De tar över på Gullnäsgården
Anna Wikström och sambon Patric Hellberg har bytt storstadshetsen i Stockholm mot ängar, skog, hav, jord och klippor på Tjärnö.
– Vi vill göra det möjligt för fler att hitta hit, säger Anna Wikström.
Gungan på väg mot klipporna och stranden i öster är berömd. Anna har gungat här sedan barnsben. För Patric är den en något nyare bekantskap.
”
Jag har inget staffli men jag har en trädgård. Anna Wikström
1961, när Brattebergsbron just skänkt Tjärnö landförbindelse, kom Carl-Axel Danåsen första gången till Gullnäs. Det var i januari månad, en tid när kusten brukar visa sin minst inbjudande sida. Men göteborgaren på jakt efter en kursgård föll för Gullnäsgården. Nu har hans dotterdotter tagit över.
Anna Wikström och sambon Patric Hellberg har bytt storstadshetsen i Stockholm mot ängar, skog, hav, jord och klippor. Sedan december bor de permanent på Gullnäsgården och talar samstämmigt om drömmen att vidareutveckla Danåsens kursgård.
Carl-Axel Danåsen drog igång 1963 och var den gången en lite udda fågel med sin inriktning på vegetarisk kosthållning, andningsoch yogakurser.
– Morfar var långt före sin tid. Nu är det han stod för trendigt, konstaterar Anna Wikström, som själv är utbildad fysioterapeut.
Så stockholmare hon är, är hon faktiskt född här. Hennes familj bodde på Gullnäsgården ett kort tag kring hennes födelse 1991. Annars har släkten varit baserad i Stockholm – men somrarna har varit Tjärnös.
Carl-Axel Danåsen skänkte gården till en allmännyttig stiftelse och Annas mamma Lisa Danåsen Wikström
har drivit den via föreningen Gullnäsgårdens vänner. Nu tar Anna och Patric steget att flytta hit för att utveckla sommarverksamheten till året-runt.
– Gården har stått mycket tom. Det är synd. Vi har många som hyr här återkommande, ända sedan morfars tid. Vi vill göra det möjligt för fler att hitta hit, säger Anna Wikström.
Själva vill Anna och Patric hitta ett hållbart liv.
– Ett liv som man inte vill ta semester eller pensionera sig ifrån.
Gullnäsgårdens mark sträcker sig i en dal från öster till väster och erbjuder en strålande soluppgång åt ena hållet och en minst lika strålande solnedgång åt andra.
Men nu är det mitt på ljusan dag. Vi tar stigen österut mot den grunda viken nedanför de långsamt sluttande så kallade qi gong-klipporna. Här kan sinnena väckas till dagens liv medan solen stiger i öster – om de lyckas slita sig från den sagolika gungan med rep nästan till himlen, som ger den rätta långsamma, höga bågen, vill säga. Den har hängt i samma bastanta träd sedan Carl-Axels tid och är smått berömd. Folk stannar till här med sina barn, för att de vet att här finns en Gunga.
Vid stigen som slingrar genom en liten skog ut mot landsvägen i väster öppnar majnycklarna ögonen mot solen i vårvinden, medan Anna och Patric berättar hur grannar och besökare generöst delar med sig av sina minnen av ön förr och nu till de nyinflyttade.
Vi följer landsvägens kurvor längs kilen och stannar vid sjöboden, Annas favoritplats på jorden. Här har man de vackrast tänkbara solnedgångar, säger Anna och Patric, medan vi beundrar björkarnas ljusgröna kontrast mot den allvarsamma barrskogen på andra sidan sjöns blåtoner.
– De här färgerna ger mig sådan lust att måla, säger Anna.
Annars är hennes huvudsakliga skaparsyssla just nu att formge odlingarna.
– Jag har inget staffli men jag har en trädgård.
Tillbaka vid husen ser vi inte bara ett växthus utan också ett nyplöjt stycke odlingsmark och igenväxta land på väg att hackas fram igen. Den nyplöjda odlingsytan blev 300 kvadratmeter.
– Vi hade tänkt gräva för hand och satsa på 100 kvadrat, men vi fick hjälp att plöja och då blev det 300 i stället.
Nu har Anna fullt av bilder av vad som kan göras med ytan.
– Odlingen blir som ett rum i naturen, där människan och naturen kan mötas, säger hon och talar poetiskt om att först möta blomster i entrén, sedan kunna vika av åt olika håll och se odlingen, kanske sitta någonstans med ett kopp myntaté.
– Att vi lämnade fasta anställningar och ekonomisk trygghet i
Stockholm och flyttade hit grundar sig i viljan att växla ner, säger de.
– Vi vill ha en livsstil nära naturen, bo på vår semesterort, vara där vi vill vara.
– Vi har räknat ut att vi har halverat vår klimatpåverkan sedan vi flyttade hit. Vi åker mindre bil, har bara en familjebil, och cyklar för det mesta. Om vi inte ska storhandla eller hyra en jordfräs.
Men de cyklade redan i Stockholm, berättar de. För att slippa trängsel i kollektivtrafiken.
Ideologin är att skapa hållbarhet ur alla aspekter, och för hela gården. De planerar för ett nybygge, som ska ge gården ytterligare en kurssal, mera vinteranpassad än det som finns i dag.
– Vi har så mycket köpstopp som möjligt också för gården, så vi köper det vi kan av inredningen second hand, vi tänker oss solceller och bergvärme och vill samla regnvatten att ha för bevattning.
Under Annas och Patrics ledning kommer Gullnäsgården att fortsätta som en gård möjlig att hyra för den som vill ordna kurser, med helpension – och förstås vegetarisk mat.
– Vi hyr in kockar till kurserna, ofta är de återkommande och har jobbat med högkvalitativ vegetarisk matlagning.
Själva går de gärna ytterligare steg i riktning mot vegansk mathållning och väljer bort även mjölk och ägg, berättar de. De har testat i 66 dagar och tycker det fungerar utmärkt.
– Vi var inspirerade av filosofin att det tar 22 dagar att bryta en vana, 22 dagar att skapa en ny och ytterligare 22 dagar att få den att bli en del av vardagen.
tredje generationens vegetarian och Patric har hängt med. Nu gör de matlagningsprogram på youtube för att inspirera.
– Vi vill hitta en väg framåt som är glädjefylld och göra det tillsammans med andra, som att laga mat med kompisar och göra det veganskt. Och kanske finns det någon som vill komma hit och odla? Vi träffar så många intressanta människor här och är öppna för olika samarbeten.
– Folk får gärna cykla förbi och komma in och ta en kaffe. Det säger vi inte för att vara artiga, vi vill det verkligen.
– Det vi vill är att inspirera till miljövänliga val. Själva är vi också nybörjare, vi lär oss medan vi håller på.
– Vi vill att människorna ska ta vara på naturen, varandra och sig själva, ta vara på det positiva som finns. Tänk att komma hem efter semestern och veta att man gjort något bra för naturen, plockat skräp på stranden, kanske paddlat kajak som inte ger några utsläpp från bensin...