titeln Moonset. De bägge är i sin tur uppföljningar till Sunset, en samling dikter som kom ut när Lokstallet för några år sedan gjorde en utställning med den titeln.
– Det ordet – sunset – finns ju. Det gjorde inte starset. Men nu gör det det.
Moonset finns nog inte heller – men kommer att finnas.
– Det blir nog ett Eyeset också. Ett set om ögon.
Set – ordet har utvecklats från solnedgång till att bli en uppsättning kring något, tycks det. Mångtydigheten
och lagren av innebörder är något som fascinerar henne, därför att det ger översättaren en utmaning. Den nyskrivna dikten ´State of the Union´ är ett exempel på det.
– Det kan betyda presidentens årliga tal till nationen, men också hur läget är i de förenade staterna eller syfta på de olika stater som ingår i Förenta Staterna. I Amerika är det givet att det här ligger under uttrycket, men hur får man fram det på svenska? Måste man ha en förklarande fotnot?
– Det här är översättarens dilemma, konstaterar hon och säger sedan:
– Men det finns ju någon som översatt Bellman till engelska. Kan man klara det, med alla bilder och anspelningar, ska väl jag klara det jag gör.
Översättningsfrågan är central, eftersom diktsamlingarna är tvåspråkiga, engelska på ena sidan, svenska på andra. Vilket som kommit först vet hon inte alltid efteråt.
Det börjar ofta med ett ena ord och så fortsätter hon skriva utifrån det.
– Men ibland är ju inte handen lika snabb som tanken så då skriver jag det ord som kommer först.
Det kan leda till ett utkast med blandade engelska och svenska ord som sedan behöver bearbetas till färdig dikt. Men de senaste dikterna har hon skrivit enbart på engelska. – Det språket är ju nära här. Men både Sunset och Starset skrevs först på svenska. Vilket språk som ligger henne närmast har inget exakt svar. Hon funderar litet.
– Handlar det om juridiska eller ekonomiska termer är det nog svenska. Men känslomässigt har jag nog fler ord på engelska, kommer hon fram till.
Pandemin ger extra arbetstid – och extra tid att se film.
– Jag har nog sett bortåt 20 filmer den här månaden. Jag har inte så mycket annat att göra på kvällarna.
– Det är viktigt i den här situationen att hålla på rutiner. Jag stiger upp på morgonen och jobbar med mina projekt, äter lunch, tar vitaminer, dricker vatten och sover.
Betoningen på det sistnämnda är ingen tillfällighet.
– Blir man stressad och uppvarvad minskar immunförsvaret.
USA tillhör just nu de värst drabbade länderna i världen av covid-19, men läget tycks ändå ganska lugnt i Santa Barbara.
– Folk sköter sig. Utanför affärerna har de märkt upp avstånd på 1,5 meter och släpper in kunder allteftersom. De vill inte ha in för många på en gång. Mycket är helt stängt, förstås.
Santa Barbara tillhör de områden i Kalifornien som drabbats av de stora bränderna och av lerskred, men nu har det regnat och grönskan har kommit tillbaka.
– Jag har det bra här. Jag saknar blåsipporna, men här blommar bougainvillea och jasmin. Det doftar. När jag bodde här på heltid var det nere i stan, men min kamrat bor på första berget uppe i backen. Jag har utsikt över stan och Stilla Havet.
När samtalet kopplats ner tar det en liten stund bara så ramlar dikten ´State of the Union´ i sin helhet in i mejlkorgen:
State of the Union of sorrow of fear of darkness of worries. Allowing to break into light safety care love.
Still real as life.