Ren luft är folk­häl­so­frå­gan num­mer ett

Jät­te­stä­der är enor­ma käl­lor till för­ore­ning­ar. Men det finns en hop­pin­gi­van­de tek­nik­ut­veck­ling un­der de se­nas­te åren, skri­ver Eu­gen Ung­et­hum, pro­fes­sor vid Strömstad aka­de­mi.

Strömstads Tidning - - Namn & Nä­ra - Eu­gen Ung­et­hum As­si­ste­ran­de pro­fes­sor i tilläm­pad kli­ma­to­lo­gi

Få tän­ker på det, men reg­net, vat­ten­ång­an, la­de grun­den för allt liv på vår pla­net.

Långt se­na­re kom fos­si­la bräns­len, in­du­stri­er och kon­sum­tion med för­ore­ning­ar och var­ma­re kli­mat. Men re­dan på 1970-ta­let för­ut­sågs de för­ore­nings­pro­blem vi ser nu – på 2000-ta­let.

Även små ut­släpp (som nya in­du­stri­ga­ser) på­ver­kar vat­ten­ång­an i luft­vo­ly­mer och moln. Ren luft (vat­ten) är fak­tiskt folk­häl­so­frå­gan num­mer ett, även om me­tang­a­ser från smäl­tan­de per­ma­frost som i Si­bi­ri­en är be­kym­mer­samt.

vä­der­för­änd­ring­ar, kol­di­ox­id­hal­ter – allt är hop­kopp­lat i det gi­gan­tis­ka sy­ste­met: at­mo­sfä­ren.

Ga­ser och oli­ka par­tik­lar har of­ta mot­satt ver­kan be­ro­en­de på vil­ken höjd de be­fin­ner sig på i luf­ten, och ing­en kan idag för­ut­sä­ga vad som kom­mer ut ur sy­ste­met på grund av al­la oli­ka väx­el­spel. Men vi vet att vat­ten spe­lar en oer­hört cen­tral roll, och att pla­ne­tens för­ore­ning­ar och kon­sum­tion måste mins­ka.

Vi vet gans­ka väl hur kol­di­ox­id­ga­ser och ut­släpp på­ver­kar at­mo­sfä­ren och upp­värm­ning­en av jor­den.

är mikro­pro­ces­ser som äger rum i luf­ten, där ga­ser, ae­ro­so­ler (spray) och mi­ni­ma­la par­tik­lar tving­as sam­man. Många oli­ka ty­per av ga­ser är an­sva­ri­ga för växt­hu­sef­fek­ten, och vat­ten­ånga för­stär­ker ef­fek­ten – och på­ver­kar långt myc­ket mer i at­mo­sfä­ren än just växt­hu­sef­fek­ten.

In­ne­hål­let i mol­nen och luf­ten på­ver­kar till ex­em­pel re­flek­tion och ge­nom­släpp av vär­me- och sol­strål­ning, be­ro­en­de på höj­den i luft­lag­ren. Och det är just in­ne­hål­let i mol­nen som be­stäm­mer strål­nings­ba­lan­sen, med vat­ten som ak­tör. Ut­se­en­den av mol­nen i höjd- och sid­led, från slö­jor och ”mak­ril­lar” till åsk­moln (ha­gel) rym­mer än så länge okän­da pro­ces­ser. Ett ex­em­pel på en out­fors­kad del i sam­spe­let är nanoplast­par­tik­lar, en ny ”in­gre­di­ens”. Och vi vet väl­digt li­te om elekt­ri­ci­te­tens be­ty­del­se i luft­lag­rens al­la sam­spel.

är att jät­te­stä­der är enor­ma för­ore­nings- och vär­me­käl­lor. Li­kaså de allt mer fö­re­kom­man­de grä­soch skogs­brän­der­na, och att de­ras på­ver­kan har skett un­der lång tid. Vul­ka­ner, som över­ras­kat mänsk­lig­he­ten un­der tu­sen­tals år, är obe­räk­ne­li­ga.

I allt vi vet och in­te vet, så finns än­då en hop­pin­gi­van­de ut­veck­ling un­der de se­nas­te åren: över­gång­en till för­ny­ba­ra ener­gikäl­lor är vägen fram­åt.

Bild: Privat

Krö­ni­kö­ren vid At­mo­sfä­re­lekt­ris­ka ob­ser­va­to­ri­et, Uppsa­la uni­ver­si­tet, be­lä­get i Mars­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.