Malin Lernfelt: Polisen måste förbättra utredningarna
För den som som utsatts för ett sexualbrott är det sällan en enkel sak att anmäla. Och det av flera skäl. Bland annat för att våldtäkter och sexuella övergrepp i många fall begås av någon som offret känner, litar på och kanske till och med älskar. En anmälan kan i de lägena innebära att man riskerar att förlora ett helt socialt sammanhang. Sexualbrott är ofta också förknippade med känslor av skam och skuld även hos offret som – helt felaktigt – tar på sig ansvar för det som skett. Dessutom är våldtäkter och övergrepp där det inte används omfattande fysiskt våld, ibland svåra att bevisa.
För den som fått sin kropp och sin integritet skändad och ändå tar steget och gör en anmälan och också genomgår en så kallad spårsäkring kan utredningen och allt runtomkring upplevas som ytterligare ett övergrepp. Spårsäkringen som är en flera timmar lång undersökning för att säkra spår och dokumentera skador, är knappast något en människa utsätter sig för om de inte absolut måste.
När det nu – enligt en aktuell granskning som polisen och åklagarmyndigheten gjort av 600 sexualbrottsärenden under 2017 och 2018 – visar sig att bara var tredje övergrepp spårsäkras och endast fyra av tio spårsäkringar skickas vidare för analys, kan det omöjligt ses som annat än ett stort svek mot alla de – huvudsakligen kvinnor – som är offer för denna typ av brott. Det är som att den samhällsdebatt som pågått under de senaste 15 åren aldrig skett.
I dokumentären ”Våldtäktens spår” som sändes i Sveriges Television den 6 april framkommer att det finns stora brister i hanteringen av sexualbrott. Skälen till att analyser inte görs dokumenteras sällan och är därför relativt oklara. Något Eva Wettborg, chef för forensiskt analysteam vid polisen i Stockholm tycker är problematiskt.
– Vi behöver analysera så många av de här spårsäkringssatserna som möjligt. Dels för att vi kanske finner en gärningsman som begår andra eller liknande brott, dels för att ge den som utsatts för ett brott upprättelse, säger hon i dokumentären.
Wettborg är kritisk till att ansvaret för spårsäkringsinsatserna legat på enskilda utredare. Hon menar att det skapat en situation som inte är rättssäker. Sedan 2018 finns det nationella riktlinjer för hur spårsäkringssatserna ska hanteras men trots det har man på flera håll runt om i landet inte lyckats upprätta nya fungerande rutiner.
Det är av största vikt att detta kommer på plats snarast möjligt. Enligt siffror från Brå (2019) leder i dag endast fem av 100 anmälda sexualbrott till fällande dom. Något som rimligtvis borde betyda att det finns våldtäktsmän som går fria fast de inte borde. Med en mer välfungerande spårsäkring finns goda möjligheter att ändra på detta. Den som är modig nog att anmäla en våldtäkt ska inte behöva oroa sig över rättsosäkra utredningar.
” Endast fem av 100 anmälda sexualbrott leder till fällande dom