Ve kom him ifrö Veddekölln

Ve kom då him ifrö Veddekölln fram på förmeddan. Ifrö Mali hörtte jante lyd, ho sadd bare a klejja sa.

Himme på gårsplan hoppa Mali tå firjulsträkkarn inna ja hade stöppa. Ho flöuv bort te brygghuset

A på vejjen ditt rög da tå plag, på plag, te slutt va ho splitters nagen.

Ja jekk bort at titta te dyre, a döm hadet bra. Ja jole ett mågane ettersom ja ändå va där.

Sia jekk ja in a skar lett hakkels, fö de bynna a bli dålett hos kretture. Nä de va fälitt sö jekk ja in ti hemlie rommet a hälla opp ett par klare. De va en te maj a en te Hilmer i Kakjällkas.

– Skål a Hilmer, sa ja.

– Skål du me, sa ja, a harma ja Hilmer.

– Hörre äu hänne, hujja Mali. – Ja har skörre hakkels, sa ja te Mali som sto på gårsplan uttas en trå.

– Ve får nöre ti vaskegryda, sa Mali.Ja får vaske allt sammen.

Sö ja bar opp te vaskegryda fire bötter me vassväde, asse hade ja nogge törestekker som ja nöra me.

De stonte i döretrokk inna de bynna a koge i gryda.

– Kom me kläne, hujja ja. No kogar da fö fulle muggar. Edekajjene kommer a döuve me en gong.

– Atter ja skulle råge ud fö nogge söddent, sa Mali, a Pinseaftan

ära öuvse, sa ho nä ho kom draannes me edekajer a klär på en gammel tom potätsäkk.

– Ve får set som så, sa ja te Mali. de kunne vort varre.

– Varre kan de vällte bli, sa Mali a bynna a hulke lett där ho stå som Gud hade skaba a.

– Tänk om edekajjene hade bedde sönner hummhummen på maj, då hade dante blett nogge brätting på stråbom elle potätbinge.

Pinseaftan blente som Mali tänkt fö alle kläne ble jo slängt. A jaj min kryb fekk Jonte ett nyb.

Fö ja hade boksesmäkken stängt.