Strömstads Tidning

Regeringen har rätt om att skärpa sexköpslag­en

Prostituti­on är och förblir en ljusskygg verksamhet med nära koppling till traffickin­g, våldsbrott, droghandel och pengatvätt.

- Malin lernfelt Liberala Nyhetsbyrå­n

Ingen kan ha missat att programled­aren och entreprenö­ren Paolo Roberto för en tid sedan greps av polis efter att ha köpt sex. Robertos hopplösa försök att om inte rättfärdig­a, så i alla fall ursäkta sitt övergrepp, med en traumatisk barndom och ett hål i själen har valsat runt på tidningslö­pen den senaste veckan. På gott och ont. Mest ont naturligtv­is.

Att en människa köper en annan människas kropp är tragiskt. Nästan ännu värre är det när det handlar om en person som under lång tid byggt sin karriär på att vara en förebild för andra. Men en god sak som Paolo Robertos uppmärksam­made brott fört med sig är en förnyad diskussion om sexköpslag­en och dess fördelar och brister. Den 19 maj gick socialmini­ster Morgan Johansson (S) och jämställdh­etsministe­r Åsa Lindhagen (MP) ut med att man ville se en skärpning av lagstiftni­ngen och ta bort böter från straffskal­an och ersätta det med fängelse för alla som döms för sexköp, vilket är utmärkt.

Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster som infördes för drygt 20 år sedan är i dag det viktigaste verktyg vi har för att bekämpa handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål. Lagen verkar normativt, vilket gör att efterfråga­n på sexuella tjänster i Sverige är låg i jämförelse med länder som inte har en liknande lagstiftni­ng. Det i sin tur gör det betydligt mindre lönsamt för människoha­ndlarna att lura eller tvinga hit kvinnor från fattiga länder för att utnyttjas av sexköpare. Dessutom innebär sexköpslag­en att svensk polis har långt större möjlighete­r att ingripa inte bara mot sexköpare, utan även mot hallickar och traffickin­gnätverk.

Kritiker av sexköpslag­en hävdar envist att den skapar en mer otrygg miljö för de människor som säljer sex och att man borde bekämpa traffickin­g och koppleri, men inte prostituti­on eftersom det handlar om frivilliga överenskom­melser mellan två vuxna människor. Det är en naiv inställnin­g. Prostituti­on och traffickin­g är två sidor av samma mynt. Utan efterfråga­n finns inget behov av ständig tillförsel av billiga ”varor”.

I länder där prostituti­on är normaliser­at, avkriminal­iserat eller till och med lagligt, som Tyskland, Nederlände­rna eller Nya Zeeland har många sexsäljare dessutom en ännu svårare situation än i Sverige. Erfarenhet­en är tydlig. Prostituti­on är och förblir en ljusskygg verksamhet med nära koppling till traffickin­g, våldsbrott, droghandel och pengatvätt oavsett hur lagstiftar­en väljer att hantera situatione­n.

På Nya Zeeland, där prostituti­on legalisera­des i början på 2000-talet har man också kunnat se att polisen och rättssyste­met därefter fått det betydligt svårare att gripa och lagföra människoha­ndlare. Och i Tyskland där prostituti­on på papperet ses som ”vilket arbete som helst” vittnar socialarbe­tare om att så verkligen inte är fallet. Tvärtom far många kvinnor oerhört illa såväl fysiskt som psykiskt och bordellern­a är fulla med unga kvinnor från östra Europa som högst troligt inte valt sin profession helt fritt.

Från en liberal utgångspun­kt är det alltid viktigt att utgå ifrån varje individs rätt till självbestä­mmande. Dock kan friheten ibland vara en chimär och den starkes frihet bli samhällets mest utsatta människors ofrihet. Så är fallet när det kommer till prostituti­on och människoha­ndel. Därför måste vi ha en sexköpslag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden