Nu har plastpellets hittats även på Nordkoster

I slutet på april påträffades plastpellets från lastfartyget M/V Trans Carrier på Kosters Måskär. Nu har ännu fler hittats, denna gång på en strand på norra sidan Kostersundet. Delårsboende Agneta Dalväg stötte på dem på sin morgonpromenad.

Det var när Agneta Dalväg, delårsboende på Nordkoster, tog sin vanliga morgonpromenad för att titta på blomsterprakten på Dunnarslätten som hon i stället fick syn på något annat – de omtalade plastpelletsen som under två månader flutit iland på västkusten efter ett större läckage från en lastbåt tidigare i våras.

Det var på stranden på den norra sidan av Kostersundet som randen av plastpellets låg. Vattnet hade sjunkit undan och lämnat kvar något som inte hör hemma där bland sand och sten.

– Det hade ju blåst på söndagen, och på kvällen när det hade stillnat såg jag att strömmen i Kostersundet gick mot öster, säger Agneta Dalväg.

Det var under en stormig natt i februari månad som hälften av M/V Trans Carriers last läckte ut i havet utanför Danmarks kust. Båten, som var på väg från Norge till Europas största hamn i Rotterdam, Nederländerna var lastad med tonvis av små, små plastbitar – så kallade plastpellets. Totalt tappade lastbåten halva sin last, 13 av 26 ton plast.

Plast som numera flyter i land på fastland och öar längs kusten, bland annat på Koster. Agneta Dalväg, som direkt förstod vad det handlade om när hon såg randen på stranden, beskriver plasten.

– Det är liksom inte plastkulor, utan små flingor i tusental och när man tar i dem så känns de mjuka och lite oljiga, säger hon.

Plast i naturen är, som de allra flesta vid kusten redan vet, inget nytt problem. I en tidigare artikel som tidningen skrev framgår hur svårt det är att plocka just plastpellets. Det går alltså 59 000 pellets per liter. Och läckaget från M/V Trans Carrier låg på 13 ton. Lastfartyget är dessvärre inte ensamt om att ofrivilligt pytsa ut material som inte hör hemma på stränder eller öar.

Anders Tysklind, chef på Kosterhavets nationalpark, uttalade sig i samma artikel om hur snabbt dessa små plastbitar kan dyka upp på naturreservatets stränder.

– Det kan komma i strömmar. I ena viken kan det se jättefint ut men så kommer man till nästa och där kan det vara fullt av dem. Så det finns anledning att vara ödmjuk, sa han då.