Tom fastnade i Colombia – nu har han kommit hem
ett ryggsäcksliv i sydamerikas djungler övergick snabbt till diskussioner med polis, medverkan i colombiansk tv och isolering i bogotá. nu har tom alfredsson äntligen kommit hem till kville.
När 23-åringen Tom Alfredsson gav sig iväg på tredagarsvandringen längs inkaleden i Peru upplevde han läget i världen som ganska lugnt. Annat var det när han och vännerna kom tillbaka.
– Allt hade ballat ur och folk stod och grät utanför vandrarhemmet. Det var så mycket stress. Peru skulle stänga ner och nästan alla undrade hur de skulle ta sig hem.
Men Tom Alfredsson ville inte lämna kontinenten utan hittade en biljett till Colombia som fortfarande var öppet. Han skulle dock inte hinna landa i Bogotá innan allt även där stängdes ner.
– Där var fullt av poliser och vi fick reda på att vi skulle sitta i karantän i två veckor.
De isolerade sig i ett rum på ett vandrarhem, men efter två dagar knackade det på dörren. Där stod polisen i sällskap av ett tv-team.
– I sändningen är våra ansikten blurrade men vi blev beskyllda för att ha förstört landet.
Fler samtal med polisen väntade.
– Vi pratar inte mycket spanska så ägaren till vandrarhemmet fick översätta. Polisen sa att vi måste sitta i karantän och om vi inte gör det skulle vi häktas och deporteras, och sedan bli bannlysta från landet i tio år.
Efter två dagar tilldelades han och kompisarna ett nytt rum som saknade både tv och balkong. Från gatorna tjöt polissirener och flera gånger tyckte de sig höra skottlossningar.
– Det var en stor omställning från hur vi hade haft det tidigare under resan. Vi hade hajkat dygnet runt men nu låg vi bara i sängen. Men vi fick room service och kunde beställa allt vad vi ville ha och det var lite gött ett tag.
Efter elva dagar på rummet knackade det på dörren igen. Ägaren sa att polisen och migrationsverket ville prata med dem. Men det var inte sant. Istället väntade en överraskningsfest för de isolerade svenskarna.
– Ägaren sa att vi inte behövde vara i karantän längre men om polisen kommit dit hade vi säkert blivit deporterade.
På vandrarhemmet bodde många tyskar, men de kunde alla åka hem med ett räddningsplan. Kvar var Tom Alfredsson och ett tiotal personer och de kunde börja röra sig mer fritt innanför vandrarhemmets väggar. I en och en halv månad blev han kvar i Colombias huvudstad och dagarna följde samma rutin: Yoga på förmiddagen, spansklektion på eftermiddagen och salsa på kvällen. De var också tillåtna att gå ut för att handla – om de bar munskydd, vilket inte Tom var informerad om.
– Det var lag på att ha munskydd men polisen som stannade mig var vettig. Han sa att jag måste ha på mig det nästa gång jag går ut eftersom jag kunde träffa poliser som var mindre trevliga än han.
Hela tiden hoppades svenskarna att restriktionerna skulle lätta.
– Vi tänkte ta oss till havet och stanna i karantän där. Men byter du region måste du isolera dig och vi orkade inte vara instängda i 14 dagar till.
– Vi ville inte åka hem. Vi levde billigt där och hade sagt upp oss från våra jobb.
Men när Colombias regering kommunicerade att de stängde ner i landet i 18 månader framöver släcktes killarnas sista hopp om en bättre tillvaro. Tom Alfredsson berättade ingenting för sina nära att han fixat flyg hem, så när pappa kom hem från jobbet en dag stod sonen utan förvarning i köket. Nu har varit hemma en vecka och bygger på en koja i skogen. Hans längtan efter Latinamerika är dock inte stillad.
– När pandemin är över ska jag vara den första svensk som åker till Colombia, säger han.
Vi ville inte åka hem. Vi levde billigt där och hade sagt upp oss från våra jobb.
Tom Alfredsson