Kära strömstads tidnings ledning och redaktion!

Vill börja med att uttrycka min stora glädje över att vi fortfarande får ha en lokal tidning i Strömstad, en tidning vi som familj kunnat hämta i vår brevlåda, sedan vi för 27 år sen flyttade till Strömstad. Visserligen har jag ibland hört smeknamnet ”Tomsäcken”, men i min värld har den oftast på ett förtjänstfullt sätt lyft fram lokalt intressanta företeelser och händelser.

Som präst och ansvarig för krönikan på lördagar, ”Tankar inför helgen”, vill jag också tacka för att undertecknad och medskribenter där får tillfälle att utifrån ett livsåskådningsperspektiv förmedla våra tankar.

För numret av tidningen som kom på påskafton, hade Kerstin Karlsson, tidigare tidningens chefredaktör, skrivit vår krönika. Den kom nu inte med och jag vet att det berodde på den mänskliga faktorn hos redaktionen, inte faktorn på tryckeriet. Det är sådant som händer och alla kan vi missa.

Nu innebar missen tyvärr att påsken helt saknades i båda de tidningar som utkom under påsken och det tycker jag är märkligt. Jodå, ordet ”påsk” nämndes ett par gånger, men inte själva påsken. Ordet påsk som kommer från hebreiskans pasach, och betyder ”gå förbi” eller ”skona”. Nu vill jag inte tro att man ville gå förbi det påsken ursprungligen handlar om eller skona tidningens läsare från det kristna budskapet. Men så blev det i alla fall. Och detta i en tid när påskens hoppfulla och livsbejakande budskap efterfrågas mer än vanlig, på grund av oron i tiden. Dessutom är det så att både statschef, statsminister och mediavärlden i stort, nu mer än vanligt lyft fram det ljus som påsken förmedlar.

Under mina första år i Strömstad kunde man ibland nästan uppfatta Strömstads Tidning som Svenska kyrkans församlingsblad, en tidning som stod med mössan i hand inför kyrkans ledning. Det var väl mycket kyrka i spalterna, kan till och med jag tycka. Nu tycker jag att tidningen hamnat i andra diket. Svenska kyrkan, Strömstads och landets i särklass största folkrörelse och medlemsorganisation, får nu stå med mössan i hand om det överhuvudtaget ska finnas någon rapportering från verksamheten. Men ett känt fenomen bland oss människor lär ju vara, att vi bara befinner oss på vägen när vi är på väg från det ena diket till det andra.

Till sist, kära läsare! Nu när många verksamheters ekonomi vacklar innan ljuset skingrar mörkret. Fortsätt att prenumerera och annonsera, så vi får behålla vår tidning. bengt magnusson