Bronsåldersrösen hotas av förstörelse
Vitsipporna breder ut sig som snötäcken under träden längs med den slingrande vägen ut mot Kungsvik. I en liten kolonn kör vi, längs allt mindre grusvägar, allt högre upp mot det mäktiga Rösningsfjäll på Hogdalsnäset. Väntar oss gör ett lika mäktigt fornm
Arkeologen Niklas Ytterberg är upprörd över de olagliga ingreppen i bronsåldersrösena på Hogdalsnäset.
– Det här är en av Strömstads finaste fornminnesplatser, säger han.
Arkeolog Niklas Ytterberg och Strömstads kulturchef Tove Meyer studerar ett mäktigt, men illa hanterat, fornlämningsområde: Rösningsfjäll på Hogdalsnäset. I förgrunden ett av många små kummel byggt av sten från bronsåldersröset.
Niklas Ytterberg, arkeolog vid länsstyrelsen, har varit här förr. När skogen glesnar handlar om minuter bara tills vi ser det första bronsåldersröset avteckna sig mot himlen med Hvalerarkipelagen som fond. Vi behöver inte gå lång bit på berget förrän nästa dyker upp. Och nästa. Och nästa.
Men vi ser annat också: En grillplats är uppbyggd några meter nedanför första röset. Gamla solstolar och skräphögar ligger under ett träd. Runtom bronsåldersgravarna står små kummel – varden – av sten, som uppenbarligen plockats ur rösena. I ett är stenen bortplockad ända ner till berget och i mitten står en grill.
Niklas Ytterberg är upprörd; både arg och ledsen över – de olagliga – ingreppen.
– Det här är en av Strömstads finaste fornminnesplatser, säger han.
Det är inte svårt att förstå det omdömet. Här finns ett tiotal rösen och stensättningar med bara minuters gångavstånd mellan sig. Rösena är många och stora och ligger fortfarande öppet med vid utsikt över havet. Det är så högt här att berget var berg ovan havet redan för drygt 3000 år sedan, när den äldre bronsålderns hogdalingar begravde sina döda här. Landhöjningen har inte spelat någon annan roll än att berget är ännu högre nu.
Men något händer här som hotar att ödelägga de historiska minnena. Och det har pågått länge. Niklas Ytterberg var här för ett år sedan, tillsammans med Bohusläns Museum.
– Då hade museet varit här för mer än tio år sedan. De sade att det var skadat redan då och att det blivit värre, säger han och tillägger att det finns handskrivna dokument från 1970-talet som också talar om åverkan.
Bilden bekräftas litet senare per telefon av Torsten Carlsson i Stensvik, som är väl förtrogen med Rösningsfjäll.
– Vi skickade en skrivelse från Hogdals Hembygdsförening med bilder på hur det såg ut till länsmuseet för tio-tolv år sedan. Vi såg hur förstörelsen ökade och ville ha hjälp. Jag kände inte att de var så intresserade, men folk bygger ju rösen åt alla håll, säger han.
Det är uppenbart att något behöver göras för att stoppa förstörelsen, men det kräver en noggrann undersökning av vad som är vad. En del sten kan ha rasat ner under årens lopp. Den får ligga kvar. Ett stenkummel kan ha byggts för länge sedan med sten från röset för att vara till hjälp för den som orienterar till havs. Det får också vara kvar.
– Vi kan inte återställa som det var på bronsåldern, konstaterar Niklas Ytterberg.
– Men vi måste ta bort incitamenten till fortsatt förstörelse.
I ett av rösena är stenarna lagda i en halvcirkelformad mur. Inget bronsåldersverk man kan röset ha byggts om till skyttevärn under andra världskriget? I så fall är det också en del av historien. Att det fanns militär förlagd här under kriget bekräftas av Torsten Carlsson.
– De låg i två tält nere vid Sandvik, jag hälsade på där som barn. Men hade också posteringar i rösena, man såg ju hela Hvalerarkipelagen.
Vår vandring 2020 går vidare över berget och vi finner fler rösen, men också flackare stensättningar och långrösen, med en mera utsträckt form än rundrösena. En gång har människor här lagt ner tiotusentals arbetstimmar på att bygga sina gravar. Oftast är själva gravkammaren plundrad, säger Niklas Ytterberg, men när man finner något i dem är det gravgåvor som tyder på att betydelsefulla personer gravlagts. Det kan vara svärd och rakknivar eller smycken, oftast av brons, någon gång av guld.